Jag tänkte skriva nåt smart och klokt om kvotering här. Vi hade en sån diskussion i mysrummet idag nämligen. Det gick lugnt och sansat till, var inte oroliga. Jag ville skriva om att saker inte är så enkla, att det faktiskt inte är schysst att lägga hela ansvaret på kvinnorna, att säga att de "måste armbåga sig fram själva". Jag tänkte skriva innerligt och hjärtligt.
Men sen mindes jag att jag läste det här för några månader sen, och tyckte att ni gott kan läsa det i stället. Läs kommentarerna också while you're at it, för de flesta av dem är små mikroepos i systerskap.
Jär e, jär e!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar