onsdag 31 december 2008

Days in the middle, you know...


Jag hämtade syster plus man på flygfältet.



Vi traskade en runda på den legendariska vandringsleden.

          
Det hör liksom till att läsa informationsskyltar.


Efter att med spänst och ståtlighet ha klättrat upp för ett fundamentalt stort flyttblock fick jag små svårigheter att ta mig ner. Jag kände mig som en säl. En klumpig kut.

tisdag 23 december 2008

och därmed bastu

Nu bestämde jag mig för att inte skriva här på några dagar. För nu är det något sällsynt på gång: nästan hela min familj befinner sig runt omkring mig. Då vill jag inte förspilla mina tankar på detta medium. Så är det. Så nu blir det paus.

God jul på er alla!

pieni ja hento ote

miten niin 'jalat maassa'?
oletko nähnyt kenenkään kävelevän ilmassa?

måndag 22 december 2008

skräpbilen

Skräpbilen kommer alltid varannan vecka, vid ungefär samma tidpunkt. Så har den gjort i hur många år som helst. Och ändå är det alltid en lika stor överraskning när den enorma stinkande tingesten målmedvetet makar in sig på vår lilla gårdsplan. Den angriper alltid först vår nästan tomma skräp-container, och sedan väntar gubben snällt medan vi i panik springer runt till alla hus och samlar ihop allt random skräp som råkar komma i vår väg.
Jag tror han är road.

bliidon

Det är roligt att vakna till att en liten E leker att det är MIN födelsedag.
Det är också helt hejdlöst att märka att det faktiskt är snö där ute.
Snögubbeväder.
bliidon

söndag 21 december 2008

cykla bak å fram

Det här är ju fel. Där nere bakas det pepparkakor, medan jag sitter här och refererar.
JagfårskyllamigsjälvJagfårsannerligenskyllamigsjälv.

Ikväll blir det till allas vår glädje De vackraste julsångerna i Maxmo kyrka (klockan 19 Be there or be rare). Vi tar det nästan som en självklarhet att få höra O helga natt framföras av traktens stjärnskott. Besvikelsen blir stor om så inte sker.

Julsånger som handlar om snö är för övrigt skickligt gjorda parodier.

Jag träffade just H som var plaskvåt efter att ha hämtat en gran åt sin familj. Hon e så tuff.

lördag 20 december 2008

Land vi ha ändå

Med den rubriken blir det inte svårt att gissa var jag befinner mig. Jodå, Österbotten. Jodå, Maxmo. Och oj: en bra dag.

Jag fick undanröjt ett inlämningsarbete på tåget, där jag föresten hade nöjet att ha ett ypperligt filtigt överraskningssällskap. Jag fick träffa min vän F, som var ovanligt cheery. Jag fick låna en konstig skiva, the Mars Volta, som lär vara en enda lång orgie i nonsens.

Jag har fått busa med lilla E. Vi har bildat bänd, han på trummor, jag på gitarr. Han räknar in oss, vi roisar till det riktigt ordentligt, ända tills han säger Stopp. Repertoaren består av Blinka lilla stjärna, Balladen om herr Fredrik Åkare och fröken Cecilia LInd, Nu tändas tusen juleljus och sen nån konstig som endast solisten vet va de e för nåt. (solisten är i detta fall inte jag).

Han och jag har satt mina halsband i system: vi turas om med att använda det finare halsbandet. (Dock hittills har det inneburit att jag fått nöja mig med det fulare.)

Mor och Far har varit ovanligt tillmötesgående. Jag ska få förfoga över ett eget arbetsrum så att jag får jobba med katastrofen (läs tidigare blogginlägg) i lugn och ro.

Det blir nog bra. Fastän jag fortfarande har lite panik-känningar.

I morgon ska jag få träffa Stora E, och överräcka en formidabel gåva, till hennes vinst över msn-monstret.

torsdag 18 december 2008

Botten

Nu är det inte längre spännande med alla dessa deadlines. Jag har för få dagar och för mycket arbete. Det går inte ihop på nåt sätt, inte alls. Jag hade tänkt mig att jag skulle slippa ta med skolarbete till österbotten, men nä. Nu blir det att släpa med dator och böcker och artiklar och texter.

Snälla jag, läs det här efter jul. Förstå att du inte kan slarva bort tiden med att sitta och schlaka och se på roliga filmer. Det går inte. Inse att du inte är en supermänniska. Ta inte för mycket kurser, du är inte en snabb studerande. Du behöver TID till dina studier. Du klarar inte av att skriva en text per kväll, du är inte gjord för det. Förstå, inse. Försätt dig aldrig mer i den här situationen. Visst, Liisa, säg att du fattar?

Och till alla er som på senaste tid berättat om hur skönt det är att ha allt skolarbete färdigt för julen: good for you.

onsdag 17 december 2008

Brännt

Jag förstörde just min matlagning med att hänga på facebook och maniskt kolla på omotiverade bilder som folk lagt upp.
När, jag frågar när, ska argumenten räcka till för att jag ska avsluta mitt medlemskap på facebook?

Nu är jag ensam kvar i vårt hem.

Och jag ringde ett nästan-ödes-samtal idag.

Glöggfest hos Liisa, nu!

måndag 15 december 2008

Paint.

Islam inskickad. Den blev jättedålig, jag skäms. En massa osammanhängande text som jag försökte kompensera med dåliga illustrationer gjorda i paint. Här kommer några sådana:


Klargörande av hur Ali och Abu-Bakr var släkt med Muhammed. För sånt ÄR viktigt.

Shia
muslimernas ledarhierarki. Fina färger åtminstone.

Ps. Stora E, du måste kolla min länk där i länklistan! DS.

söndag 14 december 2008

Jes!

Hermeneutiken inskickad.
Islam nästa.

lördag 13 december 2008

Det trodde ni inte

Jag vill poängtera att jag har det bra.
S-T gav mig två julstjärnor innan hon for på partaj.
Och jag har äntligen hittat ett par snickarbyxor/lappuhaalarit.
Här en bild på dem:

Så jag har det bra, trots stor panik över mina
deadline-överskridanden.

Tyckte att ni kunde få veta det.
Ni, ca 150 läsare per dag.
Japp, ni är räknade.

Skit också.

Jag är fortfarande inte färdig. Inte med hermeneutiken, absolut inte med Islam. Skit också.

fredag 12 december 2008

Der Prozess

Tänk att jag så ofta finner mig i den här situationen.

Idag är dagen då hermeneutikuppsatsen ska vara färdig.
Men jag är inte alls färdig.
Vad ska jag skriva?

Jag kör safe (jo, jättesafe) och väljer feminism.
Bryta patriarkala strukturer och så vidare.

Då är det väl bara att hitta källor att ösa ur.

Oi mun elämä.

torsdag 11 december 2008

pirr

Nu har jag skrivit färdigt min radioandakt. Den blev egentligen inte alls som jag tänkt mig, vilket inget aldrig blir. Och det är ju nog något av det skönaste. Tack, rysk formalism och nykritik, som fått mig att inse detta.

I morgon blir det att prata in den i studio, och detta är nog något av det mest spännande jag har fått förtroende att göra på väldigt länge. Oj.
Lycka till, jag.

onsdag 10 december 2008

ruah

mitt hjärta brinner
när kärlek vinner

Vilken fin grötfest våra gulisar ordnat! Som SÅ… värt att stiga upp klockan fem på morgonen (nu förskönar jag lite, de va egentligen pain att stiga upp så tidigt, hela mitt ansikte värkte).
Att sen få sova nån timme hos fantastiska Stora E innan dagen började var på riktigt guld.

Vi har dealat i läsecirkeln om vem som förväntas läsa vad. Roligt var det. Bland annat hamnade Brott och straff, Ondskans blommor och Hercules på mitt konto. Tihi, jag slapp Kafkas processer.

Jag har hämtat en miljon böcker på tre olika bibliotek idag. Genast därefter uppsökte jag mysrummet för att lite nonchalant stoltsera med min fina bokhög.
J berättade en högst intressant sak om Romarbrevet, som förändrade min syn på Paulus till det bättre. Väl så.

O helga natt har ekat i bakhuvudet hela dagen. Tack Stora E, du fick nästan bort Agnus Dei ur min skalle.

Den här dagen: massor gjort, massor att göra.

Nu närmast ska en radioandakt skrivas. Tietoisku: De första 20 sekunderna är avgörande, det är då som lyssnaren antingen väcks eller släcks. Det ni.

Sköt om er och ta vara på varandra, gott folk.



(Ruah är by the way det hebreiska ord som översätts till ande, och är egentligen ett feminint ord men det ska man sannerligen inte dra några som helst slutsatser av.)

tisdag 9 december 2008

tokigt

S-T var just helt sjukt rolig. Hon läste upp texter ur Luthers Genesis-kommentar med full inlevelse. Luther trodde på fullaste allvar att möss uppstår ur smuts (eftersom de finns överallt, även på skepp som befinner sig länge ute till havs) och att sparvarna skenbart dör på hösten för att uppstå på våren. Vilket ju tydligt visar att även människan kommer att uppstå. Ja linnut, minne ne häviävätkään syksyisin?
En inblick i en helt annan värld. En värld utan koll.
Oj Tack. TACK. Jag är så sjukt tacksam över att hon finns i mitt liv.

söndag 7 december 2008

Zu Hause

Hemkommen efter familjestunder innefattande pepparkaksbak och rockband-lekar. Vad roligt det var.

Vi har en studiedag här idag. Vi är småhedniska, har inte tid med kyrka och vilodag, nehej idag ska det studeras. Jag börjar närma mig Herdabrevets slut och S-T kämpar med latinet. Vi analyserar film (ja, det är faktiskt en studiegrej) och vi äter glass. Totoro har slutat festa, insett stundens allvar. Nu ska studiepoäng kammas in.

