lördag 28 april 2012

Styrka

Nu är jag tillbaka från retreaten, och kan konstatera att det är annorlunda när det inte handlar om första hjälpen. Jag kände mig stark. Mina två dagar i tystnad innehåll så mycket. Jag läste en massa böcker (Snoan har ett härligt bibliotek), sprang i skogen, började dagen med yoga i morgonsol och återupptäckte min förtjusning för att måla med vattenfärg. Tidigare retreater har mest handlat om intensivt dagboksskrivande och sömnsömnsömn, inte om motion och kreativitet. 

På måndag ska jag börja studera ordentligt. Det är färdigvilat nu.

Jag har äntligen börjat märka hur yogan sakta men säkert gör min kropp starkare. Det är kul, och allra stoltast (och mest förvånad) är jag över hur yogan stärkt mina fötter. Det kanske inte syns, men mina stortår är helt annorlunda nu än för tre år sedan. Jag vet inte hur man mäter stortåstyrka, men om det vore möjligt så tror jag att mina exemplar idag lätt skulle klara av att lyfta ett mjölkpaket var. Tänk att det kan finnas en så stor styrka i något så litet som stortår.

tisdag 24 april 2012

Retreat

I morgon åker jag på retreat. Om jag räknat rätt blir det femte gången i mitt liv jag väljer att vika av några dagar för tystnad, lenkki, tidebön och fantastiskt god mat. Det blir femte gången, men det är första gången som jag inte känner att jag är i akut behov av telefonförbud och stillhetsmiljö. Jag är redan utvilad, så det blir intressant att se vad retreaten kan ge mig den här gången, när det inte är en första-hjälpen-situation.

Jag tror att alla människor behöver retreater nu som då. En retreat handlar om att dra sig tillbaka, att retirera. Att stiga ut ur samhällets virvlar för en stund och sedan komma tillbaka, som en lite lugnare människa. På lite stadigare ben.

Jag tror man kan ta en retreat på många olika sätt. Jag var nyss en vecka hos min syster i Oslo, där mina dagar mest gick ut på att städa ett vackert hem, göra mat i ett funktionellt kök och mellan varven snusa på en nyfödd liten bebis. Och nästan varje dag tog jag en rask promenad i en närliggande skog, och avslutade dagen med en timmes skön yoga. Fastän jag egentligen var där för att jobba så kändes veckan ändå som en retreat. För att det var så enkla dagar. Jag behövde inte fixa nånting extra, inte stressa över ogjorda studier. Bara göra saker på halvrutin.

Hur retirerar du?

fredag 13 april 2012

En gutt!

Nu är jag i Oslo och sent igår kväll blev jag moster för sjätte gången. Vi besökte nya gutten på sjukhuset idag och det var en av de finaste stunderna jag samlat på mig. När storasyster träffade lillebror.

Och att få ha djup ögonkontakt med någon som just anlänt. Visheten! Allt han vet som vi redan glömt.

tisdag 10 april 2012

NU är fastan slut!

Ni vet hur situationen varit. Det har varit svårt för mig att inte ha råd att med frissabesök under fastan, med tanke på att hårsituationen var jobbig redan när fastan började. Att går runt med konstant dålig hårdag har inte varit det svåraste med fastan och det har definitivt varit lärorikt, men nu får det vara nog. NU är fastan slut.

Eila (damen som klipper mig) läxade upp mig när jag satt mig ner i frissastolen. No, kerropas. Och jag berättade, lade fram min skam över hur dåligt jag skött mitt hår. Berättade om Indiens blekande sol, och om minusgraderna som sög sig fast i luggen. Och hon instämde i varje ord. Nää on kyllä todella kuluneet. Men hon gjorde sitt bästa (annars skulle hon inte vara min Eila!) och nu är jag bara så nöjd. Fastän vi förstås missförstod varandra (det gör vi alltid) om hur pass kort det skulle vara på ena sidan.

Vilken nåd att få känna löjligt stor glädje över något så enkelt som hår.

