Uppbyggande samtal

Jag råkade luncha med en av våra lärare idag. Samtalet gled in på min kand, och när jag förklarat grundtanke (gudsbilden i postkristen kultur) sa han:

"Varför hålla på med någonting så tråkigt som gudsbilder?"

Därpå följde några minuters utläggning och nu är hela min kandidatplan åt skogen.

Jag är inte den första att snacka gudsbilder. En av mina källor är ändå en dammig lunta tryckt 1927.

Så nu funderar jag i stället på narrativitet.

Religion är inte små dogmatiska lådor,

utan i stället

berättelser som får

själen att studsa

och hjärtat att steppa.

Och samtidigt gör all skillnad i världen.

Klick-klick

Jag insåg just att adlibris har fri frakt för studerande i september och att det finns massor av pocketar som kostar 3,90.

Hur det kunde vara och hur det är

Det är en av höstens sista soliga dagar.
.
Det är nu som man kunde klä sig i jordnära färger (orange, brunt, rött) och gå till parken och kasta höstlöv omkring sig. Gärna i sällskap av nån klädd i manchesterjacka eller -byxor. Man kunde också ta långa promenader längs med ån, och ta en tur med förin. Det kanske är första gången man plockat fram yllevantarna och den riktigt tjocka halsduken. Man kanske tar fina bilder till sitt facebook-album "hösten 2010 i Å…bo". Sen går man till ett mysigt cafè, beställer en chai latte och bläddrar lite i sina föreläsningsanteckningar, som ännu känns pirrigt intressanta. Man funderar på vilken spännande och fin höst det är, och fantiserar om hur ens liv kommer att utvecklas de närmaste veckorna.
.
I stället för allt sånt vackert, sitter jag inne i min grotta och knarkar finrexin. Och ser på barnfilmer. Febern har tagit mig, och det är rätt skönt. Jag säger "pah" åt alla stora obligations och deadlines och funderar i stället på om jag ska ägna min följande halvtimme åt att läsa nyaste Aku Ankka eller se ännu ett avsnitt av "olipa kerran...".
.
Hur det kunde vara och hur det är.
.
För att inte känna mig som en förlorare föredrar jag hur det är.

Taizètisdag

Hej på dig,

känner du mig så vet du antagligen att Taizè är rätt viktigt för mig. Varför det är så skrev jag om en gång i våras. Då lade jag också upp lite bilder från en Taizèmässa vi ordnade med några kompisar.

.

Nu har vi igen fixat ihop nånting.

.

Det är så att en broder från Taizè kommer på besök till Finland. Broder Stephen heter han.

Vi (mina kompisar och Församlingsförbundet) har ordnat ett tillfälle dit folk får komma och träffa honom. Vi kallar det Taizètisdag, och så här ser vår inbjudan ut på facebook:

.

När? 28 september
Var? Å…bo domkyrka

Kom och träffa broder Stephen från Taizè,

fira Taizèandakt och

dela gemenskapen över en bit mat i Å…bo domkyrka.

Kl. 18.15 Träff med broder Stephen
Kl. 19.00 Taizèandakt
Kvällsbit
-------------------------- -------------------------- -----------
Meet brother Stephen from Taizè and

participate in Taizè prayer in Turku Cathedral.

The event is bilingual.

6.15 pm Meeting with brother Stephen
7 pm Taizè prayer
Something small to eat

.

Känn dig välkommen.

Som när jag var liten

"Vårtrötthet"

Konstaterade farbrorn idag

När mysrummet utlät en kollektiv suck
.

Hans morfaderliga approach

Frid i sinne

.

Som när jag somnade i bilen som 18-åring

Noll skuldbeläggande

I stället nostalgiska ord

.

Hakan i bröstet

Kinder djupt rosa

Lite dregel

Mössan på glid

Som när jag var liten

.

Hon tycker om mitt sovande

Hon trivs när hon får se mig vakna

Det är nåt av det bästa med min

Mamma

.

Tack farbrorn.

.

.

Mars 2009

Mammabloggare alltså

Jag kan inte begripa mig på hur det är möjligt att mammabloggare existerar.

Jag har varit plastmamma i dagarna två åt två busiga ungar, och märkt följande saker:

-man hinner göra massor på en dag (för dagen börjar kl 6 och ska fyllas med parkbesök, biblioteksbesök, bustid hemma, matätande, kakkablöjstvättande och hundra saker till)

-man hinner inte göra nånting alls på en dag (jag såg mig själv plötsligt i en situation där jag hade prioriterat bort att tvätta egna tänder, kolla mig i spegeln, tänka på vad jag hade för kläder på mig och äta mat i lugn och ro. Det var liksom viktigare att hitta den där vanten som var försvunnen, eller att hindra storebror från att slå ihjäl lillebror.)

Så jag kan inte förstå hur det existerar så många mammabloggar som

a)uppdaterar flitigt

b)skriver roliga inlägg

c)kryddar inläggen med hur proffsiga foton som helst.

Jag kan bara inte förstå.

Men en stor eloge till mammabloggarna, för att ni orkar med det minimum av egentid som mammaskap innebär!

(ps. utan min systers hjälp skulle helgen gått åt skogen. Nu hade vi istället buskul med ungarna. ds.

En vinden-plats!

Egentligen skulle jag bara hämta en karamell* från vår amanuens.

Och det fick jag förstås (en röd med genomskinligt papper).

.

Men jag fick också en alldeles egen vinden-plats**.

.

Sådär bara.

Nu ska här minsann skrivas kand!

(bara kristologin blir avklarad först)

*detta berättar en del om mysfaktorn på vår fakultet

**som är ett eget skrivbord plus dator plus anslagstavla på en charmig vind

Innan lunch

Min nya strategi: man måst jobb för brööföödon.

Jag måste alltså ha mitt Kristologi-arbete färdigt innan lunch.

.

Den som inga färdiga texter har

den får gå med magen bar (alltså hungrig).

.

ett mycket typiskt dagboksinlägg.

Det är ganska sjukt att jag hållit på med att skriva en två sidors-grej nu i två veckor nästan. Kristologin blir liksom aldrig klar. Det är antagligen första grejen inom teologi som inte provocerar eller engagerar mig på något sätt. Jag är rätt fine med kristologifunderingarna från Kalcedonmötet år 451. Så kan vi gå vidare nu?

Jag tänkte börja med en grej här på bloggen: att avsluta med dagens grej att vara tacksam över.

Så.

Dagens grej att vara tacksam över:
att jag klarade av att studera koncentrerat en hel timme ungefär.

Sen har jag bara lunchat och kaffat och hängt och lyssnat och skrattat och funderat.

Nu ska jag hem och sen ska jag på församlingens unga vuxna stormöte och sen ska jag träffa pysselgruppen.

Jee, hösten har kommit igång.





bild härifrån

scoop

Nu är det minsann dags att interagera lite med andra bloggare. Min fina löparvän Heidi har nominerat mig till att skriva 7 hisnande fakta om mig själv och sedan nominera 7 andra bloggare att göra det samma. Så ohoy, här kommer årets "scoop":

1. Jag har ett asketiskt livideal. I min drömvärld äger jag så lite som möjligt och lever så enkelt som möjligt. Detta rimmar illa med verkligheten än så länge (jag menar, ni skulle ta en titt i min fulla kalender eller se hur mycket grejer jag släpar hem från alla världens loppisar och crazy indian shops).

2. Jag har egentligen ingen aning om varför jag började studera teologi. Men jag trivs.

3. Jag gör tråkiga saker roligare genom att göra dem till tävlingar. Just nu har jag roskisvecka i vår korridor. Det enda som motiverar mig till projektet är att göra det så mycket bättre än alla andra. Jag checkar läget varje morgon och skurar ur sophinkarna och skapar nytt disksystem. Allt är en tävling.

4. Jag kan öppna en läppomada-burk med endast en hand.

5. Det händer rätt ofta att jag börjar dansa utan att det finns musik. Ibland till andras glädje, ibland till andras förlägenhet.

6. Jag tänker för mycket. Därför är jag väldigt långsam ibland.

7. Jag är pedant. Ni skulle se mina kvällssmörgåsar. Mästerverk i symmetri.


HUj vad svårt det var. Man ska ju liksom vara rolig när man gör såna här listor, annars blir det bara ett enda uppräknande av saker som ska göra mig intressantare och häftigare i andras ögon.

Eftersom jag alltid ska vara lite speciell så Å„NDRAR jag nu nomineringen till:

Berätta om tre höjdpunkter i ditt liv. Uppmana sedan tre nya människor göra samma sak.

Ni är utmanade!:

Riksu. Kvinnan som just flyttat till Ylivieska av alla ställen och som jag saknar något oerhört.

Fröken Julie. Har man en så snygg blogg som hon har så är det bara rätt att fylla den med lite livshöjdpunkter.

Stora E. Snälla berätta, du skriver så roligt!

Lyckostrategin

Nattnattnatt

Dygnsrytmen sabbad

Den blå skärmen fullföljde frestelsen

Starkare än gravitation

Krävs fem muskelknuttar för att

skilja mina ögon från facebook

.

Såg en film om galen kvinna

Ville ha man

Våld

Blod

Död

Grishjärta genomborrat

Jag

Blev rädd för egen framtid.

.

Vill vara gulligt naturligt förälskad

Tror

Sannolikheten ökar

Om frisyren är längre, ljusare

Självklarare

.

När insidan inte räcker blir vikt

muskler

charm

smalhet

kontaktlinser

viktiga

Jag skriker nej!