Det är fint att vara hemma.

torsdag 4 december 2008

ETYI

I morse vaknade jag av att lilla O, som inte är så liten längre, kom och petade in sig i min bädd. Mysigt. Han har lärt sig prata helt oerhört mycket, och det är sanning som kommer ur honom. Vi har lekt riddare och räddat pandan Moposkootteri från säker död.

Sen har jag varit på en plats där byggnaderna bär skrämmande namn som cancerkliniken och blodcentralen. Insikter.

Nu är jag hos syster Laa. Vi har varit på foto-vernissage och druckit öl och sett på bilder som ska föra tanken till trafficing och porr i allmänhet. Vår värld, så vriden.

Läsningen av biskopens Herdebrev går lite för långsamt.

I morgon är det Bårrgou som gäller. Lek och linssoppa!

tisdag 2 december 2008

rätt illa

att suga på ramarna
är att ha det mycket knapert.
Jätterolig sinnesbild.

måndag 1 december 2008

Se där

Nu har jag avverkat en punkt på min to do-lista. Endast tusen kvar, men ack så skönt att få sätta kryss i den rutan.

in your face! till alla som trodde att jag inte skulle greja en uppsats om det gamla Israels religion med fokus på historia och patriarker.

Fast det var det väl ingen som trodde heller.


I'm fierce!

söndag 30 november 2008

Hosianna!

Idag, efter en ypperlig adventskyrka, fick jag för mig att nu ska det skapas julstämning i vårt hem. Jag hade UnderbaraClaras julpyssel in mind, men nä. En jämförelse skapar bara tragikomik.
I stället för att studera flitigt väljer jag nu att, helt frimodigt, visa mina ärliga försök att skapa julstämning.


Totoro och ljusslinga. Ytterst smakfullt arrangerat.


Adventsljusstake, kontorslampa och mandariner. Smakfullt.
Svar: Ja. Jag väljer alltid ljus och möbler efter frukt.

Jag gillar faktum att min kropp, transformerad till Quasimodo, skymtar i fönstret.


Nu: studier.
Fridfull adventstid tillönskas eder.

PS. Hon är hemma nu. Jes! DS.

torsdag 27 november 2008

Lurad

Jag blev lurad på lunchsällskap idag. Bara en sån sak.

Men annars är jag effektiv.

tisdag 25 november 2008

ur min dag

Kristendom, konst och kultur.
Detta kursnamn exemplifierar magnifikt hur gränserna för alliteration och assonans emellanåt flyter in i varandra.
Den kursen blir intressant, men jag känner dessvärre ingen överflödande inspiration.

Något som kan vara bra att veta är att jag för tillfället är ytlig expert på ämnet det gamla Israels religion, företrädesvis patriarkerna. Så om ni undrar något, eller vill återhöra någon av de kära patriarkberättelserna, så är tillfället att fråga mig om sånt Nu.
Och den som ska fråga är du.

måndag 24 november 2008

Crush

oih.

Nu är jag f ä r d i g med introkursen till litteraturvetenskap! Jubla! (Det kommandot väcker de roligaste inre bilderna till liv. Jag föreställer mig ett gäng små mörklila pluppar vars livsuppgift är att lyda mina order. När jag säger Jubla!, så hoppar de ivrigt upp och ner, samtidigt som de viftar med sina små tassar och gör jublande ljud. De är så små att man knappt hör dem, fastän de jublar för full hals.)

Bra händelser i min dag. O ja.
Fastän jag är dålig på att hantera dem. Men det tar sig.

En fantasi

Tänk om jag vore en rysk formalist.
Då skulle jag leva i tiderna för första världskriget. Jag skulle vara en disciplinerad bohem, som hänger på caféer och diskuterar litteratur med mina ryska fromalistvänner. Vi skulle alltmer märka att vi stör oss på vissa grejer, som att den ryska litteraturforskningen sysslar med allt annat förutom att forska i själva litteraturen. Vissa typer sitter i sina små kammare och forskar snävt biografiskt-psykologiskt i en typiskt positivistisk anda, medan andra "litteraturvetare" använder litteraturen för att göra sociologiska studier. Sen finns det också ett helt sjok av typer som vill läsa allt symboliskt för att få litteraturen att passa in i deras filosofiska och religiösa agendor.

Jag och mina formalistvänner börjar tröttna. Som tur är, märker vi att lingvistiken äntligen utvecklats och blivit strukturell (da!). Klubbarna och gallerierna vi hänger på visar ett fantastiskt nyskapande, något som kallas modernism. Jag själv är speciellt förtjust i kubismen, medan Volja, min vän, blir helt hög på futurismen. (Vilket jag tycker är ganska löjligt, jag menar, hur kan NÅGON NÅGONSIN fascineras av något så tråkigt som stål, maskiner och traktorer?!?)

En av de äldre typerna som brukar sitta med oss på de rökiga barerna heter Jakobson, Roman Jakobson. Han är nog den handlingskraftigaste av oss, för år 1919 lyckas han faktiskt skriva ner våra tankar, och göra det vetenskapligt dessutom! Det han skriver heter Den nyaste ryska poesin och där för han fram många viktiga poänger, bland annat att: litteraturvetenskapens objekt inte är "litteraturen utan litteraturheten [...] d.v.s., det som gör ett givet verk till ett litterärt verk." Det litterära kännetecknas av främmandegöring. På ryska säger vi förstås ostranenie. Jag älskar att smaka på ordet: "ostranenie". Det ger mig rysningar i maggropen.

Ostranenie sker med hjälp av olika grepp. Ostranenie är att bryta den automatiserade perceptionen som vi slöfockar till människor går och bär på. Det betyder att vi är inrutade i våra system, att vi blivit vana med allt, att vi inte reagerar på något. Som ni mycket väl förstår, är den automatiserade perceptionen ingenting bra. Det är inte önskvärt, ur en humanistisk synvinkel, att människor slutar reagera, för då slutar de tänka själv, tänka nytt. Och om detta slutförs, kan vilka hemskheter som helst ta form!

Så tack konsten. Tack för att du är konstig. Tack för att du främmandegör oss från våra inrutade automatiserade perceptioner!


Sannerligen, tänk om.

fredag 21 november 2008

Ibland

Ibland känns ingenting rätt.
Ibland känns allt fel.
Fastän alla är snälla.
Fastän jag borde vara som SÅ over it.
Fastän det serveras kladdkaka, och fastän apan Z'wi äntligen vågat släppa fram sin själ.
Det krävs så lite.
Jag är rubbad.
Inte rubbad, som i: galen, konstig, skrämmande.
Utan rubbad som i: nerpetad från stol.

Men.
Ibland hjälper det med lite Patti Smith Group medan man diskar.

torsdag 20 november 2008

importance

Jag gillar känslan jag får av att skriva in mitt användarnamn och lösenord snabbt på diverse portaler. Jag ser koncentrerad ut, men är samtidigt lite likgiltig. Jag signalerar till omvärlden att jag är upptagen, och att det faktiskt är brådskande, och av STÖRSTA VIKT att jag skriver in mina informatio snabbt och korrekt första gången. Men ändå säger mitt anlete att jag nog har tid och uppmärksamhet för dig, men att du måste arbeta lite för att förtjäna den.

Jag gillar också att iaktta andra människor när de genomgår samma process.
It gives me a sence of enormous well-being.


Med detta sagt:
Nu ska jag lyssna på andakter.

Helylletjej

Idag var världen vit när jag kämpade mig upp ur min bädd. Nu krävs det helylle, tänkte jag. Och till min glädje hittade jag mammas enorma röda tröja. Nu går jag omkring och är mysig och saknar min moder.

Det kortare håret visar idag sin mer problematiska sida.

Att skolka ter sig väldigt positivt.

Lunch likaså.

måndag 17 november 2008

Torrt

Nu är jag återkommen från stiftsdagarna. Hejvilt program, hundratals torrisar, kloka ord av biskop  och lååånga bussresor. Sådär i ett äggskal. Tror inte jag har lust att se fler prästkragar på ett tag nu. Kvoten är liksom fylld.


Upprörd, nerrörd, omrörd. Har ambitioner att skita i allt och bara vara, men det är himla svårt ska ni veta.


Tänk om man inte hade språk. Då skulle man inte kunna tänka på detta jobbiga resonerande, utmattande sätt.


Det ni.

onsdag 12 november 2008

Magnetic city, full of light

Silverbullit rockar.

Ny frisyr, ja.



Stiftsdagar i helgen.
Marknadsföring, där.

Ny inspiration för hermeneutiken idag.
O, ja.

tisdag 11 november 2008

Dagens axplock

Hej ni där ute. Nu har jag åter små vardagliga fröjder att glädjas åt.

Snart slipper jag de pinsamt tråkiga seminarierna i litteraturvetenskap, och får in tio runda poäng i min något oplanerade studieplan.

Jag avverkar min oskrivna to-do-lista med studierelaterade grejer.

Jag ska tydligen försöka mig på att bli ordförande för Teologiska StudentFöreningen.

Jag ska bli klippt i morgon, och eftersom jag är inne på den radikalare epoken av mitt liv så får det bli något förvånansvärt oväntat och nytt.

Och nykritiken visade sig ha rätt. Mina intentioner att skriva ett fantastiskt underhållande blogginlägg blev inte verklighet. Texten lever sitt eget liv.

söndag 9 november 2008

Juice

Vilken bra keikka med Egotrippi igår. Fiilis. Världens vackraste man stod i närheten av mig och sjöng med i varje låt. Jag kände mig gravid. Jag, S-T och R var hänförda.
Så mysigt med nattgäst.

Lägesbeskrivning av nuet:
Jag i skolan med Stora E, vi har det bra. Vi varvar studier med fjamsiga timekiller-spel. Vi äter och vi myser. Ibland diskuterar vi, ibland ser vi på bilder. Just jämförde vi powerpointar, till E:s seger.

