tisdag 27 mars 2012

Behöver du bostad i Vasa för sommaren?

I och med min efterlysning för några veckor sedan fick jag fler bostadserbjudanden än jag förmår ta emot. Så om nån av er behöver bostad i Vasa för sommaren så säg till, jag kan dra det där strecket mellan dig och en ivrig uthyrare. Maila liisa punkt mendelin at gmail punkt com. 

måndag 26 mars 2012

Vill du resa gratis måste du gå


Fastan har lärt mig att resor inte är en självklarhet. Det kostar att förflytta sig från en plats till en annan, om så bara med lokalbussen. Det enda sättet att förflytta sig gratis är att gå. För att cykla krävs det att du köpt en cykel, och för att åka tåg, buss och flyg måste du ha pengar över när mat och boende är fixat.

Jag vet inte om en fattig människa i längden kunde leva i ett distansförhållande. Varje gång jag och F vill träffas måste en av oss betala 60 euro. Under fastan har F tagit hand om det där, men jag skulle verkligen inte vilja ha det så i längden för voi saakeli att det stör jämställdhetsvurmaren i mig. Jag vill ju kunna dela på kostnader, varje cell i mig skriker att jag vill dela jämnt.

Och semesterresor då? Om man skulle gå in för att alltid leva så som jag levt under fastan, vad skulle man göra när man har behov av semester? Man reser inte bort. Hur billiga flygen än är så ska man ju också bo nånstans, och fastän man skulle få sova hos bekanta så måste man ändå äta. Och den ultimata frågan: hur kul är det egentligen att resa om man inte har råd att göra någonting? Inte gå på muséer och konserter, eller åka på guidad cykeltur i parisnatten. För att inte tala om shopping. Och  ungefär här uppstår frågorna som jag verkligen har svårt med:

Måste man resa? Är det faktiskt så kul och viktigt att se nya platser, möta nya kulturer, äta mat som smakar annorlunda? "Komma bort"? Och måste man nödvändigtvis flyga nånstans långt bort för att göra allt det där? Kan jag inte bara ta bussen till Varissuo?

Den här frågan kräver lite mer brottning. För jag tycker om att resa. Det är ju så kul att...


...vara turist i ett turistlöst Eritrea,



...hoppa runt på operan i Oslo,



...undra var Sacre Coeur är i Paris,


...hitta tomtens renar i Delhi,


...och upptäcka att skitstaden Alleppey mot alla odds faktiskt råkar ha den helt perfekta stranden.


Men hur ska man rättfärdiga sånt? Ska man?

torsdag 22 mars 2012

Kyrka och finanskris

Jag hittade ett så väldigt bra radioprogram just. Det handlade om kyrka och samhällsaktivism och var väldigt rakt på sak om att kyrkan borde vara tydligare med sitt uppdrag. För kan det faktiskt vara viktigare att jobba på psalmboksförnyelser än att minska orättvisorna i världen? Visst är psalmboken viktig, men nog måste det ju vara viktigare att faktiskt leva ut den sång som vi sjunger om och om igen?

Lyssna här: Eve Mantu:Mikä on kirkon tehtävä? Det tog ungefär lika länge att lyssna till som det tog för mig att tömma och fylla en diskmaskin, men kändes dubbelt kortare.

Fattigdomsfastan i KP

Torsdag är alltid Kyrkpressen-dag men den här torsdagen är en lite annorlunda KP-dag, mest på grund av två saker:

Ett) Min fattigdomsfasta (eller enkelhetsfasta) är med i KP.
Två) Jag råkar vara i ett hem utan KP, så jag har inte sett artikeln i sin helhet ännu. Men jag tycker att nätpuffen på KP:s hemsida är riktigt fin.

Nina Österholm från KP tog bilden.

Dance dance dance

Har ni märkt att Mikaelin seurakunta i Åbo ordnar dancemässa på fredag? Jodå, konsert kl 19, mässa kl 20. I Mikaelskyrkan. Introvideon är lite pinsam, men jag ska definitivt gå ändå, för jag tror det blir riktigt kul. Joina, joina.

Teologer annanstans

Jag är i Helsingfors, efter att jag igår var med och fixade Kirkon päivä som är ett rekryteringsseminarium för teologi- och kantorstuderanden. Ni skulle bara veta hur coola kantorstuderandena är, i sina dreads och flanellskjortor. Vi teologer når inte riktigt upp till det, i vår konstiga vana att alltid klä oss i svart när vi möts upp i större massor.

Min gårdag var full av allt: en tidig tågresa, en massa mingel på finska (joo et mistä päin sä oot?) och några intressanta föredrag. Och som underbar avslutning på Kirkon päivä var jag bjuden på middag med ett gäng helsingforsteologer. Maija som jag träffat på en rojsig årsfest för två år sedan hade tydligen proklamerat i en facebookdiskussion att jag är en rolig människa (!) och att det därför lönar sig att komma på middag med mig. Jag var rörd. Och det var en helt fantastiskt rolig middag.

Det är uppfriskande att märka att det finns lite större teologsammanhang än vår lilla svenskspråkiga pott, och att Helsingforsteologerna har en helt annan självsäkerhet än hos oss. I Åbo är det sällan någon med säkerhet vågar säga att de ska bli präster, speciellt bland kvinnorna. På Kirkon päivä träffade jag minst fem brudar som helt sonika sa att de ska bli präster. Inget velande eller kringtassande. Right on bara, helt lugnt. Vi gör inte så i Åbo. Vi lägger alltid till ett kanske, ett eventuellt, eller ett försök-till-humoristiskt om nu Gud uppenbarar sig i en brinnande buske så kan jag väl bli präst då, höhö.

Det finns också ett annat självförtroende hos dem som går på työttömyyslinja i Helsingfors, än hos oss på fria linjen i Åbo. Bara för att ingen annan än kyrkan och utbildningsväsendet säger rakt ut att de behöver teologer så betyder det inte att vi är onödiga. Vi måste lära oss att föra fram vårt kunnande och vara tydliga med varför vi behövs, för det är få organisationer som fattar vilket brett kunnande teologer ofta har. En tjej som jobbat i församling några somrar tyckte det var lite lustigt att när hon äntligen fick sommarjobb i en organisation var hennes huvuduppgift att sortera mappar. Arbetsgivaren fattade nog inte att hon hade enorm erfarenhet av att prata med alla åldrars människor i sorg och glädje, att sköta komplicerade kansliuppgifter och att medla i konfliktsituationer. Det är en bra utrustning att jobba i församling, oberoende av vad man gör i framtiden.

Jag tycker det är på tiden att vi på fria linjen gör upp en personlig framtidsplan. Om vi inte vill bli präster och religionslärare, vad vill vi då? Vilka egenskaper har vi, vad njuter vi av att göra? Var kan vi ha nytta av teologiskt-samhälleligt kunnande? Teologi går att kombinera med det mesta, så plocka in biämnen som intresserar dig, och visualisera hurdant jobb du vill ha när du blir klar. Vi kan inte sitta och vänta på att nån annan ska erbjuda oss vårt drömjobb, vi måste skapa det själva och sedan hitta en plats där vi kan få betalt för att göra det vi kan. Vi måste lära oss att tydligt visa varför vi behövs.


Rosa naglar

Imorse vaknade jag av att mina två vingliga syskonbarn kröp upp bredvid mig och visade upp sina rosa naglar. Då kontrade jag med mina navajonails, och både killen och tjejen suckade ååh, och frågade vilken färg glitter är. Idag ska jag hämta dem från dagis.

tisdag 20 mars 2012

Scribbler, det roliga sättet att rita.

Inspirerad av en gul apelsin testade jag på att rita med scribbler, så där i stället för att studera. Det blev ett självporträtt.


söndag 18 mars 2012

Årets sportbild feature

Min syster Laura har vunnit fotopris! Med bilden här under. Den är så galen, jag kan just tänka mig hur Laura ramlat runt där med sina roliga kameror och knäppt ett klick, ett vinnande klick. Vasabladet verkar vara lika stolt som jag.




