Jag är i Helsingfors, efter att jag igår var med och fixade Kirkon päivä som är ett rekryteringsseminarium för teologi- och kantorstuderanden. Ni skulle bara veta hur coola kantorstuderandena är, i sina dreads och flanellskjortor. Vi teologer når inte riktigt upp till det, i vår konstiga vana att alltid klä oss i svart när vi möts upp i större massor.
Min gårdag var full av allt: en tidig tågresa, en massa mingel på finska (joo et mistä päin sä oot?) och några intressanta föredrag. Och som underbar avslutning på Kirkon päivä var jag bjuden på middag med ett gäng helsingforsteologer. Maija som jag träffat på en rojsig årsfest för två år sedan hade tydligen proklamerat i en facebookdiskussion att jag är en rolig människa (!) och att det därför lönar sig att komma på middag med mig. Jag var rörd. Och det var en helt fantastiskt rolig middag.
Det är uppfriskande att märka att det finns lite större teologsammanhang än vår lilla svenskspråkiga pott, och att Helsingforsteologerna har en helt annan självsäkerhet än hos oss. I Åbo är det sällan någon med säkerhet vågar säga att de ska bli präster, speciellt bland kvinnorna. På Kirkon päivä träffade jag minst fem brudar som helt sonika sa att de ska bli präster. Inget velande eller kringtassande. Right on bara, helt lugnt. Vi gör inte så i Åbo. Vi lägger alltid till ett kanske, ett eventuellt, eller ett försök-till-humoristiskt om nu Gud uppenbarar sig i en brinnande buske så kan jag väl bli präst då, höhö.
Det finns också ett annat självförtroende hos dem som går på työttömyyslinja i Helsingfors, än hos oss på fria linjen i Åbo. Bara för att ingen annan än kyrkan och utbildningsväsendet säger rakt ut att de behöver teologer så betyder det inte att vi är onödiga. Vi måste lära oss att föra fram vårt kunnande och vara tydliga med varför vi behövs, för det är få organisationer som fattar vilket brett kunnande teologer ofta har. En tjej som jobbat i församling några somrar tyckte det var lite lustigt att när hon äntligen fick sommarjobb i en organisation var hennes huvuduppgift att sortera mappar. Arbetsgivaren fattade nog inte att hon hade enorm erfarenhet av att prata med alla åldrars människor i sorg och glädje, att sköta komplicerade kansliuppgifter och att medla i konfliktsituationer. Det är en bra utrustning att jobba i församling, oberoende av vad man gör i framtiden.
Jag tycker det är på tiden att vi på fria linjen gör upp en personlig framtidsplan. Om vi inte vill bli präster och religionslärare, vad vill vi då? Vilka egenskaper har vi, vad njuter vi av att göra? Var kan vi ha nytta av teologiskt-samhälleligt kunnande? Teologi går att kombinera med det mesta, så plocka in biämnen som intresserar dig, och visualisera hurdant jobb du vill ha när du blir klar. Vi kan inte sitta och vänta på att nån annan ska erbjuda oss vårt drömjobb, vi måste skapa det själva och sedan hitta en plats där vi kan få betalt för att göra det vi kan. Vi måste lära oss att tydligt visa varför vi behövs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar