Jag kan inte begripa mig på hur det är möjligt att mammabloggare existerar.
Jag har varit plastmamma i dagarna två åt två busiga ungar, och märkt följande saker:
-man hinner göra massor på en dag (för dagen börjar kl 6 och ska fyllas med parkbesök, biblioteksbesök, bustid hemma, matätande, kakkablöjstvättande och hundra saker till)
-man hinner inte göra nånting alls på en dag (jag såg mig själv plötsligt i en situation där jag hade prioriterat bort att tvätta egna tänder, kolla mig i spegeln, tänka på vad jag hade för kläder på mig och äta mat i lugn och ro. Det var liksom viktigare att hitta den där vanten som var försvunnen, eller att hindra storebror från att slå ihjäl lillebror.)
Så jag kan inte förstå hur det existerar så många mammabloggar som
a)uppdaterar flitigt
b)skriver roliga inlägg
c)kryddar inläggen med hur proffsiga foton som helst.
Jag kan bara inte förstå.
Men en stor eloge till mammabloggarna, för att ni orkar med det minimum av egentid som mammaskap innebär!
(ps. utan min systers hjälp skulle helgen gått åt skogen. Nu hade vi istället buskul med ungarna. ds.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar