Jag kan inte annat än le. Jag pratar med min gymnasiebästis J som visar mig ett youtubeklipp, på hennes unge. På ungens första skratt. Tänk att hon fångat det ögonblicket, och tänk att jag kan få se det, på fyrahundra kilometers avstånd. Och höra min fina J låta som en arg hund för att det tydligen bara är då som ungen skrattar. Åh, tack ytb.
(Och fortsättningsvis går credden för den snitsiga förkortningen ytb till min vän Alfred Backa, som jobbar med att vara rolig.)
(Och fortsättningsvis går credden för den snitsiga förkortningen ytb till min vän Alfred Backa, som jobbar med att vara rolig.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar