Tre bra nyheter från min gradufront:
- Det finns en realistisk chans att jag blir klar med kapitel två före min medtävlare blir klar med sin gradu. Jag kan alltså vinna en månads netflix, bara jag anstränger mig så det knakar från och med nu.
- Den här veckan har jag och en kompis haft en pakt om att dyka upp i kafferummet klockan 7.45 varje morgon. Vi har inte lyckats en enda gång, MEN tack vare visionen av honom ensam och trött sittandes och väntandes på mig så har jag lyckats komma till mitt arbetsrum redan klockan 9, i stället för 10, halv 11, vilket beklagligt nog varit rutinen de flesta morgnar.
- I går hade jag första gången känslan av att min gradu är doable. Görbar. Den där delen tar en månad, den där en månad till, sen tar slutfinishen ännu en månad. Sen: klar.
PS. gradu = pro gradu avhandling = det som kallas masteravhandling/uppsats i Sverige (jag har bestämt mig för att min blogg ibland når ut till andra än finlandssvenskar).
5 kommentarer:
Låt mig ha nöjet att säga att de senaste par dagarna har mitt gradujobbande slungats framåt. Jag har ett par dagar skrivit jätteivrigt och kommer idag att avsluta en första version av första halvan av teorin (den lätta delen, men ändå). En av mina beräkningar gav mig igår något som ser ut som potentiellt resultat (något jag hade förväntat mig att gradun skulle bli utan), får se om ett par dagar då jag kört en vidareberäkning. Detta har resulterat i att jag genast jag vaknar vill jobba på gradun, jag har svårt att sova för jag vill jobba och mitt humör har övergått från depression till näst intill eufori.
Min gradu kommer kanske faktiskt innehålla resultat, och jag kommer högst antagligen få den inlämnad i januari, vilket jag pessimistiskt hoppats på!
HÄRLIGT Henrik! Jag blir så glad av att höra det här. Helt enkelt fantastiska nyheter.
Att jobbandet SLUNGATS framåt dessutom!
Ni är så duktiga! Gradun är som ett monster, lite större och värre än man tror, tar lite mer av en än man hade tänkt, men sen sist och slutligen står man där med en bunt papper och tänker att det var ju inte så farligt egentligen. (Det är egentligen DÅ man borde börja med sin gradu på riktigt, har jag tänkt. Om jag hade skrivit en ny gradu dagen efter att jag hade lämnat in min egentliga gradu hade den blivit 100 g bättre och 10 g snabbare klar. Men så är det väl alltid).
Vi har kanske lite tur i det att vi hittat våra fokus redan nu. Mig hjälpte det massor att ha ett års paus från gradun, att få tänka på projektet mera latent för att kunna förenkla och avgränsa uppgiften. Och hittills i höst har det verkligen känts ogripbart, som att ha torr sand i händerna som bara rinner ut mellan fingrarna när man försöker forma det till en skulptur. Men jag har vatten nu.
Skicka en kommentar