Billighetsmat

vem kunde ha trott att sojabönor och potatis kunde vara så här gott? Jag får nästan tårar i ögonen av stolthet.

Annars är det mycket just nu som kunde sättas in i mappen "absurt". Exempelvis att en lunch på 2,60 är för dyr.
Att en efterrätt kan kosta 10 euro.
Och att jag fann det lämpligt att berätta åt alla på en föreläsning att mitt konto minsann för tillfället endast bär på 1,59 euro. Som om någon utlyst en tävling om vem det är mest synd om.

Som en sträng på gitarren

Urk. Min nya sång som jag ska sjunga till sångkursen heter Kärleksvals. Varje gång jag försöker sjunga den börjar jag tänka på Carolas fullständiga vandalisering av låten, och då spyr jag nästan.

Det är nog älska eller hata som gäller när det kommer till den kvinnan.

Den här kvinnans version är faktiskt mycket bättre:

Handikappsvänliga utrymmen

såna har jag vistats i, dessa dagarna tu. Breda dörröppningar, stora golvytor, extra handtag överallt. Till och med bastun var anpassad. Skönt.

Tammerfors var slaskigt men vänligt. Domkyrkan där är nog den vackraste.
Jag har träffat teologer i mängder, och pratat framtid och prästkragar.
Och blivit jätteinspirerad.

Ps. det var exakt ett år sedan idag. Det har nästan inget med videon att göra, men den är fin ändå. ds.

T niin kuin

Tampere!

Dit ska jag nu. Prästförbundet kallar och jag kommer springande.

Fin helg, folk!

Ett stort TACK riktas härmed till G Sundström-Söderlunds fond

som gett mig (som faktiskt inte ens uppfunnit ett botemedel mot AIDS) astronomiska summor i stipendium.

Idag är det lätt att leva!

Så som jag sugit på ramarna på sistone. Inte haft råd att köpa mjölk, eller bröd. Funderat noga över om jag ska kunna betala studentlunchen på 2,60 eller leva på pirkkas spenatplättar för 1,60. Jag har inte haft råd att åka till min gravida syster för att hjälpa till med stuff. Eller att hälsa på mitt blivande fadderbarn. Jag har med fasa tänkt på junimånads dubbla hyra. Jag har festat på vatten (vilket iofs rekommenderas).

Men nu. TACK.

Innan jag börjar studera...

...vill jag visa vilken rolig tröja jag har idag:

En kanin som säger hej hej

Och jätteburrigt hår dessutom!

Som Momo.

Så här ser Momo ut ibland:

Momo- eller kampen om tiden (1973)
av Michael Ende. Läs den.


Så ni förstår att min dag har alla förutsättningar för att bli bra.

Till min stora glädje blir det   även Rederiet i kväll.

Lyx.

Alkoholkultur

Det ska jag tydligen göra ett etikarbete om.

 

Jag ser redan framför mig hur jag kommer att bli hatad av massorna, men dock ändå älskad av idealisterna.

Underbara Clara

Jag tänkte skriva nåt smart och klokt om kvotering här. Vi hade en sån diskussion i mysrummet idag nämligen. Det gick lugnt och sansat till, var inte oroliga. Jag ville skriva om att saker inte är så enkla, att det faktiskt inte är schysst att lägga hela ansvaret på kvinnorna, att säga att de "måste armbåga sig fram själva". Jag tänkte skriva innerligt och hjärtligt.

Men sen mindes jag att jag läste det här för några månader sen, och tyckte att ni gott kan läsa det i stället. Läs kommentarerna också while you're at it, för de flesta av dem är små mikroepos i systerskap.

Jär e, jär e!

Ibland gillar jag att vara flickan som lunchar ensam

Och jag är glad åt att Keidas bejakar detta behov hos mig.
Ibland måste man bara få vara tråkig och icke-deltagande och avskärmad.

film

Det här såg vi just på. Rysligt roligt. Heja Geena.

Be afraid. Be very afraid.

party sheet

jag var nog rätt hejdlös igår.