Min vänstra sida går hem var som helst. Man kunde till och med tro att jag är en pagetjej. 
Eller att jag går på hanken?

Men se där, min högra sida skriker "kom å bråtas me mieeg!"

Extrem joggning

Min syster Laura är i Oslo och utför tydligen extrem joggning (jag trodde hon skulle vakta barn, vilket hon säkert också gör). Jag ska joina henne på torsdag, och till min förvåning känns det ganska självklart att också jag ska packa ner mina springskor i rinkkan. När hände det här? När började jag göra annat än yoga och tiominuterspromenera till bibban?


När vårsolen kom fram förstås.

Påskspektrat

Ungefär så här var min påsk:


På långfredag vandrade jag iväg till Martinskyrkan, där vår församling firade långfredagsgudstjänst.  Jag har svårt att inse att man också kan ha andra gudstjänster i just den kyrkan, när den för mig andas så väldigt mycket långfredag. Altartavlan är som gjord för att ackompanjera läsningen av texterna om Jesu död, och akustiken perfekt för en gudstjänst utan orgel. För mig är altaret i den kyrkan alltid täckt av svart tyg. Eftersom jag var kyrkvärd fick jag läsa Jesaja 53, och slutligen släcka Kristus-ljuset när Gud gav upp andan. 

Jag tycker om långfredagen för att den är så hopplös. Den talar rakt om lidande, om smärta och mörker. Den undviker inte, och försöker inte ens ge ett konstlat hopp. Ibland står vi just så, utan hopp och mitt i smeten. Vi kan inte undvika det, men vi kan öva oss att hantera det. Öva oss att stå i mörker.

Efter gudstjänsten åt jag lunch med en god vän. Sen dristade vi oss till att se The Passion of the Christ, en verkligen tung film att se. Inget man vill småäta choko till. Sedan pratade vi i hundra timmar om hur vi har det, om våra kyrie och gloria (svårigheter och tacksamheter).


På lördagen åt jag lunch med vänner, men märkte fort att jag ville vara ensam. Det är lite rörigt med påsken, å ena sidan vill jag vara glad åt att ha ledigt men å andra sidan handlar påsken om så mycket världssmärta att det känns konstigt att höra folk önska varandra glad påsk så länge som graven ännu är stängd. Så jag gick hem till mitt och gjorde något jag längtat efter att göra under hela fastan: jag planterade om mina krukväxter medan jag lyssnade till podcasts om svåra saker, om bland annat flyktingskap och ätstörningar. Det låter deppigt, men det kändes inte så. Det handlade mer om att se världen för vad den är, bristfällig, samtidigt som jag ordnade om för att mina växter skulle få det lite bättre. Inte bara älta det dåliga, utan att verkligen se det dåliga för att kunna göra något åt saken. Att lyssna på när Mia Skäringer berättar om hur hon blivit våldtagen samtidigt som jag knackade ut övervuxna rötter ur trånga krukor kändes inte hopplöst, för nästa steg var att sätta växten i större kruka, med ny jord och färskt vatten. Det är svårt att förbättra någonting om man inte först ser hur galet det är. 


Tidigt på påskdagsmorgon for jag på lenkki, och kände mig lite som kvinnorna vid tomma graven när jag mötte solskenet som var så livsbejakande. På påskdagens högmässa var jag kyrkvärd igen, och fick möta småbusiga präster och frivilliga i sakristian, och dela ut psalmböcker åt förväntansfulla kyrkobesökare. Dessutom fick jag se en glimt av kyrkkören som övade inför gudstjänsten när jag hämtade mer psalmböcker från ett mindre kapell. Jag tycker så om vår församlings kyrkokör. Den är så passionerad. Kören tar sin sång på stort allvar, och förmedlade en sann glädje under själva gudstjänsten. Jag blev så glad när de sjöng halleluja i stämmor, damerna och herrarna skilt. Efter gudstjänsten gick jag hem och bara njöt av mina tulpaner och ovanligt frodiga påskgräs. Kristus är uppstånden, och kärlek vinner.

