onsdag 15 oktober 2014

Frilansa för Jesus

Peppe Öhman skrev för ett tag sedan om frilansarlönen. Hon lyfter fram detta med att frilansare ofta förväntas jobba gratis och nöja sig med att få "synlighet" i stället för pengar.

Jag har den senaste månaden några gånger råkat ut för en lite annorlunda variant av detta. Inte en förväntning att jobba för synlighet, alkohol eller en middag, utan om att jobba gratis för att jag har en tro. Jag har svårt att bestämma mig för hur jag ska förhålla mig till detta.

Ett. Det är verkligen jättekul att bli tillfrågad att skriva en text till ett kristet sammanhang. Det är en stor ära att någon tänkt på mig när de velat ha en bra text som anknyter till kristendom, konsumtion eller ekologi.

Två. Jag tror på frivilligarbete och jag gör gärna gratis arbetsinsatser för en god sak, speciellt om det är ett sammanhang som också i övrigt rullar med frivilliga krafter.

Men. Tre. Jag är också en människa med 24-timmars dygn och heltidssysselsättning. Den tid jag lägger på att frilansa för Jesus ska tas någonstans ifrån. Antagligen från mina kvällar, helger eller nätter. Från mina relationer, från mitt välmående. Kanske till och med från min gudsrelation.

Så jag vet inte. Min frilansarsjäl ropar "jobba aldrig gratis" medan mitt världsförbättrarhjärta gärna gör saker för det högre goda, för något annat än pengar. För passionen till ämnet. Men ja, a girl has got to eat.

I mina aktuella fall blev prioriteringen den att jag kan göra gratisjobb för det sammanhang som står mig närmast, och tackade vänligt nej till en annan part som inte står mig lika nära.

Hur tänker ni? Problemet finns säkert också i andra ideella organisationer än kyrkan.

tisdag 14 oktober 2014

OMG

Jag stekte just tjocka halloumiskivor i vitlök och rapsolja och det tänker jag från och med nu aldrig sluta göra. Se det som ett löfte eller en varning, beroende på var du står politiskt i förhållande till vitlöken och beroende på om det finns en chans att jag någon gång ska göra mat åt dig.

måndag 13 oktober 2014

Freak out!

Hej dudes, jag såg just den bästa dokumentären på länge. Freak out! finns på Arenan i några veckor till och om du ens lite någon gång tröttnat på vårt konsumistiska liv så tror jag du kommer gilla den. Den handlar om hippies, men inte de på 1960-talet i USA, utan om ett gäng medelklassungdomar som levde rövare helt i början av 1900-talet, i Schweiz. Med leva rövare menar jag att de startade ett kollektiv där feminism, vegetarianism, pacifism och fri kärlek var nyckelord. Det var uttryckligen en rörelse mot konsumtion.

Förutom att angripa ett sjukt intressant tema så är dokumentären gjord på ett sätt jag aldrig sett förr. Gamla bilder från seklets början får liv på ett lågmält och småmagiskt sätt.  

Ett klick på bilden för dig till källan.
PS. Första gången jag hörde om denna sekelskiftes hippierörelse var i radioprogrammet Stil i P1, som berättade om Karin Larsson som var tidigt ute med att reagera mot tunga möbler, mörka färger och allmän inskränkthet. Kan ha varit en av de första som hämtade pizzan till Sverige. Ett utmärkt avsnitt, jag tror jag ska ta och lyssna på det igen snart. Här kan ni alltså lyssna på det.

söndag 12 oktober 2014

När stjärnorna korsar varandra rätt

Jag har sparat på ett päron i några dagar nu. Igår köpte jag en getost. Dessutom finns det lite pecan-nötter i mitt skåp. 

Jag tänkte på den här kombon när jag vaknade i morse. Jag tänkte på den medan jag gjorde frukost, medan jag dammsög, medan jag tog på mig ytterjackan och cyklade iväg på skrivdejt. Jag tog en paus i tanken medan jag betalade för mitt te och medan jag pratade med Martina. Sen återkom tanken på mitt perfekt mogna päron när jag började skriva på min text. Vi satt några timmar och skrev, och tankarna hittade alltid sin väg tillbaka till det gryniga päronet, den syrliga getosten eller den lite bittra pecan-nöten.

