Orsaker att orka

Det finns saker som gör att jag orkar andas fastän allt just nu är på gränsen till för mycket:

• Vänner

Folk som klappar mig på knäet eller petar på min axel med en penna. Som frågar hur det är med min rygg, och orkar säga åt mig för hundratusende gången att Liisa nu ska du ta det lugnare och sluta stressa. Som orkar fråga om jag vill hänga fastän det är givet att jag inte orkar. Som vill luncha.

• Chicks

Församlingens tjejgrupp. Vi träffas varannan vecka och pustar ut och diskuterar och funderar. Varje gång känns det som träda in i en oas av kravlöshet att möta dessa fina brudar. Inget fult tävlande eller se-ner-på-varandra-nde, utan i stället frossar vi i uppbyggande, peppande, lyssnande, accepterande. Och fikar.

• Att blogga

Ju sämre jag mår desto mer måste jag skriva. Allt åker ju inte ut hit förstås, men publiciteten (fastän den är liten så liten) får mig att må bättre. Jag vet inte varför det är så. Kanske det handlar om adrenalinkicksen och egoboosten över att nån faktiskt läser det jag skriver. Det kan handla om att få dela med sig, skyffla ut. Eller så är det en omvandlingsprocess, ett bearbetande. Det fula blir mindre fult när det blir till ord i mjuk font som ramas in av rosa bakgrund. En kreativ lek med ord ger mer energi än man skulle tro.


Tack för det.