Jag hade tänkt gå på bio på söndagen, sådär för att markera att fastan nu är slut och jag igen kan sätta pengar på nöjen. Men jag glömde bort det, och satt i stället och skype:ade för första gången någonsin med min pojkvän. Tänk att det inte hänt tidigare att vi sett varandra medan vi pratat. Det var fint. 



Annandag påsk hände något oerhört. Min tvätt blev tvättad, mitt golv dammsuget, min matta rensad från hundhår. Och, inspirerad av becoming minimalist-bloggen fyllde jag en en ikea-kasse med saker jag inte längre behöver. Den kommer att dyka upp på Teologiska studentföreningens gratisloppis nästa vecka.

Idag ska jag gå till frissan, vilket ni som följt min fattigdomsfasta vet är en väldigt stor grej. Jag är så glad åt det, och hoppas att jag ska få känna mig riktigt fin efteråt.

Jag känner väldigt mycket att livet vinner just nu. Glad påskvecka åt er!

skrik inte

Det är lite kul att någon hittat till min blogg med sökorden "skrik inte", när mitt bloggnamn ju handlar om att det finns saker man måste få skrika ut om, men att skriket inte behöver bli öronbedövande utan gärna får stanna på nivån "lite". Hoppas att du hittade vad du sökte.

torsdag 5 april 2012

Skärtorsdag, sammanfattningsdag

Nu vänner börjar fastan lida mot sitt slut, och med bara fyra dagar kvar av totala 47 sammanfattar jag nu vad jag lärt mig av att leva på hälften mindre pengar än vanligt:

  • Veckohandla är hejsan. Att handla på mätt mage med inköpslista vinner 5-0 mot att handla trött och hungrig utan inköpslista. Det är otroligt skönt att kunna gå raka vägen hem efter en studiedag och veta att där finns allt jag behöver den här veckan, dessutom är det billigare i längden.
  • Att låta konsumtion ta tid skalar bort onödiga inköp. Under fastan har jag många gånger tänkt "det där ska jag köpa sen när fastan tar slut", men nu kommer jag inte längre ihåg vad det var som var så viktigt att köpa, alltså kan det inte ha varit så viktigt trots allt. De enda saker som står sig kvar i minnet är en symaskin och en "groddningslåda", och båda känns som långsiktiga investeringar. 
  • Brödbak är en njutning. Man kan lyssna på en bra podcast medan man knådar, och slänger man in bröden i frysen har man färskt bröd varje morgon. Man får själv bestämma mängden rågmjöl, och slänga i lite sojakross om man vill ha proteinrikt bröd. Och helt sjukt billigt är det.
  • Det finns värre saker än att ha constant bad hair day. Det är de facto ganska spännande att se vad mitt hår hittar på när jag inte utsätter det för frissabesök.
  • Det behöver inte kosta att ha fritid. Min bästa belöning efter en studiedag just nu är att se på film jag lånat på bibban medan jag reparerar kläder jag hittat i min garderob. Kostnad? Nada!
  • Jag har haft råd att köpa fair trade-produkter fastän jag levt på 3,35 om dagen. När jag på påskdagen återgår till 6 euro om dagen borde jag alltså ha råd med ekoprodukter också.
  • Det är en lyx att resa.

Det känns som att jag vunnit.

Relirelirelireli

-Hur pass religiös är du egentligen?

Den frågan fick jag igår, i en intervju om min fasta. Ja, hur pass religiös? Finns det en skala jag kan sätta in mig på, en lista där jag kan kryssa av vilka religiösa attribut jag har? Och vad betyder det att vara mer eller mindre religiös? Skulle hon ha blivit rädd om jag svarat "väldigt"? Eller lugn om jag svarat "ganska lite faktiskt"?

Den som vill höra intervjun (och mitt lite bortkomna svar på frågan) så är det Jouren på radio x3m som gäller, på måndag 9.4 någon gång mellan 10 och 14.

Och frågan alla ställer sig nu är förstås: hur pass kul var det att bli intervjuad till radio x3m?

På en skala från ett till tio: 10!