tisdag 13 januari 2009

Naisen tulee... (Kvinnan skall...)

Oj, jag måste citera (de som finner finskan obekväm kan peta in citaten i googles språkverktyg, finns på länken "Språk!" i mina länkar):

Mies ei pidä naisesta, joka työntää käsilaukkunsa niin täyteen sekalaista romua, että se on pullea kuin makkara. (Hyvin pukeutuva nainen, 1951)

Muistattehan, että ensivaikutelman tekemisessä naisen käsilaukku on tärkeämpi kuin luullaankaan. (Näytä hyvältä -Pukeutumisopas naiselle, 2005)

Jag har varit på ett dansant dräktdrama i Jyväskylä! Det handlade om olika förväntningar och krav, sagda och osagda regler och normer, enligt vilka kvinnor borde leva sina liv. Dessa förväntningar finns tydligt utskrivna i handböcker från t.ex. 50-talet, men de lever vidare än idag, i Cosmopolitan och i alla dessa bloggar om hur man borde leva. Teatern var så välgjord att den fick mig att undra tusen saker. Bland annat:

Vad är det som driver kvinnor att göra böcker med "goda råd" åt andra kvinnor? Råd som på riktigt inte hjälper utan bara bygger vidare på en konstig patriarkal tradition, där kvinnor ska göra sig fina och angenämna för män som kommer hem från sitt tungatunga jobb. En tradition där kvinnor ska gömma sin intelligens (som är en tung börda att bära som kvinna), veta sin plats (inom hemmets fyra väggar) och manifestera sin kvinnlighet genom att föda mångamånga barn (helst pojkar förstås).
Finns det kanske en sorts trygghet i dessa råd? Jag menar, eftersom det uppenbarligen finns en efterfrågan på klara direktiv på rätt och värdigt liv så måste de ju fylla någon sorts behov. Jag tror behovet är just trygghet. Det kanske är tryggt att veta exakt vad man ska göra för att tillfredställa en man, hur man är en god fru, hur man får vänner.
Kan man hitta denna trygghet någon annanstans? Det vill jag ju tro. Jag vill tro på trygghet baserad på något helt annat än hur jag bäst tillfredställer en man. Kanske en trygghet baserad på kärlek? Det vore ju nåt! Ge mig råd om det i stället! Hur ska jag göra för att bäst leva ut den stora kärlek som jag vet bor någonstans djupt inom mig? Sådär konkret, tack.

2 kommentarer:

Anonymous sa...

roligt att höra att min text väckte tankar. Jag har nog inte heller några svar... Ännu. :) Ha de bra!

ingeborg sa...

En tankeväckande text, några svar kommer jag inte på så här direkt, men jag hade gärna varit och sett den där föreställningen.