Ny dag

Min nattliga gäst monterade ihop soffan och försvann utan att nån märkte det. Sånt kan man kalla skicklighet.

I går kväll fick ett nytt liv se sina föräldrar för första gången. Sånt är fint, och gör mig oerhört glad.

Denna dag har tusen att erbjuda.
Jag ska lyssna på Nick Cave hela dagen. Jag håller på och matar in honom i iPod:en nu. Han gnäller lite över behandlingen. Men det är absolut nödvändigt.

Jag har en liten elvisp i maggropen.

Grattis Skellefteå

Det finns en människa som alltid för mina tankar till en Dressmann-reklam. Inte på ett bra sätt. Jag undrar om denna människa väcker samma melodi hos andra människor. Det kunde mycket väl vara en möjlighet.

Det finns en annan människa som alltid för mina tankar till chilinötter. Det är nog värre ändå.

Och ni då?

Jag har hejdlöst roligt åt att jag gör en egentligen fantastiskt sak helt jättesvår.

Men annars går det bra.
Tack Stora E för kyrkkaffet.
Rå teologi när den är som bäst.

tapetsera

Jag gör affischer, i mängder...

Högt

Mycket fint denna dag.

Jag har börjat den mycket eftertraktade kursen Själavård och etik. Att möta den ensamma människan.
Jag har gjort en planering över min vår.
Jag har haft en fin stund i mysrummet.
Jag har träffat en människa som aldrig slutade skratta och prata.
Jag ska snart på styrelsemöte. (Det låter ju bara så bra.)

Hoppas ni också har det fint idag.

Pushing the limit

Min måltid är 70 procent groddar.
Det är nog inte riktigt rimligt.

Hujedamej

Tänk om varje morgon vore sån här:

stiga upp utan besvär klockan 06.55
traska friskt till biblioteket
arbeta till synes flitigt med essä

Naisen tulee... (Kvinnan skall...)

Oj, jag måste citera (de som finner finskan obekväm kan peta in citaten i googles språkverktyg, finns på länken "Språk!" i mina länkar):

Mies ei pidä naisesta, joka työntää käsilaukkunsa niin täyteen sekalaista romua, että se on pullea kuin makkara. (Hyvin pukeutuva nainen, 1951)

Muistattehan, että ensivaikutelman tekemisessä naisen käsilaukku on tärkeämpi kuin luullaankaan. (Näytä hyvältä -Pukeutumisopas naiselle, 2005)

Jag har varit på ett dansant dräktdrama i Jyväskylä! Det handlade om olika förväntningar och krav, sagda och osagda regler och normer, enligt vilka kvinnor borde leva sina liv. Dessa förväntningar finns tydligt utskrivna i handböcker från t.ex. 50-talet, men de lever vidare än idag, i Cosmopolitan och i alla dessa bloggar om hur man borde leva. Teatern var så välgjord att den fick mig att undra tusen saker. Bland annat:

Vad är det som driver kvinnor att göra böcker med "goda råd" åt andra kvinnor? Råd som på riktigt inte hjälper utan bara bygger vidare på en konstig patriarkal tradition, där kvinnor ska göra sig fina och angenämna för män som kommer hem från sitt tungatunga jobb. En tradition där kvinnor ska gömma sin intelligens (som är en tung börda att bära som kvinna), veta sin plats (inom hemmets fyra väggar) och manifestera sin kvinnlighet genom att föda mångamånga barn (helst pojkar förstås).
Finns det kanske en sorts trygghet i dessa råd? Jag menar, eftersom det uppenbarligen finns en efterfrågan på klara direktiv på rätt och värdigt liv så måste de ju fylla någon sorts behov. Jag tror behovet är just trygghet. Det kanske är tryggt att veta exakt vad man ska göra för att tillfredställa en man, hur man är en god fru, hur man får vänner.
Kan man hitta denna trygghet någon annanstans? Det vill jag ju tro. Jag vill tro på trygghet baserad på något helt annat än hur jag bäst tillfredställer en man. Kanske en trygghet baserad på kärlek? Det vore ju nåt! Ge mig råd om det i stället! Hur ska jag göra för att bäst leva ut den stora kärlek som jag vet bor någonstans djupt inom mig? Sådär konkret, tack.

Den ideala medborgaren

En sån lördag! Jag har sannerligen varit en aktiv handlare. R körde oss till ~Mylly~ där många timmar spenderades. Jag har ryckt i realappar, hoppat på erbjudanden, artigt provat plagg som inte är snälla mot min kropp. Hela tiden medveten om att jag har redan en kjol, jag har redan fina hårspännen, jag har redan sjalar för vår- och sommarbruk... It's a crazy world out there.
De e troligen såhär det är tänkt att varje finländare ska bruka sin lediga tid. Då skulle troligen den ekonomiska krisen vara over the hills and far away. I stället skulle vi då ha en ekologisk kris...

ooo, snart ska jag få äta magen mätt på fina stället.

OCH, inte att förglömma: i morgon åker jag till Jyväskylä för att se på dans! Inte så lite fancy heller.


Det här håller jag för övrigt på med: en retreat-halsduk!

tokodee

sådär. sommarens levebröd tryggad.
Det blir en repris, dock med vissa förbättringar. (Jag ska t.ex. inte säga åt ungdomar att de är omogna, eller blöda ut min själ i en andakt, eller svika i auktoritetstagande.)

För övrigt sviktar min blogg-inspiration. Men kanske det blir bättre när min vardag åter förenas med Stora E:s. I denna timme borde hon anlända, ja.

Mysrummet är guld värt.

Det verkar höra till...

... att summera 2008, så jag ska väl inte protestera.

De första tre månaderna präglades av ångest, mindervärdeskomplex och morgongråt. (Ljusglimtar var dock att bo i fantastiska C:s lägenhet, lära känna mysrumsfolket bättre och några spontana dynamo-besök). Befrielsen, som antagligen kunde ha kommit tidigare, kom i mars. Lättnad och tomhet på samma gång.
I april startade jag denna blogg. Vilket faktiskt gjorde tillvaron ljusare. I maj jobbade jag mer än hundra kameler. Filosofin gjorde mig smålycklig och hebreiskan blev orsak till uppfinnandet av den roliga höftdansen.
Juni och juli var mina första sommarteolog-månader ever. Jag lärde mig ungefär en miljon saker. Bland annat hur det känns att totalt sakna kapacitet att hantera en auktoritär position, men även hur fantastiskt det kan bli när ett helt läger kretsar kring orden hänsyn och respekt. Den roliga höftdansen visade genklang hos ett helt volleyboll-lag.
I augusti kände jag mig som ett sommarledigt barn. Impulsade mig fram.
Resten av året har spenderats i mysrummet, i Arken, i blåa, i Gado, i vårt fantastiska hem, i kyrkan, på biblioteket, på dynamo, bremer, bristol och klubi. I Åbo, helt enkelt.

Tack för detta år.

Non, je ne regrette rien

Att vinkla

Jag hittade ett gammalt klottpapper:

En sockerbagare här bor i staden
han bakar kakor mest hela dagen
han bakar stora, han bakar små
han bakar några med socker på

En märklig skepnad här bor i staden
han samlar flaskor mest hela dagen
han samlar stora, han samlar små
han hittar några med korken på

En liten musiker här bor i staden
han spelar dragspel mest hela dagen
han stör de gamla, förtappar unga
hans bittra sorg: han kan ej sjunga