För ovanlighetens skull

Jag gör många atypiska saker denna morgon:

• ställer om väckarklockan till en senare tid


• låtsas att det är första advent en gång till och tänder ljuset och äter långlång frukost


• skolkar från grekiskan (jag har mina orsaker)


• läser en blogg som gör mig smartare och mer engagerad än vad jag var till exempel i går. Du kan också läsa den. Den är rätt lång, och kräver kanske ett intresse för teologi eller kyrka eller engagemang för en bättre värld. Men den är läsvärd. Så klick-klick.

Plus att jag idag ska presentera min kand. Som skulle vara halvfärdig, men inte blev annat än enfjärdedelsfärdig.

 

Hej måndag.

Hosianna

God första advent på er!

Jag var kyrkvärd idag, åt en fullsatt kyrka.
Jag fick dela ut gigantiska mängder psalmböcker och formulär.
Och säga välkommen.
Stämpla skribapass.
Läsa andra läsningen.

Och däremellan hann jag helt bra delta i liturgin också.
Och jag fick lära mig att hosianna inte bara behöver vara jee jag är så glad och tacksam, utan att de också kan vara ett ja mår piss kan du kasta ett öga hit också?

Så tolkade åtminstone jag predikan.

Det var en skön högmässa.

Så att sånt.

konsumera och hjälp till?

Konsumtion.
Jag har ett problematiskt förhållande till konsumtion. Å… ena sidan är jag helt till mig över degrowth-rörelsen. Och asketer. Oj. Men å andra sidan gillar jag sköna saker. Känslan av att ha köpt nånting vackert som jag anar kommer bli en ny favorit är mysig. En bok. En skiva. En tröja. Men det finns mycket negativt i överdriven konsumtion. Miljö, mänskliga rättigheter etcetera får lida. Och lider dessa så lider jag och min medmänniska. Och mina med-djur.

Jag kan inte vara den enda som slits mellan köp allt och köp inget. Naturligtvis inte. Och därför finns etisk konsumtion. Min etiska oro stillas för stunden när jag shoppar här i stället:

amnestystore
konsumera och stöd samtidigt mänskliga rättigheter!

kyrkans utlandshjälps webshop
konsumera och hjälp utvecklingsländer!

flatebo.se
konsumera shysst tillverkade kläder med kärleksbudskap!

Men.
Etisk konsumtion. Handlar det faktiskt om att gripa tag i problemet, eller är det bara att göra det bästa av vår överdrivna konsumtionshysteri? Kan konsumtionen i sig vara en negativ struktur? Eller är konsumtion bara oetiskt om det är överdrivet eller handlar om dåliga produktionsförhållanden?

Jag vet faktiskt inte. Men jag tror att det är bra att fundera lite ändå.

I väntan på leveransen liksom.

Hurriksi

Jag kände mig galet impulsiv just och ändrade mitt modersmål till svenska. Utan att fråga min moder om det är okej. Utan att reflektera över om det har stora betydelser på något plan. Jag bara klick-klick-klick. Undrar om det var så här det kändes för alla dem som skrev ut sig ur kyrkan, så där bara klick-klick-klick.

Men nu, några minuter efter klick-klilck-klick så tänker mig att det här nog blir bra:

1.) Jag hoppas på minskad ångest när staten tar kontakt med mig för att det från och med nu kommer att ske på ett språk jag fattar bättre. Inte längre dom där långa orden som måste analyseras tre gånger för att förstås. Jag menar sånt här: Ennakkopidätyksen, ennakonkannon ja tuloverotuksen toimittaminen. Alltså vah?

2.) Jag tänker mig också att min församlingstillhörighet nu borde bli den församling där jag faktiskt är aktiv. (Jag hör för tillfället till Turun tuomiokirkkoseurakunta för att jag råkar bo på den församlingens område. Det kallas parokialprincipen och är lite tveksamt.) Jag tänker alltså att församlingsbyte leder till att de där 21,16 eurona kanske till och med går direkt till att köpa ljus till taizèmässorna som jag är med och fixar. Eller till lön åt prästen som drar min tjejgrupp. Eller till kyrkkaffet efter högmässan. Hoj Å…bo svenska.

3.) Sen tänker jag också att det säkert är bra om jag, som ändå lever hela mitt icke-familiära liv på svenska, kunde slänga upp en hand för det kvarteret. Kanske till och med mitt kvarter?

Det handlar tydligen om identitet.

Bra ställe.

Min kusin är duktig fotograf och har precis fixat en snygg hemsida åt sig.

Klick-et-i-klick.

Och där hittade jag helt oförhappandes en bild av mina bästa lekplatser som liten.

Fint va?



Jag kunde klättra runt där i timmar, runt och på den där stenen. Det var så häftigt med den där skylten, och med alla små stenarna nära vattnet som man kunde ha äventyr på. Det var speciellt bra på vintern, för om det var mycke snö så kunde man bygga grottor där bredvid stenen. Då hade man is under sig, sten bredvid sig och superhård snö ovanför sig. Det ni. SÅ… ska man ha det som barn.

PS. Det står vattenledning på skylten. Det tog många herrans år innan jag fattade att det inte var pappa som hade satt upp den för att förklara åt turisterna att det är ett vattendrag här, att vi är nära havet nu, att nu kan man alltså ta fram sina kameror. DS.

Varje skadad själ.

Om du, som jag, känner dig nere ibland så är kanske det här nåt för dig:

Klicka, lägg dig på golvet och blunda. Eller dansa.

Om du gillar texten så hittas den här.

...att du delar smärtan ger mig hopp.

Orsaker att älska kåren 2

Och den här gången utan ironi i rösten:

 

Fatta att jag inte behövt skrubba dass sen augusti.

Jag offrar gärna fräsha morgontidningar mot att en städare varje morgon klockan 9 fixar upp toan och köksgolvet.

Underbart.

 

Detta är torsdagsmorgonens insikt, som drabbade mig när jag var "tvungen" att vänta i hela två minuter på att vessan sku bli färdig.

Orsaker att älska kåren

Det är skön tidigt morgon. Jag har vaknat före alla andra och får således njuta min frukost i lugn och ro i köket. Jag kokar kaffe, komponerar smörgåsar och fördupar mig i gårdagens hbl. Hinner tänka att det nog är fint med vardagsmorgnar, och att det egentligen är förvånansvärt fridfullt och harmoniskt att dela kök med 15 andra.

Så händer det.

Jag byter sida i tidningen och

ett ensamt litet könshår

hoppar fram

och säger

hej.

God morgon.

All my friends drive porches

Jag gör grekiskaläxa och lyssnar på Janis.

Just den här låten slår alltid en lika rak höger* i mitt materialistansikte.

Å„lskar hennes skratt där riktigt på slutet.

In your face, framgångsteologi!

 

 

*som om jag hade den krävda auktoriteten för att snacka i slagsmålslingo

Ett tips

En skön sida att gå in på när ens hem känns för fullt med saker, för råddigt, för otrendigt, för hipp som happ hop-plock av ärvt och fått. Det är inte alltid bättre med planering.

unhappyhipsters.com

Någon som är så rolig så rolig

I fem veckors tid har hon bott här av och till.

Ibland har hon varit på äventyr, men sen 15:e oktober har hon valsat in och ut i mitt hem.

Och vi har haft det så bra.

Vi brukar vanligtvis ändå bråka lite.

Rusa ut mellan varven. Bli överdramatiskt sårade.

Och med mina små sexton kvadrat skulle man ju tro att det skulle bli en del pikande eller tandgnisslande.

Men nej.

Vi har haft det så bra.

Fastän vi båda har varit stressade.

Kanske smått deprimerade.

Lite panikartade.

Men ändå.

Vi har haft det bra tillsammans.

Kanske det är därför jag orkat fastän jag varit så trött så trött.

För att hon varit här.

För att jag haft någon att äta mysfrukost med.

Någon som hjälper till med disken.

Någon som råkar ut för absurda saker som vi kan skratta åt.

Någon som är så rolig så rolig.

Å…h vad jag tycker om min syster.

 

Men nu är hon färdig med sitt fotande. Just traskade hon iväg till bussen som ska ta henne till båten. Jag brukar sällan sätta hit bilder på andra, men jag tycker att ni bara måste få se hur otroligt påpackad hon var när hon for.

 

 

 

 

Lägermamman

Jag råkade idag sitta framför världens mest rastlösa konfirmander i kyrkan.

Det är lite svårt att kombinera det där med
oj vad kul att ni är i kyrkan, känn er välkomna och älskade, hoppas ni trivs
med ett
seriöst nu, kan ni sluta viska och väsnas och röra på er och dansa (?) för jag vill verkligen kunna höra Mias predikan?

Och hur vänder man sig om och säger schhh, utan att i misstag använda schhh-et från botten av magen som säger att nu är det allvar på riktigt annars skickar vi hem er från skribalägret så får ni gå skriban på tumanhand med prästen i stället?

Det är ibland svårt att lämna sin lägermammaroll. Men de var ändå jättesöta.

önskningar

Minns ni tiden när man allra allra mest av allt var intresserad av dinosaurier, rymden och planeter? Eller lego?

Då hade man nog inte en tanke på att man kanske borde önska sig en evangeliebok, bara för att man inte vet hur man nånsin ska ha råd att skaffa en med egna medel.

Jag läser alltså min systersons önskelista till tomten.



PS. Har världens bästa lördag på gång! Har tvättat tusen ton kläder, läst nästan tillräckligt med kandilitteratur för dagen OCH möblerat om. Snart ska jag dessutom köra ett yoga-pass. Hoppas er lördag också är bäst! DS

En till överraskning.

Ser man på. Så fantastiskt.

Jag vill bara ropa att hallå jag känner den här tjejen!

Så kloka och genomtänkta saker hon säger och vilken härlig attityd... jamen läs läs läs!

En överraskningarnas dag.

Klockan är inte ens tio och jag har redan överraskats av dehär sakerna:

• Jag klarade av att stiga upp utan att snooza en endaste gång!!! Himmel, jag har vunnit en halvtimme!


• Världen var vit utanför mitt fönster. Å„ntligen lite ljus!


• Min syster dök upp för spontanfrukost kl 8. Helt oväntat. Havreflingor och mjölk fick än en gång slänga sig i väggen för brasseri-frukost med kaffe, bröd, groddar och avokado. Dock saknades den viktiga ingrediensen c-vitamiinipore.

Och, det konstigaste av allt:

• Jag har studieinspiration! Vem såg det komma?

När jag röstar

Hej nu är det är dags att börja intressera sig för riksdagsvalet i april 2011!

Ni kanske trodde att det var tråkigt med val? Nehej, det är hur spännande som helst. Det är så mycket som är på tok just nu att vi bara måste vakna till och GÖ–RA NÅ…T Å…T SAKEN!

Men vem ska man rösta på? Dessa faktorer är viktiga för mig när det ska väljas kandidat:

• Kön. Mamma har lärt mig att alltid rösta på en kvinna. "Gubbarna får ändå så många röster." Må min lilla fjuttiga röst uppmuntra kvinnor att fortsätta kämpa! ...hur konsekvent man blir i den här frågan är sen en annan vegebiff. Om det endast finns två kandidater och det står mellan elitistbitch och miljöfeministfarbror så får könet vika undan.


• Språk. Fastän jag inte känner mig som en finlandssvensk i själ och hjärta så har nog tiden i SU gjort sitt. Jag ser bara så många fördelar med tvåspråkigheten. Och så tänker jag på alla som kämpat med finskan sen trean i lågstadiet och ändå har ont i magen av nervositet inför läkarbesök på finska.


• Miljön. Den spelar så himla stor roll att det är galet att det inte ännu är olagligt med plastpåsar (som i Eritrea). Ett litet exempel kanske, men HALLÅ… vi måste börja leva mer i enlighet med vår skapelse.


• Solidaritet. En kandidat som inte lovar   förbättrad åldringsvård har inget i riksdagen att göra. Politik ska handla om solidaritet framför pengar. Allt som görs i riksdagen borde göras bakom "the veil of ignorance", okunskapens slöja. Stifta såna lagar som du själv skulle gilla oberoende av vilken samhällsposition du kommer att ha efter att lagen trätt i kraft.


• Tro. Väldigt ny faktor. Men tänk så skönt det skulle vara med en politiker som skulle gå i kyrkan på söndagarna, i helig gemenskap med vanligt folk en stund. Som fattar att det behövs teologi. Som fattar att kyrkan inte är en föråldrad institution eller ett hängställe vid sidan av Folkhälsan. Som fattar att respektera Mysteriet.

Kommer ni på fler faktorer?

Vad påverkar er när ni väljer kandidat?

Ett bus om dagen håller glädjen i staden

Dagens bus: vi köpte och paketerade in ett gäng whiteboard-pennor åt vår grekiskalärare. (Det har varit stor dramatik varje gång över att såna saknas.) Han såg inte alls förvånad ut när han såg paketet och började öppna det. (Jag hade skrivt hans namn med grekiska bokstäver på det.) Sakligt och rutinmässigt avlägsnade han det glansiga pappret och när innehållet stod i öppen dager sa han bara "ja det här kunde jag gissa". Vadå? Vaknade han i morse och bara visste (ginoskų) att han skulle få ett hemligt paket innehållande whiteboardpennor? Hur ofta händer det? Å„r det rutin?

 

Men vi fick en anekdot från hans studietid som belöning.

Och jag fick en rättelse.

 

Lärarens namn skrivs inte med tau utan med theta.

 

 

pisig

Försökte förklara min dag åt en kompis på facebook:

Kompis: Hur e de me dig?

Jag: egentligen en ganska pisig dag

Jag: pissig!

Jag: int psiig

Jag: *pisig

Det är lite roande när man ska vara melodramatisk och sen bara snubblar över tangenterna just när man ska rusa ut ur rummet med ett stön och en dramatisk hand för pannan. (Men försök själv skriva p i s s i g sådär riktigt snabbt!)

Nu kan jag rätta till läget: För att ha varit en i grunden pissig dag, så är jag ändå ganska nöjd. Rentav småglad.

Annie

Det handlar väldigt mycket om Annie Lennox just nu.

Och om att kvällsdansa till fina låtar jag hittar.

Om ni sett min lägenhet, mina små små kvadratmetrar, så vet ni att det är väldigt avancerat att dansa kvällsdans här.

Men det går.

PS. I dag träffade jag plötsligt en vän som inte alls skulle vara i den här stan nu, inte ens i det här landet. Tokigt hur världen håller på egentligen.   Men fint.

Grekiska high five!

Det ligger nåt väldigt spännande i att börja veckan med grekiskaföreläsning.

Dessa element är ytterst viktiga:

• gjord läxa


• gigantisk kaffemugg


• grekiska-kompis att sitta och viska med


• den här inställningen:

All the cool kids know dead languages!

årsfedelidoo.

Vill bara berätta att jag kom hem klockan 6 i natt. Och att jag vaknade 13. Det här är så långt bort från mitt asketiska dygnsrytmideal man bara kan komma.

Kanske jag äntligen blivit en studerande.

 

 

Glädjefläkt från sommaren.

Tänk så galet.

Det fanns en gigantisk luftventil utanför Moulin Rouge som gjorde att

mina byxor och jag

hade rysligt roligt en stund.

 

 

 

 

 

 

 

 

Bland annat därför är det himla viktigt att äga harembyxor.

 

Orsaker att orka

Det finns saker som gör att jag orkar andas fastän allt just nu är på gränsen till för mycket:

• Vänner

Folk som klappar mig på knäet eller petar på min axel med en penna. Som frågar hur det är med min rygg, och orkar säga åt mig för hundratusende gången att Liisa nu ska du ta det lugnare och sluta stressa. Som orkar fråga om jag vill hänga fastän det är givet att jag inte orkar. Som vill luncha.

• Chicks

Församlingens tjejgrupp. Vi träffas varannan vecka och pustar ut och diskuterar och funderar. Varje gång känns det som träda in i en oas av kravlöshet att möta dessa fina brudar. Inget fult tävlande eller se-ner-på-varandra-nde, utan i stället frossar vi i uppbyggande, peppande, lyssnande, accepterande. Och fikar.