I veckan skickade samma syster den här bilden åt mig, hon tyckte graffititjejen liknade mig, och började sakna mig något oerhört. Och jag saknar henne något oerhört. I april ses vi, då åker vi till Oslo för att vänta på att en annan syster ska föda barn. Jag längtar.


lördag 17 mars 2012

Att störas av flugor

Okej, 20 procent av er stördes av flugorna i bloggbakgrunden, plus två personer som sagt face-to-face att flugorna stör. Fastän jag vill vara demokratisk och låta majoritetens 80 procent (minus min egen röst) bestämma att flugorna är fina, så vill jag ändå bry mig om dem som störs. För jag störs själv rätt ofta av saker, och skulle uppskatta det om saker nån gång skulle ändras bara för att jag säger att jag störs av dem. 

Så, jag hyllar er som vågade säga att ni stördes, och byter flugorna mot lite natur. Men om den börjar störa mig går vi tillbaka till flugorna. Okej?

The power of introverts

Susan Cain talar om hur ofantligt bra det är med introverta människor. Jag fick stor lust att plocka fram introverten i mig och bara spendera hela dagen inne i min håla; läsa mina favoritböcker, se på bra filmer och vara superkreativ när jag fixar mina naglar.



torsdag 15 mars 2012

Kony och utlokaliserad ondska

(Läs Ylebloggaren Daniel Olins kolumn om du missat vad Kony-historien  handlar om.)

Engagemang i global rättvisa är en väldigt bra sak och värd all uppmuntran den kan få, men jag bara måste få peka på en grej som stör mig i kortfilmen Kony2012.

Jag störs av att Joseph Kony framställs som ondskan själv. Onekligen är han en skurk och kriminell av värsta sorten - men ondskan själv? Steget från att påstå något sådant är väldigt kort till att tro att allt blir bättre bara vi eliminerar den där onda typen. Försvinner Kony försvinner ondskan, och vi slipper befatta oss med frågan desto mer. Filmen placerar hela världens ondska i Kony, i stället för att se att ondskan också finns i oss själva.

Tito Colliander fångar det så bra i romanen "Korståget":
- Men det är ju upprörande! ropade hon. Hur kan ni tala om det sådär -. Att de tar fullkomligt oskyldiga människor och släpar dem någonstans, Gud vet vart! Som brottslingar! Oskyldiga människor -- 
Han såg på henne, och det var någonting i hans blick som gjorde att hon hejdade sig.
- Dorotea Stepanova, sade han mycket allvarligt. Det finns inga oskyldiga människor.
- Hur så - ? Hur menar ni?
 - Det finns inga oskyldiga människor, sade han. Men är det fråga om brottslingar så -. Han tystnade, såg upp på henne och log. Att vara en brottsling - det är ju strängt taget bara en yttre egenskap. Någonting som kommit upp till ytan - skriket. Smärtan finns ju i oss alla.

Ondskan finns ju i oss alla. Vi har alla anlag till det och därför är det lite skenheligt att måla upp en enda person som den Onde, när ondskan lika väl kunde ha fått utlopp i någon av oss. Vi är alla kapabla till hemska saker, så ondskan försvinner inte bara vi letar reda på Kony och ställer honom till rätta. Den blossar bara upp nån annanstans. Och jag tror att "nån annanstans" lätt blir de människor som inte ser de onda fröna i sig själva, som ser att det onda finns i skurkarna, men inte i mig. Då identifieras ondskan inte, och oidentifierad ondska är ondska som faktiskt kan blossa upp och bli en ny Kony.

Men filmens uppgift var kanske inte att uppmuntra till världsförbättring genom självrannsakan.

onsdag 14 mars 2012

Byxklänning

Jag inventerade min garderob, och hittade mina första shejkbyxor ever. Jag var så kär i dem i flera år att jag börjat få dåligt samvete för att jag inte använder dem längre. De har blivit slattriga, och solblekta. De är verkligen inte lika fancy som när jag köpte dem i Berlin 2008.

