Jag råkade luncha med en av våra lärare idag. Samtalet gled in på min kand, och när jag förklarat grundtanke (gudsbilden i postkristen kultur) sa han:
"Varför hålla på med någonting så tråkigt som gudsbilder?"
Därpå följde några minuters utläggning och nu är hela min kandidatplan åt skogen.
Jag är inte den första att snacka gudsbilder. En av mina källor är ändå en dammig lunta tryckt 1927.
Så nu funderar jag i stället på narrativitet.
Religion är inte små dogmatiska lådor,
utan i stället
berättelser som får
själen att studsa
och hjärtat att steppa.
Och samtidigt gör all skillnad i världen.
"Varför hålla på med någonting så tråkigt som gudsbilder?"
Därpå följde några minuters utläggning och nu är hela min kandidatplan åt skogen.
Jag är inte den första att snacka gudsbilder. En av mina källor är ändå en dammig lunta tryckt 1927.
Så nu funderar jag i stället på narrativitet.
Religion är inte små dogmatiska lådor,
utan i stället
berättelser som får
själen att studsa
och hjärtat att steppa.
Och samtidigt gör all skillnad i världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar