Jag har lite morkkis över att jag i Alfreds podcast flera gånger säger att de som inte gör något åt konsumtionssamhällets orättvisor är dumma, naiva. Att alla vid det här laget vet att de flesta av våra varor görs i slavfabriker och att det enda rätta om man vill kalla sig människa är att protestera, att sluta köpa skiten och att kräva bättring av företagen i stället. Att om man inte gör det så beror det på dumhet. Lite för hårda ord, väldigt obarmhärtiga.
Jag antar att de kom ur frustration, och i frustration kan jag säga lite för hårda saker. Men kan ni hjälpa mig att hitta bättre ord? Vad beror det på att folk inte gör konsumtionsrevolt? Varför kräver vi inte att få veta var våra produkter är gjorda innan vi köper dem? Varför köper vi så ofta nytt när vi kunde reparera eller köpa på loppis?
Det måste väl finnas andra orsaker än dumhet och ignorans? Mera barmhärtiga orsaker, typ hopplöshet, uppgivenhet?
11 kommentarer:
Trötthet och lättja? Man liksom ooooorkar inte sy den där dragkedjan för det går så mycket snabbare att köpa ny. Dessutom har man bråttom någon annanstans. En är bortskämd och lat, helt enkelt?
Lathet är ett argument jag kan förstå, till viss grad. Jag är också bortskämd och lat på väldigt många punkter, men kunde man inte försöka ta den njutningen där den inte skadar andra människor och planeten?
Förstår förstås att jag på ett sätt är tidspriviligerad när jag lever utan barn och som studerande. Det finns mera tid att pynja med dragkedjan då.
Trötthet tänkte jag också på. Brist på tid - man försöker kanske hitta ett mera ekologiskt och hållbart alternativ, men man behöver prylen (ny madrass, diskmaskin, regnjacka) snabbare än man hinner få tag på ett bra alternativ.
Sedan tänker jag också på att det är ett så långt avstånd mellan mig och textilfabriken i Bangladesh att det hela blir lite abstrakt, och då blir det mycket lättare att slå ifrån sig tanken på fabriksarbetarnas arbetsvillkor och löner.
Jag torr också att massans makt spelar in. jamen, alla andra äter ju den där salladen utan att fundera på vilka bekämpningsmedelsrester den innehåller. Måste jag alltid vara så besvärlig? (Allt det här jag räknat upp är punkter som jag åtminstone delvis baserar på mina egna förhållningssätt, men just den här sista är kanske den jag brottas med allra oftast. På mitt jobb är jag sen länge känd just som den besvärliga, hon som är nästan lite pinsam för att hon plötsligt kan börja diskutera med personalen på lunchstället om huruvida det vegetariska alternativet innehåller några proteiner eller varför vi får utländska äpplen i september när de inhemska är som bäst. Och vissa dagar känner jag att det skulle vara så skönt att ta semester från den där rollen som besvärlig konsument.)
Prisklass.
Många Eko, rättvisemärkta och lokalproducerade varor tenderar att vara nästan dubbelt så dyra som vanliga varor. Jag försökte i en månad köpa endast ekovaror och det blev ganska så mycket mera pengar som smet från mig, som jag sen behövde till hyra.
Visst kan man då argumentera mot att "nämen inte ska man vara snål inte, din kapitalist!"
Men nu är saken den att många av oss inte har ett jobb, så vi har inte råd att vara så snälla.
Ika>> Känner igen mig i tröttheten. Det är som tröttast och med mest tidsbrist jag gjort mina värsta konsumtionsbeslut - värsta ur ekologisk och etisk synpunkt alltså, nuförtiden har jag nog oftast ett riktigt behov när jag köper något. Kanske man borde propagera för att det inte är konsumenterna som ska göra det här jobbet, att det är typ staten som genom lagstiftningen ska göra alla våra produkter till människovärdiga och ekologiska. Typ så att alla butiker var som Ruohonjuuri, att man som kund inte skulle behöva tänka på ursprung och produktion och allt det, man skulle bara behöva ha koll på sin inköpslista. "Konsumentmakt" är nog lite utopistiskt, vår makt är begränsad.
Lille John >> I hear ya! Men det finns ju också de produkter där den ekologiska varianten är bara typ 10 cent dyrare, som fattig kanske man kunde satsa på att ha åtminstone de varorna ekologiska? Eller sedan nöja sig med att ha åtminstone en vara i korgen ekologisk. Det märkliga är att när jag fattigdomsfastade (gav bort hälften av mitt studiestöd i 47 dagars tid) så hade jag ändå råd med fair trade (men inte ekologiskt). Det kom liksom först, sen rättade sig resten av ekonomin efter det. MEN, då hade jag tid att noga planera mina inköp och tänka igenom vad jag på riktigt behöver. Kanske svaret också här vore nån sorts propagering för att det ekologiska och etiska skulle bli billigare med nån typ av statsstöd. Å andra sidan tycker jag ju att det får synas i priset att varumärket anstränger sig, att det är så här mycket en människovärdig vara kostar.
Bra & viktig diskussion! 'Vad beror det på att folk inte gör konsumtionsrevolt?'
Förutom trötthet och lathet är det också något med hur grundläggande varor blivit och är för hur vi lever, och hur de här varorna framstår som nåt ytterst vardagligt, delar av våra dagliga liv, snarare än resultatet av arbetskraft, miljöförstörande processer och farlig nedbrytning. Jag har svårt att riktigt artikulera den där vardagligheten, och den utmanas ju såklart också ofta, men ändå. Den här vardagsdimensionen är alls inget försvar för något, men den är, tror jag, en viktig och knepig dimension av hur också enormt betänkliga kapitalistiska processer blir en del av våra helt vanliga liv: stolen jag sitter på, pappret jag använder, datorskärmen framför näsan osv. I en mening bruksföremål, å andra sidan varor. (Kanske lite flummigt, sorry.)
Mari> Int flummigt alls! Jättebra tanke, jag förstår precis vad du menar. Vår konsumism har blivit självklara förutsättningar för våra liv, lika självklara som att andas, äta och sova.
Den här podcasten var nåt av det mest intressanta jag har lyssnat på i år! Tack för att du var där och för att du ifrågasätter o funderar. Intressant parallell till musik där också.
Tack Ponks! De orden gör mig så glad. Måste dock erkänna att jag föll lite av kälken när Alfred började tala om musikindustrin, men försökte hänga med så gott det gick ändå :).
Vilket trevligt och intressant samtal i podcasten! Jag blir alltid imponerad och glad när jag hör människor med dina ideal. Ger en hopp om framtiden. :)
Tack Erik, för dina uppmuntrande ord! Jag blir också väldigt glad och imponerad när ni säger att ni gillar podcasten. Det ger MIG hopp om framtiden.
Skicka en kommentar