Våga vara kreativ!

Konstig dag. Jag och mamma satt flera timmar på glasverandan och bara läste, var sin bok. Som om det vore helt okej. Att bara sitta där, utan att göra något vettigt, utan att producera, utan att prestera. Apparently those moments exist.

I morse var jag sådär härligt friluftig, som kvinnan i Mitt i Naturen (hon blonda, med flanellskjorta). Jag paddlade hem från eremithyddan, fastän vädret inte var det bästa. Vågorna gick höga och kajaken tog in en hel del vatten. Jag blev konstigt eggad av situationen fastän jag visste att det var lite farligt. Vände kajaken på ett sätt så att jag guppade ännu våldsammare, så att kajaken tog in ännu mer vatten... Vissa leker med elden, jag leker med havet. Ajabaja.

Min kreativa ådra har pulserat. Det blev att klippa ny frisyr åt mig, sådär på fri hand bara. Och sjunga egna sånger, som bara bubblade fram och förtäljde stora sanningar. Fick enorm lust att sjunga favorit-HåkanHellström-låtar på dialekt. Skapade en egen dialektlåt. En hjärtskärande jazzig ballad :).

Vaför hadd di så bråttom? Vaför to int di se tid? Tid å hör på varaader? Tid å bara sii. Sii va som finns, om nu nainting fanns.

Hihi.

Äventyret me E blev uppskjutet. Kräver bättre planering och icke-ösregn.

Se on moro.