Med den rubriken blir det inte svårt att gissa var jag befinner mig. Jodå, Österbotten. Jodå, Maxmo. Och oj: en bra dag.
Jag fick undanröjt ett inlämningsarbete på tåget, där jag föresten hade nöjet att ha ett ypperligt filtigt överraskningssällskap. Jag fick träffa min vän F, som var ovanligt cheery. Jag fick låna en konstig skiva, the Mars Volta, som lär vara en enda lång orgie i nonsens.
Jag har fått busa med lilla E. Vi har bildat bänd, han på trummor, jag på gitarr. Han räknar in oss, vi roisar till det riktigt ordentligt, ända tills han säger Stopp. Repertoaren består av Blinka lilla stjärna, Balladen om herr Fredrik Åkare och fröken Cecilia LInd, Nu tändas tusen juleljus och sen nån konstig som endast solisten vet va de e för nåt. (solisten är i detta fall inte jag).
Han och jag har satt mina halsband i system: vi turas om med att använda det finare halsbandet. (Dock hittills har det inneburit att jag fått nöja mig med det fulare.)
Mor och Far har varit ovanligt tillmötesgående. Jag ska få förfoga över ett eget arbetsrum så att jag får jobba med katastrofen (läs tidigare blogginlägg) i lugn och ro.
Det blir nog bra. Fastän jag fortfarande har lite panik-känningar.
I morgon ska jag få träffa Stora E, och överräcka en formidabel gåva, till hennes vinst över msn-monstret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar