Idag är min ensamhetsdag. Riktigt skönt. Att bara få vara jag, att i lugn och ro få sitta i ett hörn och läsa Ulf Lundell. Eller bara stirra ut ut, utan att behöva producera eller göra nåt som andra kan uppskatta.
Jag var på nåt så bisarrt som en ohi-on-fest igår. Det var bättre än förväntat. Alla var roliga och underhållande, en lång stund till och med. Stora O har ett ofantligt lager med stressbollar som vi bildade en hel ideologi kring. Jonglering och plättstekning. The most perfect conceivable island. Sen blev folk trötta, och i synnerhet jag blev sämre och dåligare på att vara social. Mina försök till roligheter föll pladask till marken och folk började säga "nu blev dehär pinsamt". Men t a c k ändå.
När jag för en stund sen såg domkyrkans vaktmästare blåsa iväg höstlöven med en sån där maskin som låter jättehögt och sannerligen inte ger själarna nån frid, så började jag sakna mamma något oerhört.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar