söndag 21 september 2014

fredag 19 september 2014

Mitt bästa podcasttips


Varje fredagsmorgon när jag sömndrucket stirrar genom mitt instagramflöde möts jag av en sån här bild. Och det gör mig ALLTID så förväntansfull, ja glad. Då vet jag att jag bara behöver traska genom en arbetsdag till, sen får jag komma hem och inleda min helg med att lyssna på Karin och Sara. Så blir världen lite mer avslappnad igen. Här hittar du härligheten.

torsdag 18 september 2014

Lite bättre ekonomi

Jag läser gradulitteratur och inser att Guds ekonomi är väldigt väldigt hipster. Se bara vad farbror Cavanaugh skriver:

"[I give some] concrete examples of how God's economy is enacted by Christians and others on a daily basis. I point to consumer choices such as buying local goods, supporting producer-consumer cooperatives such as church-supported agriculture and Fair Trade, investing in banks that support grass-roots development, supporting gospel-inspired business models [...] and attempting to overcome the passivity of consumption by making products of one's own." 

Ur William T. Cavanaughs Being Consumed. Economics and Christian Desire.

I dag älskar jag teologi.

Vårt liv som hund

Veckans viktigaste text finns på Linneas blogg. Läs den.

"Killarna härjar på och samtidigt som jag lämnar torget så hör jag hur den ena, i megafonen, börjar gorma åt en tjej som går förbi. Frågar vart hon är på väg, ”Va? Va?”, upprepar frågan då hon inte svarar, låter hetsig och burdus på det där överdrivet självsäkra och flirtigt påtvingande sättet som killar så ofta förväntas bete sig enligt. De andra skrattar under tiden och det är nästan aldrig möjligt att bedöma om det är vänligt eller hånfullt, med eller åt. Det är inte så att typen av beteende, med megafon och skratt, är helt diaboliskt överjävligt av dem, men helt okej är det inte."

onsdag 17 september 2014

Att omge sig med skönhet

Jag kom just hem från körövning och jag är glad. Mässan som vi övar in är så vacker. Eller noterna är vackra, just nu låter det hela ganska hemskt. Speciellt vi sopraner sjunger som kråkor (vi ska så saakelis högt ibland, nej ofta). Men potentialen. Vi övar alltså på Karl Jenkins' The Armed Man - A Mass for Peace. Jag tänker att fredsarbete kan se ut också så här.

Det verkar vara väldigt viktigt för människans välmående att omge sig med olika former av skönhet. Jag har inte sjungit i kör på åtta år, och märker först nu hur jag saknat det. Hur har jag kunnat leva åtta hela år utan att uppleva hur fint det är när fyra olika stämmor blir ett i slutet av en lång övningssession? 

Jag hade kanske annan sorts skönhet i mitt liv då. Yoga. Långa kafferumssamtal som snuddade vid det allra vackraste. Konstutställningar. Skattjakter på loppisar. Naturen. Alltid naturen.

Jag har mycket vackert i mitt liv just nu. Förutom kören får jag dansa modern dans på Arbis. Det är OCKSÅ så himla vackert. När jag försöker imitera lärarens rörelser så blir på nåt sätt min kropp lika graciös som hennes, lika stark och självklar, fast på mitt eget sätt. När hela gruppen tillsammans improviserar att vi går in i rum fullt av kladdigt spindelnät som ska bort från våra kroppar, ja då är det  helt fantastiskt hur vanliga stela kroppar kan röra sig vackert bara den rätta musiken och de rätta instruktionerna infinner sig.

tisdag 16 september 2014

Mina första dagar med Fairphone!

Jag fick ett paket. Med två små paket i. Den ena med en telefon, den andra med en laddare.

Det stod Made in China på det. Och Made in Democratic Republic of Congo. 
Made in Portugal. Made in the Netherlands. 

 Skalet stretade emot lite först, men sen klickade det.


Jag har alltså fått min Fairphone, efter nästan fyra månaders väntan. Det här blir antagligen mitt mest tekniska inlägg någonsin. Det kan ni säkert leva med.

Hårdvaran:
Fairphonen är lite tyngre än Samsungen jag haft hittills. Det är mera metall i den, den känns stadigare. Eftersom mitt gula skal också väger en del blir hela paketet lite tungt för handen om man ska stirra på twitter i längre sjok. Men det går att printa lättare skal eller använda någon tygpåse som skydd i stället.
Det finns rum för två sim-kort, så man kan ha både sin arbetstelefon och sin privata telefon i ett. Jag skulle knappast gilla att ha det så, men det kan säkert vara behändigt.
Telefonen har bara två fysiska knappar, en på-och-av och ett volymreglage, det gillar jag. Resten fixas med pekskärmen eller med de tre "elektroniska knapparna".
Skärmen har otroligt bra färger och skärpa men jag har inte ännu lärt mig att använda pekskärmen rätt. Jag råkar hela tiden trycka på fel saker, till exempel har jag varit på vippen att anmäla flera inlägg på instagram och gett en massa hjärtan till bilder jag inte tänkt ge hjärtan åt. Jag ser fram emot att använda kameran mer, den verkar lovande.
Fairphone gör stor grej av att man kan öppna telefonen. Jag fattade riktigt inte vad det handlade om förrän min vän Riikka förklarade att det inte går att öppna Iphones. Att man inte kan ta ut batteriet. WTF, right? Nåja, det kan man alltså göra på Fairphone, precis som jag kunnat göra på alla telefoner jag haft hittills.

Mjukvaran:
Jag har haft Android tidigare, och blev glad åt den uppdateringen som den här versionen är jämfört med min tidigare. Blev förtjust i widgeten* "Enjoy some peace", med vilken jag kan välja hur länge jag vill att omvärlden ska lämna mig i fred. Inga samtal, sms eller webb-baserade grejer når telefonen när den är i peace, men jag kan använda alla offline grejer, till exempel lyssna på musik. Widgeten känns väldigt "fairphonig" i att den uppmuntrar till stillhet och pauser i stället för att enbart locka till att fylla telefonen med alla appar som finns. Av någon anledning behöver jag knappa in min pinkod rätt ofta, måste nog kolla upp i Fairphone-communityn vad det beror på.
Ja, och så kan man ringa med den. Hittills inga problem med det, funkar fint ihop med min gamla hands-free.

Laddaren:
Jag var lite slarvig när jag beställde laddaren. Tänkte att Fairphonen säkert har en egen unik laddare så därför måste jag köpa den. Sådär som man lärt sig att tänka med apple-produkter. Hade jag läst på lite mera hade jag fattat att Fairphonen kan laddas med en vanlig micro USB, alltså en sådan som jag redan hade till min Samsung. Det var ändå bra att jag köpte laddaren, eftersom min gamla telefon med laddare nu ska tömmas på innehåll och postas till sin förra ägare som ville ge den åt sin far. :)

Här är en reklamfilm där Fairphone visar hur de jobbar med att förbättra arbetsvillkoren på Guohong, som är deras kinesiska samarbetspartner med uppdraget att sätta samman telefonerna. Jag tror inte att något annat elektronikföretag i världen visar så här tydligt hur det ser ut i deras fabriker.




Om du fick myror i skallen så finns det massor av bra läsning om rättvis elektronik på rattviselektronik.wordpress.com

De två första bilderna är tagna av Riikka.

*en widget är nästan som en app men inte lika avancerad