Nu är jag 20.
Och maken till uppvakting och populäritet har nog aldrig tidigare skådats i mitt liv. (Kanske). Telefonen gick het (usch för det uttrycket) och facebook kokade. Post. Kaka. Blommor. Presenter.
Men ja, det var ju oundvikligt. Eller var det? Kanske det faktiskt är nåt att fira, att jag levt så här länge. Att jag orkat existera. Att jag finns till.
Det är nog fint med födelsedagar.
Snart ska jag iväg på retreat. Det känns konstigt. Tänk, utan dator i tre dagar. Utan kurslitteratur, utan tentläsning, utan stress. Jag vet inte om det sista är möjligt, men man kan ju försöka. Try everything once, var de nån som sa.
Jag ska ta med mig de bekvämaste skorna och den medvetnaste anoraken.
Hejdå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar