De första tre månaderna präglades av ångest, mindervärdeskomplex och morgongråt. (Ljusglimtar var dock att bo i fantastiska C:s lägenhet, lära känna mysrumsfolket bättre och några spontana dynamo-besök). Befrielsen, som antagligen kunde ha kommit tidigare, kom i mars. Lättnad och tomhet på samma gång.
I april startade jag denna blogg. Vilket faktiskt gjorde tillvaron ljusare. I maj jobbade jag mer än hundra kameler. Filosofin gjorde mig smålycklig och hebreiskan blev orsak till uppfinnandet av den roliga höftdansen.
Juni och juli var mina första sommarteolog-månader ever. Jag lärde mig ungefär en miljon saker. Bland annat hur det känns att totalt sakna kapacitet att hantera en auktoritär position, men även hur fantastiskt det kan bli när ett helt läger kretsar kring orden hänsyn och respekt. Den roliga höftdansen visade genklang hos ett helt volleyboll-lag.
I augusti kände jag mig som ett sommarledigt barn. Impulsade mig fram.
Resten av året har spenderats i mysrummet, i Arken, i blåa, i Gado, i vårt fantastiska hem, i kyrkan, på biblioteket, på dynamo, bremer, bristol och klubi. I Åbo, helt enkelt.
Tack för detta år.
Non, je ne regrette rien
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar