Jag råkade idag sitta framför världens mest rastlösa konfirmander i kyrkan.
Det är lite svårt att kombinera det där med
oj vad kul att ni är i kyrkan, känn er välkomna och älskade, hoppas ni trivs
med ett
seriöst nu, kan ni sluta viska och väsnas och röra på er och dansa (?) för jag vill verkligen kunna höra Mias predikan?
Och hur vänder man sig om och säger schhh, utan att i misstag använda schhh-et från botten av magen som säger att nu är det allvar på riktigt annars skickar vi hem er från skribalägret så får ni gå skriban på tumanhand med prästen i stället?
Det är ibland svårt att lämna sin lägermammaroll. Men de var ändå jättesöta.
Det är lite svårt att kombinera det där med
oj vad kul att ni är i kyrkan, känn er välkomna och älskade, hoppas ni trivs
med ett
seriöst nu, kan ni sluta viska och väsnas och röra på er och dansa (?) för jag vill verkligen kunna höra Mias predikan?
Och hur vänder man sig om och säger schhh, utan att i misstag använda schhh-et från botten av magen som säger att nu är det allvar på riktigt annars skickar vi hem er från skribalägret så får ni gå skriban på tumanhand med prästen i stället?
Det är ibland svårt att lämna sin lägermammaroll. Men de var ändå jättesöta.
2 kommentarer:
I know the feeling!I våras hade ja samma problem när ja övervakade konfirmander i kyrkan.De gjorde ALLT man inte ska göra.Trots mitt hyschande å grälande under hela högmässan slutade det med att de inte fick en stämpel i sitt kyrkogångshäfte och gick ut stampande, svärande å sura som citron...
ojnej, va hemskt. Man vill ju att de ska känna sig glada och wow-ade när de fått vara med om ordentliga högmässor... inte sura och bittra. Man borde kanske ha mer erfarna kyrkobesökare som sku sitta mitt i bland dem. Sådär, varannan konfirmand, varannan mer erfaren. Så dom sku märka hur häftigt de e om man faktiskt följer med i stället för att peta på sina iphones och snusburkar.
Skicka en kommentar