Så jag slängde dem på golvet, och klippte längs med "grenen". Rakt av bara, fotmuddarna bort också. Det tog ungefär fem sekunder att göra.


Och så bestämde jag mig för att det blev en klänning. Tråkade fast två band att knyta halterneck med, så att klänningen inte får för sig att ramla ner mitt i allt. Jag är så glad åt att mina gamla shejkbyxor fått nytt liv, utan att förlora sin chill-fiilis. Sheiki-sheiki.

Inte så fattigt trots allt

Idag fick jag sitta en hel lunch och bara formulera mig om fattigdomsfastan med Nina från KP. Och jag kom på att det är lite töntigt att kalla min fasta för fattigdomsfasta. För jag känner mig inte fattig, och jag klarar mig bra. Det är inte alls jobbigt att leva på hälften av vad jag brukar. Jag bara planerar min mat lite bättre. De facto är jag mättare, gladare och generösare som "fattig". Och Nina hade en viktig poäng i att man nog inte kan kalla självvald fattigdom för fattigdom, det är liksom lite fräckt. Min tanke med fattigdomsfastan var ju inte att vara fräck utan solidarisk, men just nu känns det som att jag bara njuter av de goda frukterna av "fattigdom":

Jag har koll på min ekonomi, och jag känner mig väldigt fri från konsumtionshjulet. Jag har börjat uppskatta billiga råvaror framför dyra halvvägsprodukter. Jag har börjat se på vin, fetaost och avokado som en stor lyx, något jag kan njuta av då och då, inget jag "förtjänar" bara för att jag har en lång studiedag bakom mig när jag står i matbutiken och söker tröst.

Jag har det lite för bra för att kalla mig fattig, så hädanefter talar jag om enkelhetsfasta.

tisdag 13 mars 2012

Klorblekt

Jag skrev för längesen om hur jeansindustrin suger märgen ur mänskligheten, och lovade att jag skulle att visa upp lite loppisfyndade byxor här på bloggen, för att visa att man inte måste gå med rumpan bar bara för att man inte vill stöda en sugande industri. Dessa UFFs tvåeurosjeans är nummer tre i min serie av pants with concience. Ettan finns i länken ovan, och tvåan hittas här.

Jeansen på bild är klorblekta åttiotalsjeans med rum för rörelse. Jag får alltid lite extra lust att dansa när jag har dem på mig, vilket kanske syns. Den randiga toppen är tefärgad, och gröna koftan loppisfyndad. I dessa dagar av fasta gömmer jag undan min tragiska rotväxt med den här rosa mössan från loppis. Jag gillar blomman vid örat, den liksom uppmuntrar våren att komma nu.

måndag 12 mars 2012

Läs Patriks kolumn!

Nog har ni väl läst Patrik Hagmans senaste kolumn om ideologi och propaganda?

Han är - i likhet med andra icke-Paul Lillrank-fans - upprörd över den eviga sagan om att bara de rika blir ännu lite rikare så vinner hela samhället på det, också de fattiga.

Det är uppfriskande med upprördhet.

Bostad i Vasa?

I stället för att skriva fokuserat på viktig text drabbades jag idag av framtidsplaneringsflamman, eftersom dagens oskrivna text är sista poängen som behövs för att jag ska kunna studera ett år i Vasa. Framtidsplaneringsflamman var verkligen på offensiven, och jag kunde inte tänka på annat än framtid framtid framtid. Och därmed bostad bostad bostad. Och därmed billigt billigt billigt.

Sen försvann flera timmar på slumpmässig bostadssökning. Nu vet jag att man kan få en etta från VOAS för lite över 300, om man har tur. En etta kan också vara massor över 400, om kvinna har otur.

Men jag måste ju inte bo i en etta, så framtidsplaneringsflamman förde mig vidare till tankar om kollektiv, och i sällskap av nostalgilågan inspirerade hon mig till drömmar om estetiskt tilltalande kollektiv lite sådär som jag bodde sommaren 2008, med tre vackra kvinnor som förstod sig på kläder och skor och som gillade orden laatuaikaa yhdessä.

Så hör upp alla ni människor med Vasaconnections:

Jag söker bostad i Vasa 1.6.2012 - 1.6.2013 (ish).

Råkar det vara året som just du tänkt åka utomlands?
Eller året då din kämppis gör volontärjobb i Brasilien?
Eller råkar du annars bara veta om billigt boende i Vasa och vill tipsa mig?

Jag är en bra kämppis, på sant.

Kommentera här eller maila liisa.mendelin at gmail punkt com . Ja!

Budgetera mera

Har ni upptäckt Marthaförbundets bokföringsverktyg? Ni hushållsrävar där ute kanske tycker att sånt här är gammal skåpmat, men för mig är det här första gången jag har full kontroll över min ekonomi. Aldrig tidigare har bokföring och privatekonomi har varit så här spännande.

torsdag 8 mars 2012

Ser man på,


jag fick två Husis i morse. Tänk om jag haft ett frukostsällskap att bjuda på lyxen med egen morgontidning, i stället för en halva (jag brukar erbjuda frukostgäster en halva av min morgontidning, klippet sker vid opinionssidorna om ni undrar). 

Nu väntar jag på att morgondagens frukostsällskap ska dyka upp, och hoppas att Husis håller sig till sin nya linje med morgontidning också åt gäster. Fast i och för sig tror jag att morgondagens frukostsällskap föredrar Giant Bomb Podcast framför Husis, så ni behöver nog inte besvära er med den saken, bästa Husisredaktion (eller tidningsutdelartjej).

onsdag 7 mars 2012

Ofrivillig frisyrfasta

Nu är jag äntligen klar med de tjugo sidor sexualteologi som jag kämpat med alltför länge, och därmed är jag berättigad till ett frissabesök! Eller: jag skulle ha varit berättigad till ett frissabesök, ifall jag fixat jobbet innan fattigdomsfastan började. Mitt hår är i lidande tillstånd (tragisk rotväxt och pulveriserade toppar), men jag har inte råd med ett Eila-besök, inte ens ett frissaskola-besök. Förslag på gratis åtgärder?

Ni ser smärtan.



PS. Kolla in den nyaste demokratiprocessen i högerspalten: en röstning om flugorna. Rösta, rösta!


tisdag 6 mars 2012

Inte längre irrelevant.

Just nu är jag inne i en period där teologi känns tråkigt, irrelevant och allmänt blä. Det är inget farligt, de här perioderna kommer och går. Men när man är inne i en Period är det extra fint att ramla över en sån här text:

"Kärleksrelationerna belastas i vår kultur ofta med orealistiska förväntningar. Vi måste diskutera tendensen att kärleken reduceras till en avgränsad relation där ett par söker sin egen lycka medan, eller kanske trots att, hela vår mänskliga livsmiljö är hotad. Om paret inte förstår hur alla former av kärlek ytterst hänger samman kan det leda till att deras kärleksrelation blir så intensivt inåtriktad att den till slut imploderar. Kärleken i en parrelation löper akut risk att kvävas om den hålls isolerad från andra relationer."

-Werner G. Jeanrond, Kärlekens teologi

måndag 5 mars 2012

Roligheter

Jag kan inte annat än le. Jag pratar med min gymnasiebästis J som visar mig ett youtubeklipp, på hennes unge. På ungens första skratt. Tänk att hon fångat det ögonblicket, och tänk att jag kan få se det, på fyrahundra kilometers avstånd. Och höra min fina J låta som en arg hund för att det tydligen bara är då som ungen skrattar. Åh, tack ytb.

(Och fortsättningsvis går credden för den snitsiga förkortningen ytb till min vän Alfred Backa, som jobbar med att vara rolig.)

söndag 4 mars 2012

Boila en tröja

Nej tossan, kanske ni tänker nu, har hon börjat koka sina kläder nu för att maten är slut? Nå nej, jag har mat så det räcker trots fattigdomsfastan, men efter en garderobsinventering fick jag lust att experimentera med ett tips jag hittade i Modemanifestet. Tefärgning!



Försökskanin blev en gammal favorittröja som missfärgats till äckelrosa (sista gången jag lät mamma tvätta mina kläder). Trots många försök så har plagget bara inte funkat i sin rosa variant, så nu fick den åka i kastrullen! Tillsammans med vatten och 10 tepåsar (hälften rooibos, hälften svart). Efter 40 minuters sjudande hällde jag i 2 dl salt och lät sjuda 10 minuter till. Sen sköljning i kallt vatten och sen:



Torkning. Jag är riktigt nöjd med resultatet, den rosa äckelfärgen försvann helt och blev lite mer jordnära-Liisa. Jag testade också att färga en gammal vit topp med hopp om att de fula svettfläckarna skulle kamoufleras. Men icke, svettfläckarna hoppade bara fram ännu mer radikalt brutalt. Inte helt win-win, men nästan.

fredag 2 mars 2012

Boila en böna

Hur gör man om man har skralt med bling men ändå vill äta näringsrikt? Man kokar sina egna bönor förstås! Till exempel så här:

Man köper en påse torkade bönor i en helt vanlig matbutik. Jag betalade 3 euro för den här påsen.


Sen blötlägger man över natten i kallt vatten. Det gör inget om bönorna får ligga i blöt lite längre, då blir de bara mjukare och finare. Det är vettigt att blötlägga hela påsens innehåll på en gång, för det ska ju ändå göras nån gång.


Skölj ordentligt, det kan finnas lite jordrester med i härligheten.


Koka i nytt vatten med lite salt och olja på låg värme. Är du vild kan du slänga med lite lagerblad, rosmarinkvistar eller timjan (men du måste inte). Risenta påstår att en timmes kokning räcker, men jag säger att bönorna blir godare ju längre man kokar. Stora vita bönor kan gott koka en och en halv timme, kanske till och med två. Ju större bönor, desto längre koktid. Vill man ha kortare koktid så lönar det sig att sikta in sig på mindre bönsorter, eller linser (som är supersnabba tjugominutersunder). Under tiden som bönorna kokar kan man göra nånting roligt, typ läsa serietidningar eller göra chokladbollar.


Sen är det bara att paketera in bönorna och sätta i frysen, och nästa gång du gör mat är det bara att slänga med några nävar bönor i såsen/stuvningen/pajen /soppan/ salladen. Superbilligt och proteinrikt.

Frågor på det?



torsdag 1 mars 2012

Att aga en kortare stund

Jag yrade in mig på en mammablogg och fick hjärtat på helt fel ställe för en stund när jag läste att bloggaren önskade att kvällsagan den här gången kunde bli kort, förhoppningsvis tio minuter. Jag hann redan tänka att va, är inte det förbjudet i lag... innan jag förstod att det måste ha varit kvällssagan hon menade.

Ny vändning

Kokade just min sista kaffekopp. Nu är "puruna" slut och en sparåtgärd är att i stället för att köpa ett nytt kaffepaket fokusera på att dricka bort några av de tråkigare tesorterna jag redan har. Jag vet inte om det här är vettigt, kaffe är ju faktiskt inte så dyrt. Men jag har en gång tidigare försökt avstå från kaffe, för att jag inte gillar känslan av att vara en oförmögen människa innan jag fått mitt morgonkaffe och för att magen ofta säger wöhöu, var du tvungen att dricka sådär många koppar? Så det känns inte så konstigt att slänga in en kaffefasta också, när jag nu en gång håller på liksom.

Three little pigs

Vem sida står du på? Grisarnas eller stora stygga vargens? Eller kanske den viktigare frågan: får det här dig att vilja studera media?