Ojoj. Oj. Trodde att jag skulle klara mig till hösten, att det skulle räcka fint att få berätta och genomgå och älta allt då. Men det går ju inte. Jag var tvungen att ringa stora E idag. Nu har vi berättat, genomgått, kurerat och lite ältat.
Det känns bättre. Minst åtta gånger bättre.
Mitt liv är kaotiskt. Jag har börjat hysa stora tvivel igen. Vad ska jag göra av mitt liv, av min utbildning? Teologi är intressant som bara den, men... på riktigt?
Det kanske är dags att vakna. Men till vadå?
Jag borde nog ha spenderat hela sommaren där i eremithyddan ändå. Tagit reda på vem jag är, vad jag vill. Se efter om jag alls är kreativ av mig själv.
Tänk om jag bara är ett skal? Som ändrar innehåll vartefter mitt umgänge? Tänk om jag inte är ett enda stort JAG ändå?
Tänk om allt flyter?
Och till slut, för att lätta upp stämningen lite: i-land och u-land!
4 kommentarer:
Tack, herr/fröken Spion.
Tro på Gud och tro på dig själv (i den ordningen)
Tid att skapa sig själv... När är den tiden? Nu? Och hur skapar man? Genom att bara schlaka? Frågor. Livet är frågor. Kanske att själva självförverkligandet och skapandet i det största består av frågor. Vem vet? Inte jag. Vem vet? inte du. :)
Alla är väl i viss mån skal, vars innehåll förändras beroende på umgänget. Men vissa saker tar man med sig, och vissa lämnar man bakom sig. Det är väl så det skall vara. Ingen kan vara perfekt från början... Man måste få tid att skapa sig själv. Eller?
Skicka en kommentar