Hejhej,
ni som följer mig på instagram vet att jag tycker om mossa. Till exempel så här:
Då förstår ni vilken glädje det var att ramla över den här grejen: Nature reclaiming abandoned places.
Det är något så mjukt och fint över mossa. Men ändå bestämt. Här ska jag leva, fastän ni bestämt att det ska vara kullerstensgata här. Eller att det här ska vara någon sorts industribyggnad. Jag tänker bo precis var som helst, och jag överlever allt. Ai du har en åsikt om det? Ptja, jag bryr mig inte. Se hur mjuk jag är.
ni som följer mig på instagram vet att jag tycker om mossa. Till exempel så här:
Då förstår ni vilken glädje det var att ramla över den här grejen: Nature reclaiming abandoned places.
 |
| Bilden från den där länken. |
Det är något så mjukt och fint över mossa. Men ändå bestämt. Här ska jag leva, fastän ni bestämt att det ska vara kullerstensgata här. Eller att det här ska vara någon sorts industribyggnad. Jag tänker bo precis var som helst, och jag överlever allt. Ai du har en åsikt om det? Ptja, jag bryr mig inte. Se hur mjuk jag är.
4 kommentarer:
Det är kungligt med mossa! Älskar att gå i skogen och sätta händerna i alla olika slags mossor man hittar. Att det växer mossa på grejer kan också ses som en sån där symbolisk stagnation, att ingenting händer, vilket jag gillar: att det är mjukt och ingenting händer.
jaaah, stagnation! Och tänk om man var en liten insekt, som finge få BO i denna stagnation.
Jag skulle vara rädd konstant om jag vore en liten insekt, så det är kanske tur för mig att jag är on top of the food chain.
oj, tänkte inte så långt. Top of the food chain är nog helt fint ändå.
Skicka en kommentar