fredag 27 juni 2008

I'd rather be a sparrow than a something...

Nä, nu är det verkligen nån som spelar panflöjt på torget. Ett helt gäng verkar det som. De spelar den där låten som Simon and Garfunkel har gjort om till en annan låt. Ja, just den. Den med "yes, I would, if I only co-o-uld...". VAD e grejen me panflöjter?Jag blev en sjukling igen. Attans. Men sånt ska ignoreras idag.Ska riktigt just fara iväg och öva med konfirmanderna, och sen blir det pizza med hjälppisarna. Åh, så som jag har suktat efter den pizzan. Mm. Snart blir de roadtrip.

torsdag 26 juni 2008

Mitt ex-kylskåp

Kom idag av hemliga händelser att tänka på en kylskåpspoesi som befinner sig på min ex-kylskåpsdörr.

Mitt liv är värd mer än en evig natt med dig.

Jag omformade den till en egen version:

Mitt liv är värt mer än denna eviga väntan på dig.

Så är det. Bara att banka in i mitt hjärta nu, i huvudet finns den redan; denna sanning.

Är i Vasa nu, by the way. Efter impulsfärd till Esbo skärgård för barnafostran som konstigt nog ledde till att jag äntligen sov ut och bearbetade skribalägret from hell.

Bara en sån sak.

Det nalkas sommarträff nu, och jag kan inte åka. Jag harmas över det. Fastän kollektivet säger att jag har Shakira-hår.

Lucky that my breasts are small and humble, so that you won't confuse them, with mountains.

Briljant.
Shakira, Shakira.

söndag 22 juni 2008

Våga vara kreativ!

Konstig dag. Jag och mamma satt flera timmar på glasverandan och bara läste, var sin bok. Som om det vore helt okej. Att bara sitta där, utan att göra något vettigt, utan att producera, utan att prestera. Apparently those moments exist.

I morse var jag sådär härligt friluftig, som kvinnan i Mitt i Naturen (hon blonda, med flanellskjorta). Jag paddlade hem från eremithyddan, fastän vädret inte var det bästa. Vågorna gick höga och kajaken tog in en hel del vatten. Jag blev konstigt eggad av situationen fastän jag visste att det var lite farligt. Vände kajaken på ett sätt så att jag guppade ännu våldsammare, så att kajaken tog in ännu mer vatten... Vissa leker med elden, jag leker med havet. Ajabaja.

Min kreativa ådra har pulserat. Det blev att klippa ny frisyr åt mig, sådär på fri hand bara. Och sjunga egna sånger, som bara bubblade fram och förtäljde stora sanningar. Fick enorm lust att sjunga favorit-HåkanHellström-låtar på dialekt. Skapade en egen dialektlåt. En hjärtskärande jazzig ballad :).

Vaför hadd di så bråttom? Vaför to int di se tid? Tid å hör på varaader? Tid å bara sii. Sii va som finns, om nu nainting fanns.

Hihi.

Äventyret me E blev uppskjutet. Kräver bättre planering och icke-ösregn.

Se on moro.

fredag 20 juni 2008

Who's the king of the jungle? UH-uh.

Hemkommen från trauma-lägret. Några nya blåmärken, en massa rellis-låtar på hjärnan (I tell you; J-E-S-U-S, YES!) och tusen nya erfarenheter i lederna.


Lite att jag dansade roliga höftdansen när jag hoppade ut ur lägerbussen. Det var lite knepigt med en megarinkka på ryggen, men är man glad så är man glad så dansar man höftdans. Jag ramlade nästan omkull.


Nästa veckas söndag blir det konfirmering, och JAG ska få assistera vid nattvarden. Det känns oerhört oerhört. Lilla jag ska få medverka i något så stort. Sannerligen, det är mysterium hur mitt liv utvecklas.


Sen ska jag åka iväg till systrar plus barn och bara njuta av att få leva samtidigt som de är sådär pyttesmå.


Nu ikväll ska jag  paddla iväg  till eremithyddan och röja upp lite. Kanske värma bastun och bara njuta av att vara ensam. Kanske läsa en GT-bok. Kanske sitta och filosofera på terassen. Kanske bara schloiba (det är helsingforsiska för schlaka).


Men i morgon blir det något helt rysligt spännande. Jag och E ska på kulturarvs-äventyr. Vi ska guida varandra genom Å–sterbotten. Med historiska minnesplatser och turistsevärdheter. Jes. Jag är en höjdare på att guida (jag kan det där med att hålla upp fingrarna på rätt sätt medan jag förklarar).


Oh life. Njut av midsommaren, gott folk.

tisdag 17 juni 2008

Lägerhalåå

Bisarrt konstigt detta.


Vem kunde tro att ungdomar har ett stort behov av att bryta mot regler? Att de hatar att sova när det är dags att sova? Att de har stora svårigheter att bete sig bland folk?


Jag hade en aning, ja, men inte trodde jag att det skulle vara så här. Oh dear.


Men det går nog helt bra i alla fall. De är så söta emellanåt, med sin högstadie-humor. "Kan ni flytta er lite längre fram, så att jag hör vad ni säger?" Och de puttar fram sina bord några centimeter. Bra. Jättebra. "Ja vill int, ja ork int, vaför måst vi, tänk om int vi vill, vaför får vi int fara till Berny's?"


Nåja, nu ska jag försöka banka i dem lite vett om budorden. Lovande utsikter.


Dinnnn MMMama

söndag 8 juni 2008

Prinsessan med paddeln i högsta hugg

Å… vad det var härligt.


Jag märkte för några timmar sen att havet var helt lugnt, stilla, bidande. Solen omhuldades av tunna kvällsmoln och små kryp hoppade omkring på vattenytan. Himlen var pastellig. Så jag tänkte att nu ska min paddlings-säsong inledas.


Jag släpade fram en av våra nyare plastkajaker. Den var full av skräp från vintern; löv, spindelnät, småsmå liv -och dessutom hade nåt geni lämnat den fel väg några nätter, så de fanns lite vatten i den också. Men vem bryr sig? Inte Paddelprinsessan i alla fall.


För det är nämligen det jag blir när jag tar på mig den röda, lite  mesiga flytvästen; en prinsessa. Kajaken är min tron, havet mitt rike.  Att paddla  är något jag kan, något jag är bra på. Här finns inga krav, på varken snabbhet eller perfektion. Det är bara jag och havet. Och fåglarna.


Jag älskar att paddla riktigt hårt en stund, låta armarna jobba, finslipa tekniken. Fixera blicken framåt. Kämpakämpa. Och sen, när jag är färdig med det, så låter jag paddeln vila i famnen och kajaken driva fritt. Då sitter jag där, tyst. Låter tankarna fladdra fritt. Blundar och lyssnar. Föreställer mig hur jag smälter in i omgivningen,  känner hur jag  blir en del av de guppande vågorna. Försöker få grepp om den flyktiga känslan att jag faktiskt är en del av det hela, av den sköna skapelsen. Om naturen kan vara så vacker, hur vacker kan då inte jag vara, som är en del av den?


Tack.

lördag 7 juni 2008

Det är såhär filosofi ska upplevas!

I går läste jag två religonsfilosofiska texter utan att förstå  ett skvatt.  Jag trugade ändå mig själv igenom dem; gjorde understräckningar och analyserader meningar. Med "om så ME VÅ…LD"-principen, ni vet (läs tidigare inlägg om ni inte vet). Hur som helst, hopplös känsla. Inget gick in. Men så tvingades jag vakna klockan 4 i morse, och sitta en timme i bil och bara känna mig halvsovande och flytande på nåt sätt. Och då hände det. Jag började bilda helheter av Alvin Plantingas kommentarer till Van Hook, jag kom fram till vilka punkter jag höll med om och på vilka punkter jag tyckte att Plantinga förlöjligade sig själv. Det var det första. Sen började jag analysera den andra texten av David Basinger, som kommenterade Plantinga och dessutom John Hick. Allt kändes klart och tydligt och jag visste exakt var bristerna kontra guldkornen finns i deras resonemang. Gnosis.


Det var euforiskt. Tänk vad underbart om jag hade haft datorn med mig då, eller ens papper och penna! Men nej. Och nu har texterna igen blivit otydliga och oförståeliga. Linjerna har suddats ut. Var det bara en dröm? Nej, omöjligt. Jag pratade ju med mamma samtidigt, jag sov inte. Var det så att min hjärna för en stund var helt odistraherad, att alla kopplingar skedde exakt så som det är meningen? Att jag på nåt sätt befann mig i ett transcendent tillstånd? Huj, nu blir det riktigt spännande. Kanske det blir en mystiker av mig, i linje med Heliga Birgitta och Teresa av Avila... Men frågan återstår:


Varför minns jag inte mina kloka slutsatser?


Å„h, nu har jag läst för mycket om kvinnliga mystiker genom historien. Fantasin skenar iväg med mig...

torsdag 5 juni 2008

Sommarteologen jag

Jep, nu är jag officiellt en församlingsanställd sommarteolog. Min första dag där var jättecool. Jag fick två nycklar, så nu är jag också en halvgud. Det du, mysanlover.  Dessutom fick jag  en megahög med konfirmandarbetslitteratur.  Hjälpledarna är fina. Och  hon som är min kontaktpräst för tillfället är  härlig. Attityd.


Jag har idag fått utöva min nya favoritsysselsättning  i massor. Svischat fram och tillbaka på slätten. Jag och marshmallow-bilen är ett bra team.


Dessutom hann jag klämma in en snabbvisit hos J och S. De är så gulliga. Tänk att J ser på   mig att jag  vill ha smörgås  fastän jag säger nä he e no bra, int behöv ja naa. Hon känner mig, hon vet att jag alltid ska ha mat.


Ett sorgeting dock: I won't be able to make it to the sommarträff. Jag är jätteledsen över det, men det är dagen före mina konfirmander ska ha sin stora dag, så det går bara   inte att jag åker till Å…bo då. Men vi får hoppas att äckel-Ledin har rätt, att sommaren faktiskt är kort och att jag snart får se alla fina teologer igen.


Ajö.

tisdag 3 juni 2008

Hemmets fagra ängar

Vitsi va ja tycker om att köra bil. Det blir alldeles för lite sånt i Åbo. Jaja, ja vet att man inte ska köra bil bara för skojsets skull, men... jag gör ju det inte heller, fastän jag så gärna skulle vilja.

Är alltså hemma i dubbelkommunen nu. Det är så vackert. Jag hittade ett fågelbo med småsmå ungar i när jag skulle häva ut en cykel ur förrådet. De va alldeles stilla, och jag trodde att de var övergivna och döda, men pappa kom och puttade till dem lite, och se, de purrade till. Deras mamma har lärt dem att låtsas vara döda när inte hon är där och beskyddar dem. Ett sånt teleologiskt perspektiv min far har.

Men ojoj vilket dilemma jag plötsligt hamnade i. Jag hade ju tänkt ha en eremitsommar, sitta där ensam i vår konstiga sommarstuga och läsa Gamal testamentet. Men nu har möjligheternas möjlighet öppnat sig: jag får bo i underbara kollektivet i Vasa! Men det skulle betyda att jag inte kommer att paddla och vandra och allt annat friluftigt som jag hade planerat att göra. Möh. Ah. Det får nog bli Vasa ändå. JO. Underbarare kollektiv får man söka efter. Jättenära till jobbet också. Great.

Och dessutom träffade jag min barndomsbästis när jag skulle handla mjölk. Så fint. Jag trodde den tiden var helt försvunnen. 

Livet är finurligt.

Tack.

måndag 2 juni 2008

Jag kan!

Hej, vet ni va?
Jag kan köra paketbil!
O ja. Det hände sig igår, när jag och S-T flyttade   in i vårt nya gemensamma hem. Grejer skulle flyttas så bil hyrdes. Härligt att veta att jag kan något som jag inte trodde att jag kunde.

Så, nu är vi förflyttade. I morse när jag vaknade hade jag en helt härlig feeling, det kändes som att vakna till en dröm. Plötsligt var jag och mina grejer inte där vi varit det senaste halvåret.

Nu har jag gjort i ordning ett mysigt hörn. Fastän hela lägenheten är kaos och grannen skrämmande så har vi ett hörn som heter harmoni.
Jag hoppas vårt hem ska bli en plats för öppenhet, glädje och respekt, dit folk vill komma för att det är så bra feeling där.

Nu ska jag göra mina sista studierelaterade grejer för i vår, och sen kan jag ta SOMMAR. Å…ker hem dit upp i morgon, och börjar jobba typ på onsdag. HUi. Nu är jag sommarteolog, vem kunde ha anat det för ett år sen?

Ingen. Allra minst jag.