Nä

inte idag heller.

Fast just blev jag lite gladare när jag bestämde mig för att strunta i den ensamme bowlaren och i stället leka lite med min gitarr och mina sånglektion-sånger.

Kanske jag borde baka in mig i mitt rum och inte komma ut nånsin. Sitta där med min gitarr och några diktböcker och några smörgåsar. Och ett stort paket hallonsoppa. Då skulle jag slippa se människor som fortfarande gör mig illa.

inte okej

Finaste ting har ägt rum idag egentligen.
Jag har fått kaffa med härliga stora E, på Naantalin Aurinko.
Jag har fått vara på sånglektion.
Jag har fått hänga på psalmcafé.

Men ändå.

Jag kan nu informellt konstatera att jag hatar att luncha med utisar.
And I'll tell you why:
Jag är trött på att en gång i veckan göra mitt bästa för att underhålla, utan att få nån som helst respons. Som idag. Jag berättade en fantastisk anekdot från min ungdom. Jag beskrev scenariot, gjorde röster, bifogade rörelser. Jag var i mitt ljuvligaste jag. Och vad möts jag av? Jo, döda fiskögon. Tystnad. (Fastän man inte förstått allt så borde man ju fatta att vara tillmötesgående när någon gett sitt allt!)
Och på riktigt: om själva grejen med att jag ska ge av min tid varje vecka är att de ska tvingas prata svenska, då är det faktiskt inte okej att prata tyska sinsemellan, och fnissa.

Ush och fy.

Den enslige bowlaren

Nu sitter jag vid en dator som är avsedd för nätstudier och informationssökning. In your face, den som trodde att jag är rädd för bibliotekariernas lappar!

Det händer inte så mycket just nu, jag studerar mest. Läser en bok om en ensam bowlare och försöker förstå vad det har med mitt etiska engagemang att göra. Det kommer väl.

Snart blir de veganlunch med J.

Modernistisk, skulle nån säga

Även fast jag själv har en helt annan uppfattning av modernismen. Men det hann jag aldrig säga.

Jag var ytterst akrobatisk i morse, när jag fick för mig att på riktigt göra vår toa ren. Det har nästan blivit personligt nu, det här med toaletten. Nu, efter mina akrobatiska ansträngningar, vet jag exakt hur det lilla utrymmet är uppbyggt. Jag vet hur rören ser ut där bakom.

Jag har gjort idealiska saker idag.

• kommit överens om en ytterst glädjande sammankomst
• bakat bröd
• gjort hummus (för lite vitlök och spiskummin, för mycket kikärter)
  
• gjort soppa (batat, kålrot, linser, majs => orange!)
• läst ut en bok av Ann-Helene Attianese (jag tror att min mamma finns omnämnd i den, bakom en titel: "arbetsgivaren på caféet")
  
• läst dikter av Carina Nynäs, om pappersdrakar
  
• läst dikter av Ylva Eggehorn
• skrivit en dikt, inspirerad av tre föremål jag inte kan använda
• omorganiserat lite
• haft en rolig dubbelkommunikation med R
• tänkt tusen tankar

Ni då?

tji

tji fick jag.
Jag tar ensamheten imorgon istället.
Nu sticker jag till Alvar!

På allvar. (sori, jag bara måste, liksom)

Stiga in i helgen med liten uns av feng shui

Igår var taskig. Idag är situationen ett plustecken mer, men ändå på minussidan. Jag är fortfarande lite människofrånvänd.
Vad är då bättre än att spendera en kväll, en helg, i ensamhet? Inget alls faktiskt. Länge sen sist. Det ska bli riktigt skönt, att bara få vara jag. Inte behöva försöka vara så himla bra hela tiden.

Av gammal vana har jag dessutom nu projicerat min ilska på några random permitterade militärtjänstgörare på gatan. Bra metod. Funkar varje gång, och ingen lider av den.

Så nu är jag väl egentligen rätt feng shui ändå. (Lite motstridigt medgivet dock.)

Mur.

Sådär. Nu har jag beställt fyra gratis Aku Ankka-tidningar.
Det kanske hjälper.

Av nån anledning var jag trött på det mesta idag. Ungefär som igår. Jag är trött på att försöka vara bra.

Trött på människor. Får man vara det?

Ungefär så här trött:
 
Mur.

Ljug för mig älskling

Jag städar. Viker mina kläder, sätter nya lakan i sängen. Byter ut "månadens plagg". Och lyssnar på Lisa Ekdahl. Hon är ljuvlig. Jag drömmer iväg mig själv. Till lite mer harmoniska domäner.

Men jag orkade inte läsa om våld idag. Förlåt. Jag vet att det är skevt
av mig, med tanke på att jag bara behöver läsa om det.
Men jag ska vara starkare i morgon.

keivs betär poitjin

Oååååh.

Peppaaa berättar åt mig att Nick Cave and the Bad Seeds ska
till Provinssi Rock
i sommar.
Och jag känner så här:
Jag borde
printa ut mitt KKK-arbete
på ett megastort plakat
kanske översatt till engelska
och hyra 16 långa människor
som skulle hålla i plakatet
mitt i publikhavet
Så skulle jag stiga fram
och säga:
Hello mr Cave,
I analysed your record "no more shall we part"
and came to the conclusion that
you and I
mister Cave
share the exact same views
about where
when
what and
who
God truly is


Jag är så till mig att jag ritade en ram åt killen:

Jo ni

nu äter jag en soppa som är pink.
Och det hjälper.

Don't get your knickers in a twist

Det är bra känsla nu. Jag har lyckats med min fasta idag. Inget kaffe! Fastän stora E lite smålömskt beställde in sin tredje kaffekopp för dagen så där bara. Doften från hennes kaffe var ljuvlig. Mitt berries and herbs-te bleknade i jämförelse. Men jag stod stark.

Och just hade jag impulsbesök av en filt. Det var bra. Det är få andra som får se på när jag inmundigar appelsin på det brutalare sättet.

Jag leker fortfarande att jag inte ännu överstigit dödsdeadlinen med alltför mycket tid.

Så här leker jag: Jodå, jag har hur mycket tid som helst för att blogga och se på ytb-klipp och göra allt annat än läsa och skriva.
Rolig lek.

Vilodag

Nu kallar kyrkan här bredvid på S-T. Den säger:
Tule tule, täällä on kivaa.
Fast på klock-språk.

Jag ska färdigställa min uppsats som skulle vara färdig igår.
Och läsa artiklar om våld.

OCH:
Jag ska kyrkkaffa med stora E!
Det som är lite kul med det är att det blir kyrkkaffe
utan kyrka och utan kaffe, för min del.
Dagens högmässa är nånstans over the hills and far away,
så vi skippar den.
Och kaffet:
Jag har bestämt mig för att försöka på nytt, nu när jag
bevisligen är beroende av varan.

Skön vilodag, folks.