Vitsi va ja tycker om att köra bil. Det blir alldeles för lite sånt i Åbo. Jaja, ja vet att man inte ska köra bil bara för skojsets skull, men... jag gör ju det inte heller, fastän jag så gärna skulle vilja.
Är alltså hemma i dubbelkommunen nu. Det är så vackert. Jag hittade ett fågelbo med småsmå ungar i när jag skulle häva ut en cykel ur förrådet. De va alldeles stilla, och jag trodde att de var övergivna och döda, men pappa kom och puttade till dem lite, och se, de purrade till. Deras mamma har lärt dem att låtsas vara döda när inte hon är där och beskyddar dem. Ett sånt teleologiskt perspektiv min far har.
Men ojoj vilket dilemma jag plötsligt hamnade i. Jag hade ju tänkt ha en eremitsommar, sitta där ensam i vår konstiga sommarstuga och läsa Gamal testamentet. Men nu har möjligheternas möjlighet öppnat sig: jag får bo i underbara kollektivet i Vasa! Men det skulle betyda att jag inte kommer att paddla och vandra och allt annat friluftigt som jag hade planerat att göra. Möh. Ah. Det får nog bli Vasa ändå. JO. Underbarare kollektiv får man söka efter. Jättenära till jobbet också. Great.
Och dessutom träffade jag min barndomsbästis när jag skulle handla mjölk. Så fint. Jag trodde den tiden var helt försvunnen.
Livet är finurligt.
Tack.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar