Ofta när jag står i kassan vid Lidl orsakar jag ståhej. Tydligen är jag en av få som köper de mest udda grönsakerna, de som kassapersonalen inte vet namnet på. Först frågar hen av mig vad det här är för grönsak. Jag säger pensaspapu/kyssäkaali/fenkoli.
Hen vänder sig om och ropar till nästa kassapersonal hei "mikä numero tällä penaspavulla/kyssäkaalilla/fenkolilla on?", varpå den personen säger "emmä tiiä" och ropar frågan vidare till nästa och det ser ut som när dominobrickorna faller då hela raden av kassapersonal i tur och ordning tänker efter om de har siffran för min grönsak i bakhuvudet. Min grönsak finns nämligen sällan i häftena de har i kassorna. Det blir rundgång, och när frågan kommer tillbaka till min kassaperson så griper hen tag i min pensaspapu/kyssäkaali/fenkoli och springer iväg. Jag vet inte vart, men antagligen till platsen där svaren finns för inom kort återvänder hen och kan stolt meddela åt sin kassamaskin och åt hela raden av kassapersonal att siffran för pensanpapu/kyssäkaali/fenkoli är 630. Efter att jag betalat och står och packar inköpen hör jag hur siffran upprepas som ett eko. "Ai mikä numero se oli?" "Kuussataakolkyt."
Ekot följer mig när jag vandrar ut från affären.
4 kommentarer:
Fantastiskt inlägg :) Igenkänningsfaktor också.
Jee, tack! Man bara undrar varför inte de kan ha samma system som alla andra mataffärer i Finland, samtidigt som det känns europeiskt lyxigt att inte behöva väga grönsakerna själv.
Kan du inte berätta vad man gör med kålrabbin? Bönorna är ju goda kokta med smör, fänkålen har jag haft i nån soppa, men kålrabbi har jag alltså noll koll på och vågar därför inte köpa den fast min lokala torghandlare radar upp den så fint.
Haha, har tyvärr inte lyckats med kålrabbin hittills. Har försökt tillreda i ugnen, men hade inget bra tillbehör och hade den för kort tid i ugnen så den var hård och inte alls kiva. Berätta gärna om DU lyckas med kålrabbin! :)
Skicka en kommentar