Ett försök till återupprättning

Oh dear.

Att leva utan internet är en upplevelse. En konstig sådan. Har jag alls levat, när jag inte kunnat dokumentera mitt liv här i min blogg? Vart försvann mina veckor?

Ett försök till återupprättning:

Ett till skribaläger. Som flöt på i bästa tappning, nästan. Vissa lyckade lektioner,  några misslyckade. Många fina stunder, några jobbiga. Jag lärde mig att jag visst är begåvad på många sätt.

Familjeliv. En massa syskon på besök, alla samlade där i vår eremithydda. Jag har lärt mig att min systersson har fått en egen vilja. Och han hittar på saker. "Lissu ei antanu pestä hampaita..." Pöh, va e de frågan om?

Båtutflykter. En med roddbåt fylld av syskon och män och barn. En annan med m/s Triton, bara pappa och jag.

Pori jazz. Hui, va roligt. Sharon Jones, Santana. Festival. Jag lärde känna en massa nya människor, sådär på ytan. Ytskrap. Fina människor, coola människor. Jag har låtit folk fritt tro att jag ska bli präst, har inte orkat rätta till dem. Låt dem tro det då. När jag har semester har jag ingen ork att korrigera folks missuppfattningar om teologi.

Utflytt från Vasa. Japp. Nu har det som i två månader var mitt hörn av vardagsrummet åter blivit det som det var ämnat till att vara: ett hörn av ett vardagsrum.

Och nu ska jag packa igen. BERLIN nästa. HOi för impulsbeslut al&aagrave; mig och syster. Ota mukaan vaan kaikista tarpeellisin, ja karsi siitä vielä puolet pois. Huh, vilken utmaning.

Men den tar jag så gärna så.