Jaha Liisa när ska du få en sån här under hakan?

säger han och petar lite på sin sockerbit.

.

Och jag skruvar på mig.

Undrar om människan skämtar.

Du borde väl veta vådan av att bestämma sig.

Tänker jag.

Och säger: aldrig.

Bara för att jag blir lite störd över frågan.

.

Men frågan är bra.

Och viktig.

.

Jag inser att det är mitt fjärde år som börjar nu.

Mitt fjärde år av teologistudier.

Tiden har gått så himla snabbt.

Känns som bara några månader sen jag tog mina första steg in i mysrummet.

Några månader sen jag sprang gråtande ut från en föreläsning.

Kanske några veckor sen jag blev kär i högmässan.

En vecka sen jag hittade religionsfilosofin.

.

Men det är ju år sen!

Å…r.

I pluralis.

Jag har inte längre hela min studietid på mig att fundera.

Men jag måste inte heller bestämma mig genast.

Det säger många.

Men många tycker också om att prata om prästbristen.

Peka på nöden.

På det yttre kallet.

Många säger också att det är något bisarrt över det.

Eller, de säger det inte. Men ögonbrynen talar klarspråk.

.

Antingen så är det mot bibeln och bekännelsen.

Eller så är det mot vad en modern människa ska förväntas göra.

.

Många är så himla tvetydiga.

.

Många kunde ta och bestämma sig så småningom.

.

Så kanske jag kan bestämma mig.

.

Sen.

.