Jag har det bra.

lördag 8 november 2008

Very Important Liisa

Ibland känner jag mig bara så viktig, som när Stora E skriver sånt här åt mig:

Tillåt mig presentera min Liisa

i hennes öga syns inte en flisa
men hennes skam från inatt,
efter mötet med herr Hatt,
för att se den behöver inte du kisa


Väntar med iver på att få träffa denna mytiska herr Hatt.

torsdag 6 november 2008

rebelrebel

Ibland känner jag mig riktigt rebellisk.
Som nu.
Mitt hermeneutikarbete ska skaka världen i grundvalarna.
Break the system, liksom.
Snajar du.

onsdag 5 november 2008

Pris ske

Ljuva tider.
Mitt mystiska paket innehöll världens vackraste stickatröjo. Min mamma är bättre än din mamma.
Så förbjudet.

Hermeneutik. Å…h, ljuvt det med. Stor grupp. Alla smarta, alla kloka.
Vi ska välja varsin evangelietext och forska fram ALLT om den. Och slutligen bilda en egen teologisk uppfattning om den. Ja, JA.
Vitsi vad det här ska bli bra.

Gehalt

Nu känns det bra. Jag svävar tillbaka till gårdagens dunderföreläsning med hjälp av den här videon:









Jag var så glad. Och ännu gladare är jag nu, när jag fattar att jag kanske ändå inte skämde ut mig med mina inlägg. Tack Stora E, för att du vet att sånt är viktigt.

Onsdagen ligger framför mig med hundra möjligheter.
Tre snabba:
paket, fostran, hermeneutik.

Lycka till med min dag, och lycka till med din dag!

Hej Tisdag!

Tisdagar är ju bara så bra. Så jobbiga. SÅ… igång-från-sju-till-tjutvå. Så långa. Men så bra.

Litt.vet. seminarium.
Forntida religioner i Mellanöstern. Mmm.
Effektiva självstudier. Mmm.
Mysrum. Mmm.
Å„ta tillsammans med bra typer. Mmm.

Hurja bra kvällsföreläsning om teologi på rockmusikens villkor. Å…Å…Å…H!
Och postseminarium på Bristol. Mmm.

Ibland känner jag mig som en systematisk teolog med framtiden klart utstakad. Mitt uppdrag är klarlagt och och mina intentioner viktiga. Jag vet vad jag vill.
Som igår till exempel.

Mera sånt tack.

måndag 3 november 2008

Akrostikon

Forma
Ramsor
I
Moll
Och
Djupdyka
I
Grubblerier

Orons
Citroner
Härskar

Sura,
Arga,
Nitälskande.
Nykter
Insikt:
NU
Gömmer
Sig
Själen!
Å–vergivenheten
Kan
Aldrig

Den
Emanciperade


Och ni skulle bara höra mig recitera den.
Hurra för skrivcafèer!

Rapport

Jag har inte skrivit på en vecka och det skäms jag inte för.
Punkter i imperfekt:
  • upphittad mapp med ALLA mina viktiga papper
  • intensivkurs i islam (fantastisk ska ni veta)
  • Höstfest med diktläsande som kunde ha gått bättre
  • En Strindberg avklarad
Denna helg har varit ljuvlig. En massa bra sällskap. En fredagkväll med Stora E: en kväll fylld av skratt och feelgood och förståelse och filosoferande, och kanske lite teologiserande också. En studie/äppelbakelse/liturgi/diskussion/våldsfilm-dag med R på lördag. Ljuvt. Hundra gäster i vår lägenhet hela helgen->kollektiv-feeling. Och en kyrka+studier-dag idag, åter med Stora E. Den kvinnan är fantastisk.

Jag började läsa en gradu om något så mediasexigt som synd.

tee aa see kåå

Jag formulerade en tanke idag, med hjälp av E.
Tacka Gud. Vad betyder det? Tacka Gud för att jag har mat för dagen när jag vet att miljoner inte har det? Vad handlar tacket om? För vems skull ska man tacka?
Jag tror inte att tacksamheten är som ett tack-kort som man måste komma ihåg att skicka iväg inom en rimlig tid efter studenten. Gud behöver inte mitt tack-kort. Gud kräver inte mitt tack-kort.
Det är för min egen skull jag tackar. Att tacka är inte bara en fysisk handling, där läten yttras av min mun. Att tacka är inte ett tvång, inte en rutin. Tacksamhet är en livsinställning. Det handlar om att välja hur man ser på saker och ting. Att välja att se de goda tingen i sitt liv. Att uppmärksamma det goda. Positivism, kanske.

Och om jag skulle drista mig till att säga något riktigt radikalt, så skulle jag säga att jag hade min tacksamhet långt före någon kom och sa att det är den treenige guden jag ska tacka.
Det vill säga, om jag skulle drista mig.

söndag 26 oktober 2008

Fröjd

Nu som då, när jag håller på med nåt invant*, minns jag tillbaka till sommarens Maxmorevý. Då minns jag den stiligaste finska verbböjningen någonsin: kelvata, kelpaan, hän kelpasi, -en kelvannut.
Man kan läsa in mycket drama i de få orden.
T a c k.

Just nu håller jag på med en teologisk analys av Pappan och havet. Det är faktiskt roligt. Undrar varför jag inte börjat tidigare**. Det är deadline i morgon. Och det betyder död linje.
Jag älskar möjligheten att använda mig av noter***.



*den här gången handlade det om att skiva ett äpple.
**kan hända att jag lider av sjukdomen L.A.T. (guldkornshumor från högstadie-tiden)
***det gör texten liksom tredimensionell

lördag 25 oktober 2008

Jaha-upplevelse


Det blev ingen abi-presentation av vår fakultet. Där stod vi med våra retoriska knep i ett tomt auditorium. Inledningsbilden av powerpointen väntade tålamodigt och högen av broschyrer rättades till. Men ingen kom, inkastare och ledsna miner till trots. Så är det, sånt händer. Elämä on, skulle kanske den andra parten ha sagt om det inte var för att andra ord kom i vägen.

Teologi intressserar inte nyländska abiturienter. En Jaha-upplevelse.

--------------------------------------------------------------------------------------
En ny bekantskap:

Den lyckliga familjen

Den äldste sonen en morsgris blef,
Den andra lat uppå gatorna dref,
För trolös fästmö den tredje dog,
Den fjärde henne till hustru tog,
Den femte kastad på gillstun blef,
Den sjätte och yngste verser skref.
Och fadren skrek: o, dog jag så visst!
Det värsta, det värsta det kom till sist.

-Josef Julius Wecksell
(1838–1907)

Tack Poeten.

----------------------------------------------------------------------------------------
Tänk om man hade en sån här känsla.

Trötta tankar

Nu är jag tillbaka.
Och jag undrar om jag inte är på fel ställe ändå.
Om femton timmar ska jag göra reklam för vår fakultet, locka hit små oskyldiga abiturienter.

Jånä, dubbelmoral.

---------------------
Men Poeten var här idag, på överraskning. Det var fint, gjorde min dag.

måndag 20 oktober 2008

Runda jag

Nu är jag 20.
Och maken till uppvakting och populäritet har nog aldrig tidigare skådats i mitt liv. (Kanske). Telefonen gick het (usch för det uttrycket) och facebook kokade. Post. Kaka. Blommor. Presenter.

Men ja, det var ju oundvikligt. Eller var det? Kanske det faktiskt är nåt att fira, att jag levt så här länge. Att jag orkat existera. Att jag finns till.

Det är nog fint med födelsedagar.

Snart ska jag iväg på retreat. Det känns konstigt. Tänk, utan dator i tre dagar. Utan kurslitteratur, utan tentläsning, utan stress. Jag vet inte om det sista är möjligt, men man kan ju försöka. Try everything once, var de nån som sa.
Jag ska ta med mig de bekvämaste skorna och den medvetnaste anoraken.

Hejdå!

lördag 18 oktober 2008

Förberedande åtgärder

Nu är det upptrappning på gång ska ni veta.

Jag blev bjuden på födelsedagsmiddag igår av Sagolika Stora E. Det var fint. Hon vet, och det är så skönt att just hon gör det.

Idag presenterade jag fakulteten för två söta abiturientflickor. Det kändes mest angeläget att få in dem i mysrumsstämning.

Sen fick jag ett släng av vara-flitig, så jag studerade effektivt en stund tills Emil (fiktivt namn) kom och sa att bränt barn luktar illa.
Jag tror vi förbättrade världen lite grann där.

Riktigt just framställde S-T och jag en födelsedagskaka åt mig tills i morgon. Kakan blev lite väl flytande för att ännu få kalla sig ostkaka. Men vi får se. Hon är i alla fall toppenfin.

Mitt liv är givande, men just nu har jag ett litet vemod på gång. (Inget farligt dock, bara det där vanliga som alltid dyker upp vid födelsedagar och jular.)

torsdag 16 oktober 2008

Minsann

En extreme shoe-shopping-session igår ledde till att mina fötter idag trängt in sig i skor som inte är gjorda för dem, som inte alls andas, och som inte alls är bra för regnigt klimat. Dyra var de också. Men snygga. Jätte.

Just för en stund sen printade jag ut mina litteraturlistor, något som jag borde ha gjort för flera veckor sen. Det blev 9 A4:or. Först nu inser jag hur sjukt mycket jag faktiskt borde läsa till mina tenter i litteraturvetenskap. Jag har minsann inte tid att läsa valfria böcker längre.

Och sen har jag skämt ut mig ordentligt, på exakt samma sätt idag och igår. Plus att jag gett intryck av mig själv av att vara en person som utbrister Skit! när någon är snäll och hjälper mig.

Jag har inte sett röken av Stora E idag, och det känns konstigt. Var är hennes rök?

måndag 13 oktober 2008

Morgon

Det är något alldeles speciellt med att vandra genom Åbo tidigt på morgonen i sällsynt sällskap. Att se hur staden vaknar. Hur de som tänkt sälja saker plockar fram sitt gods. Att kunna gå mellan kommunalvalshusvagnarna utan att bli tilltrugad en enda pamflett eller karamell. Fint.
Det är också något speciellt med att vara på plats två timmar innan föreläsningen börjar.
En helt annan värld.
Lite hemlig.
Ypperlig för bus.

söndag 12 oktober 2008

Schlaka

Jag gick ett varv runt Åbo slott i solskenet just. Sen försökte jag göra nåt åt mitt rum, vilket inte gick. Men har man sagt hej till solen så är man nog berättigad till att Schlaka. I hög grad.
Schlaka, å surfa på ytb.


kan du inte byta ut dit liv så byt kanal -thåström

lördag 11 oktober 2008

Lördagsmorgonsmys

S-T bakom sin dator, jag bakom min. Ibland spelar vi upp ett ytb-klipp (fantastisk förkortning instiftad av A: ytb=youtube) för varandra. Ibland skrattar vi.
Jag fick henne just att börja nynna Lentäjän poika.

Om två minuter ska jag klä mig anständigt och sen ska jag pendla iväg till akademin för att studera med Stora E.

Life's grand.

fredag 10 oktober 2008

mys?

Neeej, jag har inte läst nånting vettigt idag!
Inte studerat, inte tagit ansvar, inte producerat text.
Neeej!

Men jag har varit på en disputation (igen, haha), som jag faktiskt förstod mig på.
Och jag har arrangerat lite för att vi ska ha fredagsmys här.

I helgen blir de studier, och ett besök av kära A.

Men nu ska jag städa och fixa till lite tills hon kommer.

onsdag 8 oktober 2008

megafrukost

Jag lyssnar på Lars Winnerbäck som sjunger om att du fastnat mer för tvåsamhet som grej än för mej.

Jag var på mentorträff igår där vi diskuterade Slyvia Plaths Daddy. Å…h, vad roligt det var. Många nya bottnar öppnades, och mina tankar var välkomna och uppskattade. Skönt. puh.

Sen var jag på en föreläsning med Carina Nynäs, redaktören för Att byta hjärta i ett snöglopp, diktantologin med finlandssvenska poeter från Edith Södergran till folk idag. Temat tro och tvivel. Det var mer intressant än kul. Men intressant är inte ett dåligt ord det heller.

Vilken poetisk dag igår. Idag blir det en blodig dag.

Och nu vill Lars fånga en fjäril.

tisdag 7 oktober 2008

Vet det

Sylvia, du förundrar mig.

måndag 6 oktober 2008

shaky

jag skakar. hela jag skakar. Det beror på konstigt kaffe, javisst, men lika mycket på impulsskolkning efter insikt om att jag missförstått en massa. Det beror också på ändringar i min sociala miljö. Jag skakar.

söndag 5 oktober 2008

börgh

Jag ogillar verkligen begreppet ute på fältet i akademiska sammanhang.

Jag läser för stunden om en tidsskrift som publishes theoretically based articles that address key issues in the field.

David Sandström

I'll be
the cocain in your cola
the steroids in your cow
the dolphin in your tuna

Hey mister DJ

Jag hade en ljuvligt trevlig kväll med Stora E  igår. Roligare och bättre än vad som går att beskriva i ord, så jag ska inte ens försöka. Men något som bara måste beskrivas är DJ:n.
ATT han förstörde. ATT han gjorde allt för att sabba vår sköna pratstund. ATT vi fick i nerverna på honom, och ATT vi(jag??) pep "fuck ju" åt honom.

Man KAN inte stövla in en skön lounge och börja tuta ut med dålig musik när man helt tydligt ser att alla har det perfekt så som det är. We don't want your party here.

Här kommer min hälsning till honom:
Läs av situationen. Sänk åtminstone volymen (i stället för att höja ett steg för varje ny låt). Ha inte en tröja med texten "Pieni muna huono tekniikka". Sjung inte med i låtarna (om du inte tittar uppmanande på publiken och försöker få igång nåt). Tafsa inte sådär äckligt på cd-skivorna.


lördag 4 oktober 2008

Bara jag en stund

Idag är min ensamhetsdag. Riktigt skönt. Att bara få vara jag, att i lugn och ro få sitta i ett hörn och läsa Ulf Lundell. Eller bara stirra ut ut, utan att behöva producera eller göra nåt som andra kan uppskatta.

Jag var på nåt så bisarrt som en ohi-on-fest igår. Det var bättre än förväntat. Alla var roliga och underhållande, en lång stund till och med. Stora O har ett ofantligt lager med stressbollar som vi bildade en hel ideologi kring. Jonglering och plättstekning. The most perfect conceivable island. Sen blev folk trötta, och i synnerhet jag blev sämre och dåligare på att vara social. Mina försök till roligheter föll pladask till marken och folk började säga "nu blev dehär pinsamt". Men t a c k ändå.

När jag för en stund sen såg domkyrkans vaktmästare blåsa iväg höstlöven med en sån där maskin som låter jättehögt och sannerligen inte ger själarna nån frid, så började jag sakna mamma något oerhört.

fredag 3 oktober 2008

Direkt från hjärnkontoret (äckligt ord jag vet)

  • borde man duscha just nu
  • borde man tvätta bort endast den värsta svettlukten
  • borde man bara göra om sminkningen
  • borde man byta kläder till något fancy

onsdag 1 oktober 2008

Glömde säga

att jag igår, som i en konstig trans faktiskt åt kött. Köttet låg och trilskades på en kall, konstig pizza, som befann sig i mysrummets kylskåp och låg inför hot att bli skräp. Skinkostpizza, dessutom. Jag har inte bara brutit mot mina egna värden utan även mot de judiska och muslimska.
Vad ska det bli av mig kan man undra.
Men det var så gott, och gratis.
Alla var ju med på det.
Som små glupska grisar.
Några minuter av slafs slafs.
Sen, tomma kartonger
helt hullerombuller.


Och idag är jag lite småsur, men det har inget med inget att göra.

Jag saknar min skog.

Ljuvlighet

Jag är ju underbart priviligerad.
Tänk att nån betalar för att jag ska få studera.
För att jag ska få ägna mig helhjärtat åt att bli bra på precis vad JAG vill.
Fint.

Den här dagen har varit en av Dom där dagarna. Studier från morgon till kväll, och jag känner mig som fisken i vattnet.
Tänk att få sitta och analysera Muminfamiljen på arbetstid. Och få diskutera Judas med Stora E. Att få fördjupa sig i intressanta böcker.

Att läsa dikter, underbara dikter. Som Ulf Lundells Maud till exempel.

Att få vara vaken tidigt och inte känna nån press, utan i stället hinna upptäcka 1700-talisten Anna Maria Lenngren, och få lyssna på när Finlands mest charmeranta litteraturvetare med stor beundran i rösten förklarar, bara för mig, hur Glada vi till skolan gå inte alls är så glad som folk tycks tro. Nej verserna är många och det blir bara bittrare ju längre orden skrider.

En islam-föreläsning. Ooo. Islam islam, du fascinerar mig.

Och tänk, att få sitta på föreläsning med Bengt Kristensson Uggla, som passionerat berättar hur ekonomi inte är något enskilt avskilt, utan en ASPEKT av allt. Att det inte finns några enskilda lådor, att allt har med allt att göra. Och plötsligt förstår jag min syster bättre.

Och betänken eder, att efter allt detta tumultartade undersköna få komma hem och montera ihop en IKEA-möbel. Som att leka med påskäggsleksaker, fast i jumboformat.

T-A-C-K

söndag 28 september 2008

like an old-fashioned couple

they're allways together.

Jag har funderat på par. Och jag vet faktiskt inte om jag skulle vilja vara en del av hela det där konceptet.
Skulle jag gifta mig nu, så skulle inte min make veta vem han gifter sig med, för det vet jag ju inte själv ännu heller.
Visst, man kan jobba på att hitta sig själva tillsammans, som ett par.
Men blir det inte lite konstigt? Vems jag är det man hittar? Sitt eget, eller det jaget som passar bäst med den andras jag? Och är det jaget ett genuint jag i så fall?

Vill jag hitta nån som är starkare än jag, så att jag inte ska behöva känna mig så himla duktig? Nån, i vars armar jag bara får falla.
Nej. Vill jag att han ska vara slappare än jag? Handfallen i allt, så att han behöver mig, som minsann kan köra paketbil och byta vinterdäck helt själv.

Finns det en mellanväg?
Jag vill ju det, att det ska gå att hitta en medelväg. Ett tillstånd där båda känner sig omhändertagna och omhändertagande. Är något sånt möjligt bland oss skröpliga små varelser?
Jag tvekar.

Vad är parförhållanden bra för,
EgeNtLigeN?

fredag 26 september 2008

Vilsenhet

En lyckad gulisintagning bakom mig. Vilka fina gulisar vi har. Lyckad mottagning av prövningar.
Sen hade vi pizza och sånglek. Jag var helt on fire, speciellt när jag kom på en låt på F.

Haha, tävling.

Idag är jag vilsen. For iväg på en disputation om kärlek, som jag nog var för känslokall för att förstå. Sen skulle jag leta upp böcker, men förvirrades av att det var så mycket champangeglasfolk i vägen.
Jag har en känsla av att jag nog borde studera, men jag vet inte vad, och hur. Kanske jag ska gå in på Alma och beställa en bok, bara för att kunna hämta den på måndag och visa åt folk att jag minsann gör något.

Äta borde man också.

Och tydligen fara på prinsessmaskerad som knappast är lika kul som det låter.

Bra inställning.

torsdag 25 september 2008

avreagering

Det händer så himla mycket.
Små pojkar med stora vapen.


Hur fan kan man ha vapen som hobby?

Upprördhet, nedstämdhet. Hur ska man vara? Fortsätta med alla meningslösa ting, ordna gulisintagningar och inreda lägenheter?
Hjälper det att gå på bönestunder i Domkyrkan? Och tända ljus? Tala om att människor inte ska lämnas ensamma, tala om statistik och fel på samhället och hur sjukt allt egentligen är och finns det en statlig konspiration på att det ska finnas vapen ute i landet? Hjälper det att göra sånt? Be, tala, tända ljus. Gör de verkligen det? Hjälper?

onsdag 17 september 2008

Aha, mhm

Riktigt bra fiilis nu.

En av mina utisar förklarade på hoppig svenska att de (alla mina utisar) gillar att ha lunch med mig en gång i veckan. Det aar så rooliGt.

Sen träffade jag en till av utisarna. Hello Liisa! How are you?

Sen fick jag komplimanger i Gado-kön.

Sen hade jag riktigt rolig lunch med roliga människor. Jag kände mig bra.

Sen, i mysrummet, fick jag fler komplimanger (okej, en) om min tröja. Bra val.  Plus mysiga människor och gott kaffe.

Kanske livet ändå faktiskt utgörs av de små sakerna. Kanske jag hade rätt.


Ps. En kille som jag råkade sitta bredvid på litteraturvetenskapen har en ring som pryds av ett hologram. Jag vågade inte kika in i hologrammet för att se vad som gömmer sig där. Ds.

Skönhet och barn/bröd

Vitsi vilken skön stund. Teologi bortom det kyrkliga visade sig vara hur bra som helst. I'm on fire. Det här blir bra.


Jag har en bulle i ugnen!
Nehej.
Jag har nybakt bröd i ugnen
och det ska tas ut om 3 minuter.

Det var skönt att traska hemåt efter föreläsningen. Med Stora E och Stora O (Ja, det finns en sån också). Mysiga människor. Härligt att känna känslan att det finns människor vars tankevärldar rör sig rätt nära mina, till och med puffar till varandra ibland. Kanske busar lite.

Nu ska barnet ut.
Nej!
Brödet.

Vilka lapsusar.

tisdag 16 september 2008

man borde kanske äta

Ooh.

Vilken dag.
Kafka-seminarium.
Varför sitter folk tysta på seminarium? Varför svarar de inte på enkla frågor, samtalstriggare. Varför flyttar de sig vartefter lektorn sätter sig, så att de kan sitta så långt bort från henne som möjligt? Å„r det normalt beteende eller är det jag som har en konstig syn på respekt?

Religionshistoria, konstruera din egen religion!
(Vå religion hade nåt med klorofyll och nakenhet att göra.)
En kille i min grupp fick konstiga skrattanfall som inte var roliga.
Svinenkelt.

Nu ska jag baka bröd, och sen drar jag iväg till öppna universitetet. Teologi bortom det kyrkliga.

Det blir nog bra i slutändan.

söndag 14 september 2008

Uppdraget

Åter, läs Stora E.
Fem nya uppdrag har dykt upp.
Jag ska lära mig en dikt utantill. Vad ska du göra?

Nu lyssnar jag på The Ark och tänker på mitt kandidatarbete.
Do Do Do DO, what you wannado. Do do do do what you have to do. Do do do,  let you're heart decide. That's all there is to find.

Och jag tänker: ja.

lördag 13 september 2008

Sangria baby

Intryck, i massor.
Här sitter jag med sangria i vit version. Känner mig lite som en desperate housewife. Dåka mitt på dan, tänka sig.

Nu har vårt hem uppvisats och invigts. Festfolk åt alla håll i vårt hem. Alla hade gjort sitt bästa och Sånt uppskattas ju alla gånger.
Underbara gåvor. Tänk, en korg med allt vi behöver, dekorerad med en (förhoppningsvis) stulen fjäril. Och en underbar stor bricka, så att S-T och jag kan överraska varandra med frukost på säng när vi känner för att vara lite fina mot varandra.

Sen fick vi ett kollektivt släng av go wild, vilket resulterade i att vi äntrade Bar Corona, the local räkälä. Kul. Vi fick blickar, odiskreta. Kampen om jukeboxen gick mellan Irving och Rammstein. Kraftmusik, jag kunde självklart inte låta bli att visa mina diggnings-förmågor. Biljardbordet var omöjligt att erövra av de inbitna proffesionella gästerna. En av dem hade världens största bältesspänne. Filten förklarade att den innehåller en utvikbar teve. Och det förklarade en hel del.

Tänk att få vakna utan väckarklocka. Mhm.
Vi var mysiga med S-T och peeda iväg till Aura Street Market. Cool. Och ett loppis på Dynamo, som var hur givande som helst. Sneakers, en vit rock-klänning och en tröja med Johnny & Jerry, mina favorithatobjekt.

OCH, vi hittade en vän åt Totoro.

Snart kommer R hit för att låna kläder, och mysa, förhoppningsvis.

Ps. Det är nån som gifter sig i Mikaelskyrkan, jag och S-T glor ohämmat. Ds.


måndag 8 september 2008

Nån form av manifest

Nej nu. Nu får det vara nog. Jag är upprymd över fördämda tankar som fått nytt flöde av en bok jag impulsläser;  Det kallas manshat av Karin Holmberg.

Det är skönt att läsa henne. Hon säger det som inte får sägas, det som folk påstår att inte längre är aktuellt. Problem som muka är gamla och avklarade. Men det är nåt som banne mig bränner nu. Just här och just nu.
Det är feminism, ja.
Jag är feminist, ja.
    Och hej. Jag är trött på det här. Jag är trött på att släta över allting, med att ha överseende.
    Varför ska jag acceptera att de tidningar som säljer mest har halvnakna kvinnor på omslaget?
    Varför ska jag tycka att det är okej att H&M:s underklädesreklam målar upp en kvinnobild som sätter skyhöga krav på mig som kvinna? Jag borde tränaträna, men inte få för stora muskler. Jag borde bantabanta, gärna så mycket det bara går. Gärna bli lite anorektisk. Jag borde vara sommarbrun året runt. Jag borde vara hårlös nästan överallt. Jag borde ha en utmanande blick och perfekt hårsvall. Jag borde ligga där på satinlakan i guldfärg och bara vänta. Tråna.
MEN HEJ! Skärpning.
Sluta acceptera.
   

söndag 7 september 2008

Något sevärt

Att beklaga sig kan, i den konstigaste av världar, faktiskt bära frukt.


Detta skulle bevisas i dag när jag lade i gnäll-växeln:


 











 


Definitivt värt sina ca 45 minutrar.
F vet tydligen vad som behövs.

lördag 6 september 2008

Mamma

Mamma e här. I Å…bo.
Hon hjälper mig med soffor och mattor.
Jag hjälper henne med tunga utställningsdockor klädda i folkdräkter.
Sen leker jag folkdräktsspecialist en stund innan jag far och sover en stund i mysrummet.
Jag fryser och känner mig sjuk.
Jag skriver ursäkta- och förklaringsmejl.
Jag försöker bli glad av faktum att jag just roffade till mig två gratis böcker från Varsågod, ta- bordet. De homosexuella som kyrklig spelbricka, och Den ensamma tron. Böcker som skulle intresserat mig oerhört för bara några månader sen.
Nu läser jag Det kallas manshat.
Och det känns lite tryggare.
Inga krav på att mitt liv ska ha en större mening. Något större, viktigare och insiktsfullare än att bara vara löjligt glad åt de små sakerna.
Snart ska mamma hämtas.
Då borde det bli mat.

torsdag 4 september 2008

Those days too

Ångest, kris, krash.
Jag är omtyckt, rolig och smart. Men det kan jag ju bara inte tro på. Så enkelt får det ju inte vara.
Människan är en idiot.
Att göra saker svårare än de är, att inte kunna tro gott om sig själv. Att inte kunna bara vara.
Idiotiskt.

Och i kväll borde jag befinna mig på Onnela.
Absurdt också.

Bara för att få er att tänka på vitsippor

Lyss!

Oj, nu har jag verkligen något att rekommendera. Gör ditt liv roligare och meningsfullt och värdefullt och fullt på alla möjliga sätt. Läs vad stora E  skriver om Uppdrag.

Jag ska bjuda en främling på bio.

onsdag 3 september 2008

Att bo med nån

Jag kom på att jag inget förtäljt om mitt nya boendetillstånd. Så nu ska jag göra det, för det är värt att talas om.

Jag och S-T har bott tillsammans nu i snart hela två veckor. Och vi börjar få in våra rutiner. Jag tycker om rutiner.
Tänk så skönt, att inte behöva vara ensam. Att kunna säga nähdään kotona när vi säger hejdå. Att inte vara ensam när man muka ska förstå hur ett modem funkar. Att ha nån där när grannen petar in konstiga lappar.
Att fråga hur nåns dag har gått, att ha nån som orkar höra på om min. Att ha nån som inte blir sur, utan skrattar, när jag rullar på mjuka mattan och ojar mig över att alla bara bryr sig om sig själva, ingen bryr sig om mig.

Nu allmänbildar hon sig, ser på en dokumentär om Guantanamo.

T
a
c
k
Tack, tack, tack.

tisdag 2 september 2008

söka arbete

Moi,

olen tässä teologianopiskelijana jo pitkään tarkkaillut liikkeenne, sekä koko kapitalismin, täysin moraalitonta menoa. Ajattelin tarjota valaistunutta palvelua teille. Tehkäämme yhdessä xxxx-liikkeestä moraalin ja puhtoisen elämän päämaja!

 

Jag och Ziv sitter och skriver arbetsansökan. Jag har svårt att veta vad "vapaamuotoinen" betyder.

Ge mig arbete.

söndag 31 augusti 2008

tänka sig

Idag hade jag på riktigt ett spagetti i ögat. Okokt. Det var smärtsamt, ja, men mest var det nog förvånande.

En ny erfarenhet.

fredag 29 augusti 2008

försvagad, medtagen

nu har jag en himla ambivalent känsla till tutorskapet.

Å ena sidan jättejobbigt och hektiskt. Fixa bankkonton, hjälpa till med hyresavtal, visa runt, hjälpa i mataffären. Hjälpa med busskort. Hjälpa med nycklar, med registrering. Hjälpa hjälpa hjälpa. Det tär.

Men å andra sidan. Thank you Liisa. You're so friendly. Darling. Ooh, did you buy us breakfast? We love you.

Det är fint.

söndag 24 augusti 2008

Tänk om man hade ett barn

Då skulle man få dansa omotiverade danser hela dagen.
Och sjunga Den blomstertid nu kommer.
Och läsa sagor.
Och sitta bredvid när barnet är på pottan.
Och göra allting snabbt.
Busa i massor.
Och vakna klockan sju till att man måste tvätta en niskapaska-unge.

Men de e egentligen bara roligt.
För man får också pussas och kramas så mycket man bara orkar.

Lilla E har alltså varit på besök.

fredag 22 augusti 2008

Gado

Nu är jag utbildad utistutor.
Och jag har ätit på Gado Gado Lunch& Party för första gången i höst. Tydligen kan man ersätta kött med en klump stekt couscous och kalla det näringsrikt.
Och besökt ett tomt mysrum.
Nu ska jag rusa iväg till studentbyn och hämta nycklar åt mina utisar.

torsdag 21 augusti 2008

Back on track

JAA, jag är i ÅBO!!

Skönt så det bara förslår om det. Förutom att det är en massa tutorgrejer att ordna nu, och ett gammalt testamente som fortfarande väntar på sin läsare, och de där religionsfilosofiska texterna som skulle vara kommenterade redan i våras. Men äh.

Jag e här nu, det borde väl vara enough for today?

söndag 17 augusti 2008

BB

Berlin i Bilder


Frühstück, they call it.



Berliner Dom + lurvigt huvud



Und das Flohmarkt.

skumpa

Här firar vi. Över att sommarens bestialiska arbetsbörda närmar sig sitt slut. Trötta, men nöjda. Skumpa och laxsmörgåsar.

Idag torde ha varit sista gången på lääänge, som jag står i storkök och svettas och bär och springer och betjänar och plockar disk och ler åt människor bara för att det hör till kundservice.

På måndag blir det Helsingfors, på onsdag Åbo. Fick ett elakartat mejl från biblioteket, borde returnera böcker dit right about now. Äh, chill (din papist). Vem är i Åbo då? S-T? Stora E? J? Vem annan läser min blogg? Blir de kaffe i mysrumme på torsda måron? Ja?

 

fredag 15 augusti 2008

This is the Blog

Jag har, för första gången ever, provat googles text-översättare. Den hittar ni här.

Jag översatte min blogg några steg bakåt, "Ett försök till återupprättning". Haha.

 
   
Ett till skribaläger. Som flöt på i bästa tappning, nästan.
One of skribaläger. As floated on the best bottling, almost.

Humor.

Ohoy!

Jag är AKTIV!

Jag gör saker av mig själv!

Jag rensar grönsaksland! Med iver dessutom.

Jag tömmer tvättmaskiner, matar in ny tvätt. Jag manglar lakan! Jag stryker kläder. Viker, placerar i högar och delar ut till respektive familjemedlemmar.

Jag sprider glädje. Mor tycker att det är gulligt att se mig rota runt bland brännässlor och rädisor. Far går omkring i nystrukna skjortor, och myser.

Jag erkänner att jag förälskat mig. I Maxmo.

 

 

torsdag 14 augusti 2008

oopa, oopa

Har massor att skriva, men egentligen ingen tid alls. Denna tid just nu är också lite stulen. Det får bli punktform.

  • snart blir det Helsingfors. Ooo. Min nya favorit. Busa med lilla O. Och sova i höckelimökki.
  • Folkdräkternas idévärld ska åter få ett besök.
  • sen blir de Åbo. Oy! Och besöksstormen tror jag startar på direkten. Och Ansvaret. Jag ska ta hand om charmanta utisar.
  • Liv!
  • riktigtriktigt snart blir det Vasa, och det är därför jag brådskar mig.

Hep!

måndag 11 augusti 2008

Sensommar, kall sådan

Ojoj. Oj. Trodde att jag skulle klara mig till hösten, att det skulle räcka fint att få berätta och genomgå och älta allt då. Men det går ju inte. Jag var tvungen att ringa stora E idag. Nu har vi berättat, genomgått, kurerat och lite ältat.

Det känns bättre. Minst åtta gånger bättre.

Mitt liv är kaotiskt. Jag har börjat hysa stora tvivel igen. Vad ska jag göra av mitt liv, av min utbildning? Teologi är intressant som bara den, men... på riktigt?

Det kanske är dags att vakna. Men till vadå?

Jag borde nog ha spenderat hela sommaren där i eremithyddan  ändå. Tagit reda på vem jag är, vad jag vill. Se efter om jag alls är kreativ av mig själv.

Tänk om jag bara är ett skal? Som ändrar innehåll vartefter mitt umgänge? Tänk om jag inte är ett enda stort JAG ändå?

Tänk om allt flyter?




Och till slut, för att lätta upp stämningen lite: i-land och u-land!

lördag 2 augusti 2008

..

httpv://www.youtube.com/watch?v=S8bZhOHqAVs

Vi kan börja dagens inlägg med den låten. Den är bra. Skär lite i hjärtat, men ger samtidigt framtidstro.

Jag håller på och packar vår bil med diverse nödvändigheter. Det blir att åka till Åbo i morgon.

Livet är konstigt. Jag behandlar livet konstigt.

torsdag 31 juli 2008

Jag har besökt Poeten

Oj, hoi.


Berlin, Berlin. So ein schönes Stadt gibt es gar nicht. Vi har gått i massor, blivit bruna på axlarna, sett några sevärdheter, använt Obamas bajamajor. East side gallery var cool, Unter den Linden T-R-Å…-K-I-G. Cykling i Berlin är prima. Gör det, om du åker dit. Cykla, cykla i massor. Vi fann lopptorg. Ooo-ja. Jag prutade, fastän jag var  lite rädd. Speciellt livrädd var jag för en stor kille med mördarblick som sa att tröjan jag ville köpa kostade 10 euro. När han sa det var det liksom hugget i sten. Nånstansifrån fick jag mod. No way. That's too much. I give you six. Och det funkade. Hah. Och sen skämtade jag, på tyska, med några andra försäljare. Haha, vem hade trott det.  En gudstjänst i Berliner Dom hann vi också med, och en turkisk marknad som var helt Wild. Och ströva på Schönhauser Allè. Cool. Cool.


Min svåger berättade att Berlins musikvärld e helt bedårande underbar. Hur kunde jag missa det? Ojnä. Han sa att det typ finns olika musikstilar för varje stadsdel, och att klubblivet är helt fantastiskt. Jag måste nog åka dit igen. Gotta go. Kanske min svåger kommer med nästa gång, och visar vägen liksom.


Efter resan har jag hunnit umgås me mina små söta typer. Lilla E har åter visat sin starka vilja. När jag sjunger nånting säger han Lissu ei laula. EI LAULA. Vadå? Varför inte? frågar jag. Vain äiti ja isi laulaa. Lissu KUUNTELEE. Å…hå. Har han förstått så mycket redan, fastän han är så liten? Att mitt innersta väsen är att lyssna. Oj. Men det ger honom  ändå ingen  rätt att förbjuda mig från att sjunga. Hmpf. Men han är oövervinnerligt söt ändå, när han säger Nyt kilisee. Lilla O har  kommit på  en fantastisk uppfinning: pusukone. Det är en liten slang som  han grävt fram nånstansifrån. Ena änden sätter man mot den som man vill ge en puss åt, och i den andra änden blåser man, så landar en puss på mottagaren. O tycker om att ge mig pussar på axeln med pussmaskinen. Med pussmaskinen kan man göra en massa roligt, man kan till och med pussa sig själv! Tadaa!


Och till sist, rubriken. Ja, jag  har besökt Poeten.  Jag tror att tiden på riktigt stannade fastän min halsbandsklocka hela tiden sa tik-tik-tik-tik med spädbarnshjärtslagsfart i bakgrunden.  En skrivmaskin. Jag skrev en roman åt honom, om en lycka som inte är retrospektiv eller framåtblickande. Som fnyser åt nostalgi. Många nya ord fick se dagsljuset: verbet havfer, nästan i motsats till hafver, och substantivet språg, ett bondeverktyg förstås. Skrivmaskiner är  i sanning små skatter. Jag lärde mig att skåla the irish way, och att skejta. Eller åtminstone att stå på brädan utan att falla, och att åka litelite framåt. En glimt av ett annat liv, med trägolv och kakelugn.


Jag vill bo i Helsingfors. Det smärtar.

måndag 21 juli 2008

Ett försök till återupprättning

Oh dear.


Att leva utan internet är en upplevelse. En konstig sådan. Har jag alls levat, när jag inte kunnat dokumentera mitt liv här i min blogg? Vart försvann mina veckor?


Ett försök till återupprättning:


Ett till skribaläger. Som flöt på i bästa tappning, nästan. Vissa lyckade lektioner,  några misslyckade. Många fina stunder, några jobbiga. Jag lärde mig att jag visst är begåvad på många sätt.


Familjeliv. En massa syskon på besök, alla samlade där i vår eremithydda. Jag har lärt mig att min systersson har fått en egen vilja. Och han hittar på saker. "Lissu ei antanu pestä hampaita..." Pöh, va e de frågan om?


Båtutflykter. En med roddbåt fylld av syskon och män och barn. En annan med m/s Triton, bara pappa och jag.


Pori jazz. Hui, va roligt. Sharon Jones, Santana. Festival. Jag lärde känna en massa nya människor, sådär på ytan. Ytskrap. Fina människor, coola människor. Jag har låtit folk fritt tro att jag ska bli präst, har inte orkat rätta till dem. Låt dem tro det då. När jag har semester har jag ingen ork att korrigera folks missuppfattningar om teologi.


