lördagen den 11:e maj 2013

Hej från Rælingen

Jag har landat i Norge, en bitteliten bit utanfør Oslo. Hær idkar vi terapi i form av kickbiking, vattenfærg och modellera på dagarna, och in vino veritas på kvællarna. I morgon ska vi åka och se på hæstar.

Jag borde gå ut och vandra lite nu, nær lugnet lagt sig i huset. Men jag orkar inte.

Min kindle med tentbok fick psykfel som inte går att ræddas med den enklare formen av googling, så jag antar att den hær resan får bli tentlæsningsfri. Helt okej, så kan jag också leva.

torsdagen den 9:e maj 2013

Nyyheimani

Har lagt upp elefanterna på väggen. Packat upp rinkkan och packat en liten ryggsäck med det mest nödvändiga. Sitter i tant Hilkkas lägenhet som jag ska bo i den här sommaren, tillsammans med min kusin och hans söta tjej. Det är lite huller om buller och bohemt. Och här finns en katt. Eller inte just nu, den är på semester. Ändå känner jag av det. Ögonsvid och andningssvårigheter.
Googlar: bli fri från kattallergi.

Och så pratade jag i telefon med Fredrik just. I en evighet. Sen gjorde vi det. Tog bort "är i ett förhållande" på facebook.
Vet inte vad jag ska känna. Ögonsvid.

fredagen den 3:e maj 2013

Förändring

Jag läste nånstans att det alltid är tungt med förändring. Kanske det. Min livsförändring just nu är ganska tung och förvirrande. Men den är också pirrig. Jag har fått veta min nya address. Jag har snackat lite förtroligt med min blivande hyresvärd och lovat hjälpa till på en studentfest i nyyheimani. Jag har sållat ut grejer till loppis, mina föräldrar har hämtat min symaskin. På onsdag flyttar jag och min rinkka till Helsingfors. Om en vecka lyfter mitt flyg till Oslo. Nu är det minsann dags. 

Inget mer väntande och planerande.

torsdagen den 2:e maj 2013

Är lite kär i instagram

Hej, tänkte berätta att jag också finns på instagram. En hittar mig som liteskrik. Har en* inte smarttelefon hittas mina bilder här: Liisas instagram


Jag har använt instagram i några månader nu och är så nöjd. Det passar mig ypperligt. Jag får visa alla roliga och fina grejer jag ser men inte hinner blogga om. Dessutom är det spännande att få nya följare. Just nu har jag en följare som är väldigt anonym (man ser aldrig hennes ansikte på hennes bilder), men som jag ändå anar vem det är. Varje ny bild hon lägger upp är en ledtråd till vem hon är. Hon hade t.ex en bild av En liten skillnad samma dag som den kom från tryckeriet. S p ä n n a n d e.

I början av året spreds en grej på facebook, om en happy moments-jar. För varje bra sak som hände en under årets lopp skulle en lägga en lapp i en stor glasburk. På lappen skulle en kort beskriva den positiva händelsen. Sen i slutet av året skulle en ha en salig lyckoburk att rota runt i när livet såg mörkt ut. Oh well, fin tanke, men inget jag skulle orka göra. MEN INSTAGRAM. Funkar ju precis så där. En** dokumenterar sina fina stunder (fast för mig får också asiga stunder vara med) och sen kan en scrolla runt i sitt arkiv när en känner sig deppad. Heja heja***.



*Ja, detta inlägg testar hur det funkar att använda en i stället för man.
** Okej, här börjar det ta emot. Känns inte grammatikaliskt korrekt att överallt tråtta in EN hit och EN dit och EN slank EN ner i diket.
*** Och jag är inte sponsrad av instagram. Borde kanske vara det.

Klart att man inte kan förlora på shoppingfasta

Jag sitter i skolan, febrig och allmänt uslig. I stället för att panikjobba med mitt slutarbete läser jag en härligt inspirerande artikel om shoppingfasta, eller "detox" som det också kan kallas. Läs du också vetja!



onsdagen den 1:e maj 2013

Shoppingfastan - Februari

Ni kanske trodde att jag glömt shoppingfastan? Icke, jag har bara varit upptagen med annat än att rapportera om saken. Studier, bokprojekt, stundande flytt, livet. Men nu när boken är färdig ska jag aktivera mig igen. Vi tar februari.


I februari gjorde jag ett radioreportage om lopptorg. För reportaget besökte jag tre olika loppisar här i stan, fick gå backstage och så. Se de massiva klädbergen vi producerar, träffa människorna som sorterar vår lump. Fick veta att det största problemet är att folk donerar skräp till loppisarna. Skräp som inte går att sälja, skräp som kostar massor att göra sig av med. Så sluta göra det, okej? Helt och rent är vårt nya mantra när vi skänker kläder till välgörenhet!

Jag trodde att jag skulle känna mig frestad att köpa loppiskläder när jag gjorde reportaget, men nej. Eller okej, jag fick med mig en film och en fin skål, men kläderna stannade kvar på de omaka galgarna. Det otroligt stora utbudet gav mig creeps.


I februari hittade jag den här boken i mitt skåp. Fredrik visade åter vilken fin sambo han är. Jag började drömma om att sy. Saknade dock tyg.


Månadens kreativa drag:
Jag hade lite fult garn som skräpade runt i min garnlåda. Jag hade en handduk som jag aldrig visste "vilken sida som var upp". Ni vet, vilken långsida jag torkat ansiktet i och vilken som... tagit hand om rumpan. Dessutom var handduken litelite för kort, så där att det inte är helt okej att gå runt med bara den på. Så jag virkade en kant och sydde fast. Bra projekt.

Månadens frestelse:


Haha, nä int alls frestad faktiskt. Carlings må tycka att det var i februari som alla skulle förnya sina garderober MEN HALLÅ. Jag gick in i butiken för att kolla varför det var dags att förnya garderoben just då, men hittade bara en massa kläder som var i sämre kvalitet än de jag redan hade.

 E verka va na luras hede.