.

Samtidigt som strategin utkristalliseras.

.

Januari 2010

Om att glänta lite.

Jag vet inte om det är klokt. Men jag har fått enorm lust att glänta lite på ett hemligt förråd av dikter. Eller dikt-aktigheter. Så jag kommer att visa er saker jag skrivit för länge sen. Saker jag skrivit som lycklig, saker jag skrivit som ledsen. Jag vet inte om det är klokt.

Men jag vill ändå.

För det finns kanske nån.

Om så bara en halv person.

Som skulle gilla det.

Och då är det värt det.

Håll till godo.

.

PS.

De kommer att hittas under taggen "stumpskrift".

Nyskapelse

Sommarens plötsliga störtregn

klyver världen itu utan barmhärtighet.

Pekar

nej, uppenbarar!

Högt och klart till allas påseende.

.

Klänningen som kallt och vått klamrar sig fast

Tar inte insikten ifrån mig.

Kan inte göra det!

.

Den svala blöta söta luften

levererar budskapet:

.

Världen är ny.

.

Renad.

Rensad.

Nyskapad.

.

Och viskar

sjungande

.

Nu kan vi börja om.

Bilden är tagen av min systersson (3 år).

Jaha Liisa när ska du få en sån här under hakan?

säger han och petar lite på sin sockerbit.

.

Och jag skruvar på mig.

Undrar om människan skämtar.

Du borde väl veta vådan av att bestämma sig.

Tänker jag.

Och säger: aldrig.

Bara för att jag blir lite störd över frågan.

.

Men frågan är bra.

Och viktig.

.

Jag inser att det är mitt fjärde år som börjar nu.

Mitt fjärde år av teologistudier.

Tiden har gått så himla snabbt.

Känns som bara några månader sen jag tog mina första steg in i mysrummet.

Några månader sen jag sprang gråtande ut från en föreläsning.

Kanske några veckor sen jag blev kär i högmässan.

En vecka sen jag hittade religionsfilosofin.

.

Men det är ju år sen!

Å…r.

I pluralis.

Jag har inte längre hela min studietid på mig att fundera.

Men jag måste inte heller bestämma mig genast.

Det säger många.

Men många tycker också om att prata om prästbristen.

Peka på nöden.

På det yttre kallet.

Många säger också att det är något bisarrt över det.

Eller, de säger det inte. Men ögonbrynen talar klarspråk.

.

Antingen så är det mot bibeln och bekännelsen.

Eller så är det mot vad en modern människa ska förväntas göra.

.

Många är så himla tvetydiga.

.

Många kunde ta och bestämma sig så småningom.

.

Så kanske jag kan bestämma mig.

.

Sen.

.

Organisera

I våras flyttade jag från 56 kvadrat till 16.

Innan flytten hade jag ett massivt downsizing-projekt.

Jag skänkte bort massor med grejer.

Kläder

böcker

stuff.

Men ändå har jag det trångt här.

.

Hälften av mitt hem (8kvadrat) är fortfarande en obestämd massa av svårorganiserade saker. Sopsäckar och pafflådor turas om med att retas med min oförmåga att tämja dem.

Och jag har ingen aning om var min iPod-laddare har gömt sig.
.

Sådär.

.

Nu har jag klagat.

Då är det dags att göra något åt saken.

Jag ska leka organisationskung!

Spaceships

Det är helt vidunderligt hur mycket spännande människor som samlas i Taizè.

.

Människor som funderar på sina liv,

som söker mening.

Människor som vill göra världen bättre.

Kreativa människor.

.

En kille vi träffade spelar i det här bandet, som har en bra grej på gång i Nederländerna. Lyssna vettja.

.

Bland annat Spaceships är helt fantastisk kvällsreggae. (Ni vet, sånt man lyssnar på medan man borstar tänderna och gör sig sovklar.)

.

.

Bilden är från deras myspace.

J

Jag har märkt en sak i sommar.

.

Att jag är J.

Det betyder att jag

planerar

organiserar

övervakar

bedömer

och

leder.

Får jag inte göra det

så blir jag orolig och nervös.

.

Det finns människor som är P.

De går igenom livet med en mottagande attityd.

Tar dagen som den kommer.

Hoppar på impulser.

.

Och det är ju lite så man (läs: jag) vill vara.

Ta vara på överraskningarna som kommer

och omfamna alla impulser med glädje.

.

Men jag kan inte.

.

.

Ska vi ta en läsarundersökning?

Ja då.

Å„r du P eller J?

Å ter i Å bo

Hej på er, nu är jag tillbaka.

Och det är verkligen full hulabaloo här.

Tusen saker att göra.

Tusen saker som bara händer.

Livet är en spännande gåva!

Jag har jobbat med att ge mat åt 2000 människor i Taizè. Då såg man så här galen ut.