Utflytt från Vasa. Japp. Nu har det som i två månader var mitt hörn av vardagsrummet åter blivit det som det var ämnat till att vara: ett hörn av ett vardagsrum.


Och nu ska jag packa igen. BERLIN nästa. HOi för impulsbeslut al&aagrave; mig och syster. Ota mukaan vaan kaikista tarpeellisin, ja karsi siitä vielä puolet pois. Huh, vilken utmaning.


Men den tar jag så gärna så.

söndag 6 juli 2008

Fint

Roadtripen med stora E (till skillnad från lilla E, som är två år, är stora E lite äldre) blev så lyckad. Det är fint att susa fram i bil. Att lyssna på stora E är fint. Likaså att besöka filt är fint. Att lyssna på bra musik är fint. Skolparken i Jeppis är fin. Lostenen likaså. Och den stora fallosen vid Oravais slagfält. En gammal gubbe med meastor vit mustasch berättade roliga grejer åt oss. Fint. Riktigt fint.

I morse låg jag en evighet på min madrass och bara funderade på hur fint det ska bli att åka tillbaka till Å…bo. Planerade i massor.

Jag var på en gudstjänst idag, som råkade vara en konfirmationsgudstjänst. Den var fin. Predikan var super.

Nu har jag typ en kvart på mig att packa ner mig för att åka iväg på läger igen. Jag tror det här blir ett bra läger. Trots försvunna hjälpledare och havande kvinnor. Å„r lite nervös inför lektionerna förstås. Har inte alls förberett så mycket som jag skulle velat, men det ordnar sig väl.

Haha. Jag fick just en cool Bianco-stråkasse av min kämppis.
Fint.

fredag 27 juni 2008

I'd rather be a sparrow than a something...

Nä, nu är det verkligen nån som spelar panflöjt på torget. Ett helt gäng verkar det som. De spelar den där låten som Simon and Garfunkel har gjort om till en annan låt. Ja, just den. Den med "yes, I would, if I only co-o-uld...". VAD e grejen me panflöjter?Jag blev en sjukling igen. Attans. Men sånt ska ignoreras idag.Ska riktigt just fara iväg och öva med konfirmanderna, och sen blir det pizza med hjälppisarna. Åh, så som jag har suktat efter den pizzan. Mm. Snart blir de roadtrip.

torsdag 26 juni 2008

Mitt ex-kylskåp

Kom idag av hemliga händelser att tänka på en kylskåpspoesi som befinner sig på min ex-kylskåpsdörr.

Mitt liv är värd mer än en evig natt med dig.

Jag omformade den till en egen version:

Mitt liv är värt mer än denna eviga väntan på dig.

Så är det. Bara att banka in i mitt hjärta nu, i huvudet finns den redan; denna sanning.

Är i Vasa nu, by the way. Efter impulsfärd till Esbo skärgård för barnafostran som konstigt nog ledde till att jag äntligen sov ut och bearbetade skribalägret from hell.

Bara en sån sak.

Det nalkas sommarträff nu, och jag kan inte åka. Jag harmas över det. Fastän kollektivet säger att jag har Shakira-hår.

Lucky that my breasts are small and humble, so that you won't confuse them, with mountains.

Briljant.
Shakira, Shakira.

söndag 22 juni 2008

Våga vara kreativ!

Konstig dag. Jag och mamma satt flera timmar på glasverandan och bara läste, var sin bok. Som om det vore helt okej. Att bara sitta där, utan att göra något vettigt, utan att producera, utan att prestera. Apparently those moments exist.

I morse var jag sådär härligt friluftig, som kvinnan i Mitt i Naturen (hon blonda, med flanellskjorta). Jag paddlade hem från eremithyddan, fastän vädret inte var det bästa. Vågorna gick höga och kajaken tog in en hel del vatten. Jag blev konstigt eggad av situationen fastän jag visste att det var lite farligt. Vände kajaken på ett sätt så att jag guppade ännu våldsammare, så att kajaken tog in ännu mer vatten... Vissa leker med elden, jag leker med havet. Ajabaja.

Min kreativa ådra har pulserat. Det blev att klippa ny frisyr åt mig, sådär på fri hand bara. Och sjunga egna sånger, som bara bubblade fram och förtäljde stora sanningar. Fick enorm lust att sjunga favorit-HåkanHellström-låtar på dialekt. Skapade en egen dialektlåt. En hjärtskärande jazzig ballad :).

Vaför hadd di så bråttom? Vaför to int di se tid? Tid å hör på varaader? Tid å bara sii. Sii va som finns, om nu nainting fanns.

Hihi.

Äventyret me E blev uppskjutet. Kräver bättre planering och icke-ösregn.

Se on moro.

fredag 20 juni 2008

Who's the king of the jungle? UH-uh.

Hemkommen från trauma-lägret. Några nya blåmärken, en massa rellis-låtar på hjärnan (I tell you; J-E-S-U-S, YES!) och tusen nya erfarenheter i lederna.


Lite att jag dansade roliga höftdansen när jag hoppade ut ur lägerbussen. Det var lite knepigt med en megarinkka på ryggen, men är man glad så är man glad så dansar man höftdans. Jag ramlade nästan omkull.


Nästa veckas söndag blir det konfirmering, och JAG ska få assistera vid nattvarden. Det känns oerhört oerhört. Lilla jag ska få medverka i något så stort. Sannerligen, det är mysterium hur mitt liv utvecklas.


Sen ska jag åka iväg till systrar plus barn och bara njuta av att få leva samtidigt som de är sådär pyttesmå.


Nu ikväll ska jag  paddla iväg  till eremithyddan och röja upp lite. Kanske värma bastun och bara njuta av att vara ensam. Kanske läsa en GT-bok. Kanske sitta och filosofera på terassen. Kanske bara schloiba (det är helsingforsiska för schlaka).


Men i morgon blir det något helt rysligt spännande. Jag och E ska på kulturarvs-äventyr. Vi ska guida varandra genom Å–sterbotten. Med historiska minnesplatser och turistsevärdheter. Jes. Jag är en höjdare på att guida (jag kan det där med att hålla upp fingrarna på rätt sätt medan jag förklarar).


Oh life. Njut av midsommaren, gott folk.

tisdag 17 juni 2008

Lägerhalåå

Bisarrt konstigt detta.


Vem kunde tro att ungdomar har ett stort behov av att bryta mot regler? Att de hatar att sova när det är dags att sova? Att de har stora svårigheter att bete sig bland folk?


Jag hade en aning, ja, men inte trodde jag att det skulle vara så här. Oh dear.


Men det går nog helt bra i alla fall. De är så söta emellanåt, med sin högstadie-humor. "Kan ni flytta er lite längre fram, så att jag hör vad ni säger?" Och de puttar fram sina bord några centimeter. Bra. Jättebra. "Ja vill int, ja ork int, vaför måst vi, tänk om int vi vill, vaför får vi int fara till Berny's?"


Nåja, nu ska jag försöka banka i dem lite vett om budorden. Lovande utsikter.


Dinnnn MMMama

söndag 8 juni 2008

Prinsessan med paddeln i högsta hugg

Å… vad det var härligt.


Jag märkte för några timmar sen att havet var helt lugnt, stilla, bidande. Solen omhuldades av tunna kvällsmoln och små kryp hoppade omkring på vattenytan. Himlen var pastellig. Så jag tänkte att nu ska min paddlings-säsong inledas.


Jag släpade fram en av våra nyare plastkajaker. Den var full av skräp från vintern; löv, spindelnät, småsmå liv -och dessutom hade nåt geni lämnat den fel väg några nätter, så de fanns lite vatten i den också. Men vem bryr sig? Inte Paddelprinsessan i alla fall.


För det är nämligen det jag blir när jag tar på mig den röda, lite  mesiga flytvästen; en prinsessa. Kajaken är min tron, havet mitt rike.  Att paddla  är något jag kan, något jag är bra på. Här finns inga krav, på varken snabbhet eller perfektion. Det är bara jag och havet. Och fåglarna.


Jag älskar att paddla riktigt hårt en stund, låta armarna jobba, finslipa tekniken. Fixera blicken framåt. Kämpakämpa. Och sen, när jag är färdig med det, så låter jag paddeln vila i famnen och kajaken driva fritt. Då sitter jag där, tyst. Låter tankarna fladdra fritt. Blundar och lyssnar. Föreställer mig hur jag smälter in i omgivningen,  känner hur jag  blir en del av de guppande vågorna. Försöker få grepp om den flyktiga känslan att jag faktiskt är en del av det hela, av den sköna skapelsen. Om naturen kan vara så vacker, hur vacker kan då inte jag vara, som är en del av den?


Tack.

lördag 7 juni 2008

Det är såhär filosofi ska upplevas!

I går läste jag två religonsfilosofiska texter utan att förstå  ett skvatt.  Jag trugade ändå mig själv igenom dem; gjorde understräckningar och analyserader meningar. Med "om så ME VÅ…LD"-principen, ni vet (läs tidigare inlägg om ni inte vet). Hur som helst, hopplös känsla. Inget gick in. Men så tvingades jag vakna klockan 4 i morse, och sitta en timme i bil och bara känna mig halvsovande och flytande på nåt sätt. Och då hände det. Jag började bilda helheter av Alvin Plantingas kommentarer till Van Hook, jag kom fram till vilka punkter jag höll med om och på vilka punkter jag tyckte att Plantinga förlöjligade sig själv. Det var det första. Sen började jag analysera den andra texten av David Basinger, som kommenterade Plantinga och dessutom John Hick. Allt kändes klart och tydligt och jag visste exakt var bristerna kontra guldkornen finns i deras resonemang. Gnosis.


Det var euforiskt. Tänk vad underbart om jag hade haft datorn med mig då, eller ens papper och penna! Men nej. Och nu har texterna igen blivit otydliga och oförståeliga. Linjerna har suddats ut. Var det bara en dröm? Nej, omöjligt. Jag pratade ju med mamma samtidigt, jag sov inte. Var det så att min hjärna för en stund var helt odistraherad, att alla kopplingar skedde exakt så som det är meningen? Att jag på nåt sätt befann mig i ett transcendent tillstånd? Huj, nu blir det riktigt spännande. Kanske det blir en mystiker av mig, i linje med Heliga Birgitta och Teresa av Avila... Men frågan återstår:


Varför minns jag inte mina kloka slutsatser?


Å„h, nu har jag läst för mycket om kvinnliga mystiker genom historien. Fantasin skenar iväg med mig...

torsdag 5 juni 2008

Sommarteologen jag

Jep, nu är jag officiellt en församlingsanställd sommarteolog. Min första dag där var jättecool. Jag fick två nycklar, så nu är jag också en halvgud. Det du, mysanlover.  Dessutom fick jag  en megahög med konfirmandarbetslitteratur.  Hjälpledarna är fina. Och  hon som är min kontaktpräst för tillfället är  härlig. Attityd.


Jag har idag fått utöva min nya favoritsysselsättning  i massor. Svischat fram och tillbaka på slätten. Jag och marshmallow-bilen är ett bra team.


Dessutom hann jag klämma in en snabbvisit hos J och S. De är så gulliga. Tänk att J ser på   mig att jag  vill ha smörgås  fastän jag säger nä he e no bra, int behöv ja naa. Hon känner mig, hon vet att jag alltid ska ha mat.


Ett sorgeting dock: I won't be able to make it to the sommarträff. Jag är jätteledsen över det, men det är dagen före mina konfirmander ska ha sin stora dag, så det går bara   inte att jag åker till Å…bo då. Men vi får hoppas att äckel-Ledin har rätt, att sommaren faktiskt är kort och att jag snart får se alla fina teologer igen.


Ajö.

tisdag 3 juni 2008

Hemmets fagra ängar

Vitsi va ja tycker om att köra bil. Det blir alldeles för lite sånt i Åbo. Jaja, ja vet att man inte ska köra bil bara för skojsets skull, men... jag gör ju det inte heller, fastän jag så gärna skulle vilja.

Är alltså hemma i dubbelkommunen nu. Det är så vackert. Jag hittade ett fågelbo med småsmå ungar i när jag skulle häva ut en cykel ur förrådet. De va alldeles stilla, och jag trodde att de var övergivna och döda, men pappa kom och puttade till dem lite, och se, de purrade till. Deras mamma har lärt dem att låtsas vara döda när inte hon är där och beskyddar dem. Ett sånt teleologiskt perspektiv min far har.

Men ojoj vilket dilemma jag plötsligt hamnade i. Jag hade ju tänkt ha en eremitsommar, sitta där ensam i vår konstiga sommarstuga och läsa Gamal testamentet. Men nu har möjligheternas möjlighet öppnat sig: jag får bo i underbara kollektivet i Vasa! Men det skulle betyda att jag inte kommer att paddla och vandra och allt annat friluftigt som jag hade planerat att göra. Möh. Ah. Det får nog bli Vasa ändå. JO. Underbarare kollektiv får man söka efter. Jättenära till jobbet också. Great.

Och dessutom träffade jag min barndomsbästis när jag skulle handla mjölk. Så fint. Jag trodde den tiden var helt försvunnen. 

Livet är finurligt.

Tack.

måndag 2 juni 2008

Jag kan!

Hej, vet ni va?
Jag kan köra paketbil!
O ja. Det hände sig igår, när jag och S-T flyttade   in i vårt nya gemensamma hem. Grejer skulle flyttas så bil hyrdes. Härligt att veta att jag kan något som jag inte trodde att jag kunde.

Så, nu är vi förflyttade. I morse när jag vaknade hade jag en helt härlig feeling, det kändes som att vakna till en dröm. Plötsligt var jag och mina grejer inte där vi varit det senaste halvåret.

Nu har jag gjort i ordning ett mysigt hörn. Fastän hela lägenheten är kaos och grannen skrämmande så har vi ett hörn som heter harmoni.
Jag hoppas vårt hem ska bli en plats för öppenhet, glädje och respekt, dit folk vill komma för att det är så bra feeling där.

Nu ska jag göra mina sista studierelaterade grejer för i vår, och sen kan jag ta SOMMAR. Å…ker hem dit upp i morgon, och börjar jobba typ på onsdag. HUi. Nu är jag sommarteolog, vem kunde ha anat det för ett år sen?

Ingen. Allra minst jag.

torsdag 29 maj 2008

Det börjar väl bli dags.

Vilken konstig dag. Trots gratis tårta och en massa roliga huvudbonader åt apan Ziv har mina tankar omhuldats av ett töcken. Det börjar bli dags att säga farväl inför sommaren. Det har jag faktiskt ingen lust att göra.

Processen är redan påbörjad. En sista lunch me Öz. En massa hojtande av hejdåhaenfinsommar! åt random festfolk.
En rolig felsägelse, ett secret handshake.

På söndag flyttar vi, sen åker jag upp, upp, upp.
Vitsi vad jag kommer att sakna.

Men först: veckomässa å hejdåbira.

onsdag 28 maj 2008

Rolig höftdans

Jag uppfann en rolig höftdans igår när jag insåg att jag nu gjort allt som behöver göras för att få mina tio hebreiska studiepoäng. Dansen går ut på att röra på varsin höft i tur och ordning medan man stirrar koncentrerat på den höft som för tillfället är i rörelse. Samtidigt har man upp händerna lite slarvigt. Och sjunger jee, jee...

Jag försöker göra en studieplan för mina tre följande år. Spännande, frustrerande. Tänk om jag tar litteraturvetenskap som biämne! Eller filosofi! Eller konstvetenskap! Eller tänk om jag inte fattar mig på systemet som inte tillåter mig att studera hur mycket jag vill! GrRrR

Jag vill inte åka hem. Jag vill stanna här, umgås, dricka kaffe, hitta på saker. Prata viktiga saker.
Jag vill inte stå där framför miljoner konfirmander och låtsas veta nånting bättre än dem.

På söndag ska jag dessutom låtsas klara av att köra en paketbil. Hah. Bra skämt.

söndag 25 maj 2008

snabbis

Jes. Fick resultat från filosofin, fullständigt nöjd.

Nu; jobb med religionsfilosofi.

Riktigt snart: flytt.

torsdag 22 maj 2008

...om så ME VÅ LD

Här sitter jag nu, mitt i natten på universitetsområdet. Dörrarna har gått i lås, går jag ut nu slipper jag inte in igen. Jag har allt jag behöver för tillfället; en påse äpplen, min dator, skolans dator, en printer. Mitt filosofiarbete ska bli klart i kväll. Om så me våld.

Satt just och pratade bort   några timmar, viktiga grejer dock. Och ett superhemligt practical joke.

Jag håller på och interpreterar Wittgenstein, me våld. Nu ska det här bli färdigt. Och banne mig vad det ska bli bra.

I morgon e de Hfors som gäller igen. Roadtrip, darlings.

söndag 18 maj 2008

Run to the hills

Festfolket har lämnat min lägenhet.
Vi har varit till Kuppis äventyrspark. Jag blev helt vild där. Hela min barndoms avsaknad av lekparker mynnade ut i att jag sprang omkring mångt ivrigare än lilla E. Sen har jag lärt mig att portobello är en stor svamp. Med diameter ca 10 cm och rolig konsistens. Nästan som en biff.

Underbar konsert med Hellsongs.
S-T och jag pratade efteråt lite med Kalle . Vi kände oss tvugna att berätta hur underbara vi tyckte att de var, och hur otroligt mycket vi skämdes över den finska publiken. Sen fick jag en bandknapp. Och han sa "tack för dansandet", vi tänkte "anytime!". Så började vi planera hur vi skulle kunna jobba som publikväckare, vara såna där som modigt rockar loss framför scen så att alla andra också vågar. Vi kunde även stå där efteråt och sälja deras skivor och t-skjortor.  Sen lyckades jag kanske förolämpa sångerskan Harriet lite. Nåja, jag hade inget manus.
Vilken fin kväll det var!

fredag 16 maj 2008

ångest

Kierkegaard talar om att den värsta ångesten är den som vi har över ingenting alls.
Jag tycker att den värsta ångesten kommer av att ha viktiga saker att göra, men en kropp som ivrigt slarvar bort tiden.

Nu ska jag hem, skriva filosofi, städa inför fabulöst besök. Och köpa proppupplösningsväska för min diskho.

Totoro är nästan färdig.

torsdag 15 maj 2008

That's my philosophy

Nu effektiveras det.
Igår pluggade jag hela dagen, och fick äntligen grepp om Kant! Han är inte så svår som man skulle kunna tro. Jag fick urgent needs att förklara hans praktiska gudsbevis åt alla möjliga människor. Fyllde en whiteboard med filosofiska ting.

Kierkegaard e sympatisk och Nietzsche är inte så farlig som man skulle tro. Han ville bara leva. Och han tyckte att den moderna människan släpade runt på en massa onödiga fakta som inte har nån betydelse alls för våra liv. Kringvandrande encyklopedier, till ingen nytta alls.

Nu är det bara förståelsen av Wittgenstein som återstår, sen kan jag plita ner allt jag vill få sagt. Märkte just hur otroligt skönt det är med radavstånd 1,5.

Vi hade gratisloppis här för några dagar sen, och nu går jag runt i min studiekamrats frus tröja. Härliga ting.

Och snart får jag underbart besök. Tänka sig, besök, hit, till Å…bo.

Fantasma betyder spöke på nytestamentlig grekiska. Det var det lärjungarna sa när de såg Jesus komma gående på vattnet. Eller nåt.

Hoi, studier.