Efter skrivdejten dammsög jag klart mitt hem, organiserade en massa skit som bara drällde runt. Jag åt lunch, jag tog en nap. Jag tror faktiskt jag glömde bort päronet i några timmar.

Sen ville jag se på McLeods. Och mindes.

Jag skivade andäktigt mitt päron i jämna skivor, placerade dem på ett fat. Kniven klibbade fast lite när jag skivade getosten men annars gick det hela väldigt smidigt. Nötterna trillade lite hit och dit över tallriken, det var verkligen en perfekt syn.

Ibland faller allt bara på sin plats.

onsdag 1 oktober 2014

Tre bra!

Whoppaa, det är mycket bra grejer på gång nu:

Jag har fått ett freakin' forskarrum att skriva gradu i. Alltså ett rum med en dörr och ett skrivbord och två andra personer. Det är fabulous även om jag ibland hör folk som sjunger eller spelar piano eller vrålar (?) i vårt kafferum som är på andra sidan väggen och då är det lite svårt att läsa på om världsekonomin. Men annars fab.

Jag har ingått en tävling med en studiekompis. Den av oss som först blir klar med sin gradu (han) eller blivit klar med sina två första kapitel till gradun (jag) blir korad vinnare. Och man (jag) vinner inte bara någon mesig ära och berömmelse, utan en månads netflix! Jag är så taggad. Men den här tävlingen tar ju verkligen tid, det innebär att jag faktiskt sitter och studerar på dagarna.

Jag har startat ett feministiskt nätverk i Åbo. Vi hade vår första träff i måndags och det var helt smashing fantastiskt. Om du känner att du är feminist och att du finns i Åbo, säg hepp här i kommentarerna så ska jag lägga med dig i facebookgruppen. (Den är hemlig än så länge, vet inte varför, men det är lite som en bebis, jag vill att den ska ha fått lära sig ett och annat innan omvärlden får bedöma den.) Nätverket är helt gratis och du väljer själv hur mycket av din tid den tar. Men om du längtar efter att prata feminism utan att för en gångs skull behöva förklara vad ordet faktiskt betyder så är det här forumet för dig!

Det är så bra grejer på gång att  ett orosmoln som hängt med i några veckor har krympt. Det är fortfarande där, men inte så övergripande hotfullt som tidigare. Score.

I dessa soffor satt vi i måndags helt casually och diskuterade Beyonke och Emma Watson som om ingenting hade hänt.

torsdag 25 september 2014

Vilka är dina hombren?

Några år sedan
slutade jag med sociala sammanhang
som fick mig att må dåligt.
Människor som pratade om saker jag inte var så värst intresserad av (tupperwareburkar, kändisar),
i ett tempo jag fick åksjuka av.
Som pratade utan att lyssna.
Eller som lyssnade mest för att de fick en kick av att känna att de var så bra på att lyssna.
Rundgång i samtalsämnena och mycket höhöhö:ande.
Jag var tvungen att sluta vara där.
Det tog musten ur mig.
I stora sammanhang är det lätt att känna sig ensam.
Svårt att veta vem av alla de trevliga som kunde ta ett samtal mitt i natten även om jag aldrig skulle ringa mitt i natten.

Jag märkte att jag lyssnade på alla
men ingen lyssnade på mig.
(Så kändes det, men sant kan det ju inte vara.)
Det är bättre nu.
Jag fokuserar på dem som får mig att känna mig bra
och hoppas att jag får dem att känna sig bra.
Fokus är bra.
Bättre att fokusera på dem man har
än att tråna efter planetens hippaste sammanhang.

Vilka är dina hombren i Åbo?
frågade mitt lunchsällskap.
Jag kom på väldigt få.
Vi enades om att det var bra.
Hans hombren är också få.

Jag är en bättre hombre
när jag kan fokusera på mina hombren.

Människor alltså.