• Att blogga

Ju sämre jag mår desto mer måste jag skriva. Allt åker ju inte ut hit förstås, men publiciteten (fastän den är liten så liten) får mig att må bättre. Jag vet inte varför det är så. Kanske det handlar om adrenalinkicksen och egoboosten över att nån faktiskt läser det jag skriver. Det kan handla om att få dela med sig, skyffla ut. Eller så är det en omvandlingsprocess, ett bearbetande. Det fula blir mindre fult när det blir till ord i mjuk font som ramas in av rosa bakgrund. En kreativ lek med ord ger mer energi än man skulle tro.


Tack för det.

När hon är här

När min syster är här blir varje morgon en fest.

 

Det börjar med att jag snoozar ett tag (30 minuter!) och sedan stiger upp på det minst eleganta sättet (kravlar/faller/staplar). Jag tänder lampan så att hon ska reagera. Hon drar täcket över huvudet och jag vandrar iväg till ett annat rum. När jag kommer tillbaka knäpper jag på radio vega och börjar sminka mig och sånt. Mitt i bestyren kan jag plötsligt höra att hon skrattar till. Eller sjunger med i någon av vegas återkommande melodier. Sedan lyssnar vi en smula oförstående och förvirrade till dagens andrum, och skrattar åt nyheterna. (I morse var nyheterna helt absurda ska ni veta. Bl.a. har Bush skrivit en bok.)

 

När jag hängett en timme åt att göra mig färdig har hon äntligen samlat krafter att stiga upp. Och då gör hon sig klar på två sekunder. (Så snabb är hon faktiskt.) När hon är klar traskar vi iväg till köket och har världens bästa frukost. På riktigt världens bästa. Fastän det är vardag och man egentligen bara borde slänga i sig lite havreflingor och mjölk. I stället är det kaffe och tidningar och c-vitamiinipore och avokado och rostat bröd och ägg som gäller.

 

Det är så himla fint med frukostsällskap.

 

Vilken är den bästa stunden när du har familjebesök?

överlevnadsinstinkt

Några roliga saker:

• Jag leker helg idag (->tvättar kläder och lyssnar på janis)


• Min syster är här och just nu är hon det bästa som hänt mig.


• I helgen ska jag få hänga i ett rum som kallas "stilla stället" på höstdagarna. Jag ska få träffa 800 ungdomar, och det är just vad jag behöver. De har så mycket hopp i kroppen att det smittar av sig.

Min överlevnadsinstinkt säger att jag bara ska fokusera på dessa tre saker. Inget annat.

Mammabloggar

Jag har förbjudit mig själv att läsa mammabloggar.

.

Jag upplevde nämligen att de ger en felaktig syn av vad bebisar egentligen är. Små söta accesoarer som ibland kakkar och spyr och skriker men som ändå är helt underbara och yadayada. Det är information och intryck som jag inte behöver i detta livsskede. Så jag tog bort underbaraclara och peppe och kakkakaffe och linn och en hel drös till från min blogglista.

Och kände mig nöjd.

Frigjord på något sätt.

Men.

Nu har det gått en vecka ungefär.

Och jag saknar.

Inte det där med små små babykläder eller gulliga bilder eller roliga citat eller humorbittra vardagsbeskrivningar.

Nej. Jag saknar inte det som jag trodde att jag skulle sakna.

Jag saknar visdomen.

För de mammabloggar jag följt med skrivs av så otroligt kloka kvinnor.

Perspektiven.

Mogenheten.

Tryggheten.

Humorn.

Det saknar jag.

.

 

 

Jag kan inte förstå.

Plötsligt hör jag om nazister hit och dit. På gatan nära mig. På andra sidan ån. Som gjort mina vänner rädda. Som gör mig rädd.

Som "vill väcka uppmärksamhet" enligt pressen. Som beger sig på ägare till pizzerior. Skriker "slagord i ytterhöger-anda".

.

Våld hat våld.

Jag förstår inte.

Jag kan bara inte.

Kristallnatten all over again.

Vad gick fel?

Kan vi aldrig lära oss av historien?

.

.

.

Jo.

Vi måste ha lärt oss nånting.

.

Den här gången får vi inte tiga.