Såg teatern Drabbad igår kväll. Efteråt ordnades en diskussion, som ingen tycktes vilja ta ansvar för. Hela grejen var deprimerande och tog länge. Synkkä pitkä.
Sen kom ljuvliga R till oss, som hade varit social till det yttersta på en tur till Halis. Vi åt trash-mat igen och förberedde oss för Regina på Klubi. Denna kvinna hade dock redan utvalt sina vänner, så vi fick gå nån annanstans. Och plötsligt var vi 17 igen. En lördag-kväll i Å…bo är sannerligen inte snäll mot töser under 22. Ingen ville öppna sina armar för oss. Så mina vänner for hem.
Men jag fortsatte glatt min väg till Dynkky, platsen som älskar mig.
Och jag tror att jag har varit med om att skapa ett nytt fenomen.
Party sheet.
Privabileet. Kaappaus. Kiertue. Jengi mukaan.
Hejdlöst och hejvilt.
Levande.

lördag

solen är min idag!
jag ska njuta
jag ska studera
jag ska luncha på Assari.

G'day folks!

tusen

Det är en riktigt trött skribent ni har framför er idag.

En totalt fullspäckad dag inleddes med en svettig presentation av mitt och gamla damens pararbete om frivillig ensamhet i själavården. Vi powerpointade och vi växeltalade. Bådas styrkor stod i bruk. Sen ifrågasättande och opponering. Kris och seger.

Snabb lunch i mysrummet (inga utgifter idag, jes.).

Sen extremt lyckad religionsfilosofi. I wanna know what love is, and I want you to show me. Lite bisarr feeling emellanåt, av hela konstellationen, men jag antar att jag är vuxen nu.

Sen snabb mysrumsvisit, hälsade på tusen människor. Busade lite.

Sen våld-kursen. Jag var jätteslö vid det skedet, men hann ändå uppfatta en underbar religionsfilosofisk tanke, om flourishing.

Man skulle tro att dagen var färdig där. Men nej. Sen rusade jag iväg till församlingshemmet och gurujag, där den nya fakultetskaplanen ledde en underbar diskussion om gudsrelationer. Tack.

Och nu ska trötta jag sköta lite föreningsregistrering. Och en minst lika trött S-T översätter hebreiska mitt emot mig. Hennes bibel är konstigare än konstig.

Tack för att såna här dagar finns, men tack ännu mera för att alla dagar inte är så här.





amen.

hatten är din

och sängen är min.

Föresten fick jag just insikt om att det faktiskt är ett jätteintimt göra att bära tunga möbler tillsammans med nån. Svår situation, speciellt när det ska göras med okänd karl.

liten fröjd

Jag vågar nästan skriva ut det nu: jag ska få en säng. Åh va de ska bli ljuvligt. Inte längre en bunker med en svettig madrass, Nej, ett rum med en säng. Åh. Ja.

skraj

Ett litet paket anlände idag. Med en bok. Och ett kuvert. Jag blev rätt skraj när kuvertet hoppade fram till mig och sa:

Det kuvertet tog nog sin uppgift på största allvar.
.
.
respect

telefoni

lite små-angstig tillvaro.
jag tycker inte om att ringa riktiga samtal.

Ja hej här va de Liisa här hej jag ringde för att jag var intresserad av att veta.. jaha ni tycker jag är töntig och ni hatar mig för att jag ringt till fel nummer, alternativt för att jag låter för barnslig för att kunna ha behov av att beställa transport för en möbel. Nähädå men skit i de då. Jag skulle aldrig ha ringt.

lite långsamt

Sweet, nu tänker jag inte skriva mer idag. Här sätter jag punkt.

Och dansar lite långsamt till den här låten:

 

 

Skön kväll, folket.

flow

Oj. Jag hade just en stund av flow. Jag skrev och skrev och skrev. Och tänkte systematiskt och någorlunda logiskt. Det kändes som en seger. En seger över pikkunälkäs kusin: vielä yks blogi/klippi/saitti.

För att inte glömma detta, ska jag lista faktorer
som behövs för ett flow:

• avverka alla störningsmoment: kolla dina basbloggar, din mail och din facebook. Så att du inte störs mitt i flown av: ...undrar om UnderbaraClara uppdaterat sin blogg...


• peta ihop en inledning. Precisera din uppgift där, vad är det egentligen jag ska skriva om..? Då kan du snabbt gå tillbaka till den om det känns som att flown håller på att tyna bort. Parachutes. Till inledningen, inte till facebook.


• proviant. Förslagsvis kaffe, mackor och vatten.


• snäll bakgrundsmusik. Typ Kite & the Kubricks, Sigur Rųs, eller förstås: miksaus

Hey
ho!
Go
Flow!

kissi brinder

oo ja, We did oun dynkkys dansflou.

Skitkul var de.
jag lekte rik
och
det är fysiskt omöjligt att inte dansa som en virtuos när man är på keikka me cats on fire

Ollis

Det här gjorde mig nyss riktigt mysig till sinnes. Folk jag känner, folk jag inte känner. Alla med en dialekt i grunden som inte får synas men ändå syns. Sweet. Ollis. Platsen för många konstiga händelser. Nu i ny form. Å he e så bra jär bara, e känns som hemma.

pain

Jag har en bra dag framför mig.

Studier.
Metallmässa.
Cats on fire på Dynamo (Dynkky!)

Så jag tänkte försöka sluta gnälla och vara lite tacksam i stället. Fastän det tar emot. Ungefär så här mycket tar det emot:

Ni ser min smärta.

äckel

ni vet, ibland händer det.

Man känner att nu ska det göras massor av mat och frysas in. Detta ska jag leva på läänge, tänker man lite småsnålt och sparsamt. Och sen skiter det sig.

Nu har jag tre liter puréaktig soppa som ser ut som bebisavföring. Fastän det var meningen att den skulle vara gyllengul och kurrig. Fastän jag lade ner bitar av min själ i den. Det hjälper inte ens med att strö lite sesamfrön över och säga att det är indiskt.

Nä

inte idag heller.

Fast just blev jag lite gladare när jag bestämde mig för att strunta i den ensamme bowlaren och i stället leka lite med min gitarr och mina sånglektion-sånger.

Kanske jag borde baka in mig i mitt rum och inte komma ut nånsin. Sitta där med min gitarr och några diktböcker och några smörgåsar. Och ett stort paket hallonsoppa. Då skulle jag slippa se människor som fortfarande gör mig illa.

inte okej

Finaste ting har ägt rum idag egentligen.
Jag har fått kaffa med härliga stora E, på Naantalin Aurinko.
Jag har fått vara på sånglektion.
Jag har fått hänga på psalmcafé.

Men ändå.

Jag kan nu informellt konstatera att jag hatar att luncha med utisar.
And I'll tell you why:
Jag är trött på att en gång i veckan göra mitt bästa för att underhålla, utan att få nån som helst respons. Som idag. Jag berättade en fantastisk anekdot från min ungdom. Jag beskrev scenariot, gjorde röster, bifogade rörelser. Jag var i mitt ljuvligaste jag. Och vad möts jag av? Jo, döda fiskögon. Tystnad. (Fastän man inte förstått allt så borde man ju fatta att vara tillmötesgående när någon gett sitt allt!)
Och på riktigt: om själva grejen med att jag ska ge av min tid varje vecka är att de ska tvingas prata svenska, då är det faktiskt inte okej att prata tyska sinsemellan, och fnissa.

Ush och fy.

Den enslige bowlaren

Nu sitter jag vid en dator som är avsedd för nätstudier och informationssökning. In your face, den som trodde att jag är rädd för bibliotekariernas lappar!

Det händer inte så mycket just nu, jag studerar mest. Läser en bok om en ensam bowlare och försöker förstå vad det har med mitt etiska engagemang att göra. Det kommer väl.

Snart blir de veganlunch med J.

Modernistisk, skulle nån säga

Även fast jag själv har en helt annan uppfattning av modernismen. Men det hann jag aldrig säga.

Jag var ytterst akrobatisk i morse, när jag fick för mig att på riktigt göra vår toa ren. Det har nästan blivit personligt nu, det här med toaletten. Nu, efter mina akrobatiska ansträngningar, vet jag exakt hur det lilla utrymmet är uppbyggt. Jag vet hur rören ser ut där bakom.

Jag har gjort idealiska saker idag.

• kommit överens om en ytterst glädjande sammankomst
• bakat bröd
• gjort hummus (för lite vitlök och spiskummin, för mycket kikärter)
  
• gjort soppa (batat, kålrot, linser, majs => orange!)
• läst ut en bok av Ann-Helene Attianese (jag tror att min mamma finns omnämnd i den, bakom en titel: "arbetsgivaren på caféet")
  
• läst dikter av Carina Nynäs, om pappersdrakar
  
• läst dikter av Ylva Eggehorn
• skrivit en dikt, inspirerad av tre föremål jag inte kan använda
• omorganiserat lite
• haft en rolig dubbelkommunikation med R
• tänkt tusen tankar

Ni då?

tji

tji fick jag.
Jag tar ensamheten imorgon istället.
Nu sticker jag till Alvar!

På allvar. (sori, jag bara måste, liksom)

Stiga in i helgen med liten uns av feng shui

Igår var taskig. Idag är situationen ett plustecken mer, men ändå på minussidan. Jag är fortfarande lite människofrånvänd.
Vad är då bättre än att spendera en kväll, en helg, i ensamhet? Inget alls faktiskt. Länge sen sist. Det ska bli riktigt skönt, att bara få vara jag. Inte behöva försöka vara så himla bra hela tiden.

Av gammal vana har jag dessutom nu projicerat min ilska på några random permitterade militärtjänstgörare på gatan. Bra metod. Funkar varje gång, och ingen lider av den.

Så nu är jag väl egentligen rätt feng shui ändå. (Lite motstridigt medgivet dock.)

Mur.

Sådär. Nu har jag beställt fyra gratis Aku Ankka-tidningar.
Det kanske hjälper.

Av nån anledning var jag trött på det mesta idag. Ungefär som igår. Jag är trött på att försöka vara bra.

Trött på människor. Får man vara det?

Ungefär så här trött:
 
Mur.

Ljug för mig älskling

Jag städar. Viker mina kläder, sätter nya lakan i sängen. Byter ut "månadens plagg". Och lyssnar på Lisa Ekdahl. Hon är ljuvlig. Jag drömmer iväg mig själv. Till lite mer harmoniska domäner.

Men jag orkade inte läsa om våld idag. Förlåt. Jag vet att det är skevt
av mig, med tanke på att jag bara behöver läsa om det.
Men jag ska vara starkare i morgon.

keivs betär poitjin

Oååååh.

Peppaaa berättar åt mig att Nick Cave and the Bad Seeds ska
till Provinssi Rock
i sommar.
Och jag känner så här:
Jag borde
printa ut mitt KKK-arbete
på ett megastort plakat
kanske översatt till engelska
och hyra 16 långa människor
som skulle hålla i plakatet
mitt i publikhavet
Så skulle jag stiga fram
och säga:
Hello mr Cave,
I analysed your record "no more shall we part"
and came to the conclusion that
you and I
mister Cave
share the exact same views
about where
when
what and
who
God truly is


Jag är så till mig att jag ritade en ram åt killen:

Jo ni

nu äter jag en soppa som är pink.
Och det hjälper.

Don't get your knickers in a twist

Det är bra känsla nu. Jag har lyckats med min fasta idag. Inget kaffe! Fastän stora E lite smålömskt beställde in sin tredje kaffekopp för dagen så där bara. Doften från hennes kaffe var ljuvlig. Mitt berries and herbs-te bleknade i jämförelse. Men jag stod stark.

Och just hade jag impulsbesök av en filt. Det var bra. Det är få andra som får se på när jag inmundigar appelsin på det brutalare sättet.

Jag leker fortfarande att jag inte ännu överstigit dödsdeadlinen med alltför mycket tid.

Så här leker jag: Jodå, jag har hur mycket tid som helst för att blogga och se på ytb-klipp och göra allt annat än läsa och skriva.
Rolig lek.

Vilodag

Nu kallar kyrkan här bredvid på S-T. Den säger:
Tule tule, täällä on kivaa.
Fast på klock-språk.

Jag ska färdigställa min uppsats som skulle vara färdig igår.
Och läsa artiklar om våld.

OCH:
Jag ska kyrkkaffa med stora E!
Det som är lite kul med det är att det blir kyrkkaffe
utan kyrka och utan kaffe, för min del.
Dagens högmässa är nånstans over the hills and far away,
så vi skippar den.
Och kaffet:
Jag har bestämt mig för att försöka på nytt, nu när jag
bevisligen är beroende av varan.

Skön vilodag, folks.