Shoppingfastan - Maj

Åh, nu tar vi maj. Mars och april berättar jag om en annan gång, om jag orkar. Men nu sitter maj på min axel och flämtar som en tok, så det är bäst att bara köra i gång och berätta.

I maj flyttpackade jag. Fyllde tre stora kassar med kläder som åkte iväg till Allkristna loppiset. Gallrade, gallrade, svettades. Ändå är det skönt nu att ha blivit av med kläder jag inte använder, kläder som bara tar plats i mitt medvetande. Kläder som jag nu glömt bort. Till slut fanns det nästan bara klänningar, ylletröjor och trosor kvar. Och det blev lätt att välja kläder på morgonen.

Men så förändrades plötsligt min frisyr. Efter att ha murklat omkring hela vintern i slarvigt äckelhår kände jag  ett behov av förändring. Jag gick från bohemisk slarvtofs...

...till något som lätt kan kallas 80-tals sportigt:

Och plötsligt gillade jag inte mina kläder längre. Allt jag hade i garderoben verkade skrika efter den där bohemtofsen. Utan den var jag vilsen. Det här är första gången under fastan jag känt ett seriöst shoppingsug. Jag ville så gärna ha kläder som talade samma språk som den här superkorta kalufsen. Och det skulle vara så lätt att fixa med lite impulsshopping, inbillade jag mig.

Jag var lite irriterad när jag började min skandinavienturné i Oslo. Det var ju nu jag skulle gå runt med genomtänkta kläder och slippa bekymra mig för hur jag såg ut. Det var nu livet skulle vara lätt. Men jag kände mig bara fel. Och i Norge har alla kvinnor långt, starkt hårsvall.

Men så fick jag två tunikor av min supersnälla syster i Oslo. En mörkblå, en vit. Enkla, stilrena. Och ett par jeans. Och som tur var hade jag nappat med mitt afrika-halsband i ryggsäcken. Jag blev bohem igen. I brist på redigt gammaldags handarbete får denna räddning av situationen vara Månadens kreativa drag.

När resan fortsatte till Göteborg gjorde jag faktiskt ett nyköp. Jag hade från början tänkt att shoppingfastan skulle utesluta ALLT förutom mat och hygiengrejer, jag skulle alltså inte köpa accessoarer, väskor eller skor. Men det blev svårt med skorna. Jag har slitit ut alla mina vår-sommar-höst-sneakers. Kvar fanns bara ett par svettiga men bekväma springskor (superfula) och ett par nätta men i längden obekväma ballerinor. Jag hade liksom inget däremellan. Så jag tummade på regeln och köpte rättvisa Ethletic-skor i Göteborg:

Och vilken glädjerusch det var! Att besöka en butik och veta att jag får köpa något, vilken grej! Och jag tänker att det är så här jag vill att min konsumtion ska vara: en lyx som händer en gång om året, max. En genomtänkt handling, med rättvisetänk och miljökärlek som självklara utgångspunkter. Och det ska finnas ett behov. Aldrig mera någonsin vill jag köpa något jag inte har ett genuint behov av. Jag är så himla trött på att gallra.

Månadens frestelse:

Loppisarna i Sverige! Jag vandrade runt i några av dem, bara för att de har så skön stämning. Glädje, genomtänkt sortering, roliga provrumsidéer. Frestades att köpa en tunn jeansskjorta och en regnbågskjol. Men jag tänkte på min överfulla ryggsäck och segrade.

Månadens glädjetjut:

Min Malmösyster donerade denna åt mig! Sydd av vår mamma åt hennes syster för lääängesen. Skamligt kort för att vara klänning, men perfekt som laid back övredel till ett par jeans. Dessa gåvor.

Du som läst hela det här inlägget kan klappa dig på axeln och äta en chokladboll med gott samvete. Det är inte många som klarar en sådan prestation i dessa dagar av tabloidisering!

Grönt te + socker = kläder?

Det råder brist på kläder i mitt hem just nu. Alla kläder jag hade med på resan är blöta efter en tvättmaskinsrumba och alla mina andra kläder ligger snyggt vikta i tusen ikea-kassar i Maxmo. Så kanske... odla nytt? Det borde rymmas inom Shoppingfastans regelverk.

Klart att man inte kan förlora på shoppingfasta

Jag sitter i skolan, febrig och allmänt uslig. I stället för att panikjobba med mitt slutarbete läser jag en härligt inspirerande artikel om shoppingfasta, eller "detox" som det också kan kallas. Läs du också vetja!

Klicka: Sofia Hedström: Ett år utan shopping

Shoppingfastan - Februari

Ni kanske trodde att jag glömt shoppingfastan? Icke, jag har bara varit upptagen med annat än att rapportera om saken. Studier, bokprojekt, stundande flytt, livet. Men nu när boken är färdig ska jag aktivera mig igen. Vi tar februari.

I februari gjorde jag ett radioreportage om lopptorg. För reportaget besökte jag tre olika loppisar här i stan, fick gå backstage och så. Se de massiva klädbergen vi producerar, träffa människorna som sorterar vår lump. Fick veta att det största problemet är att folk donerar skräp till loppisarna. Skräp som inte går att sälja, skräp som kostar massor att göra sig av med. Så sluta göra det, okej? Helt och rent är vårt nya mantra när vi skänker kläder till välgörenhet!

Jag trodde att jag skulle känna mig frestad att köpa loppiskläder när jag gjorde reportaget, men nej. Eller okej, jag fick med mig en film och en fin skål, men kläderna stannade kvar på de omaka galgarna. Det otroligt stora utbudet gav mig creeps.

I februari hittade jag den här boken i mitt skåp. Fredrik visade åter vilken fin sambo han är. Jag började drömma om att sy. Saknade dock tyg.

Månadens kreativa drag:

Jag hade lite fult garn som skräpade runt i min garnlåda. Jag hade en handduk som jag aldrig visste "vilken sida som var upp". Ni vet, vilken långsida jag torkat ansiktet i och vilken som... tagit hand om rumpan. Dessutom var handduken litelite för kort, så där att det inte är helt okej att gå runt med bara den på. Så jag virkade en kant och sydde fast. Bra projekt.

Månadens frestelse:

Haha, nä int alls frestad faktiskt. Carlings må tycka att det var i februari som alla skulle förnya sina garderober MEN HALLÅ. Jag gick in i butiken för att kolla varför det var dags att förnya garderoben just då, men hittade bara en massa kläder som var i sämre kvalitet än de jag redan hade.

 E verka va na luras hede.

Min hobby är att köpa saker.

I lågstadiet skulle man skriva in sina hobbyer överallt. I vänböcker, eos-anonser och funplanet-chattar. Jag hade svårt med det. Jag förstod inte riktigt vad ordet hobby betydde. Placerade det i samma kategori som bekiini, plåombåok, södern och pälsasi. Ord jag inte fattade, antagligen på grund av att vi talade finska hemma.

Så hobby. Småningom lärde jag mig att man kunde skriva att ens hobby var att rita, springa eller shoppa. Det coolaste var förstås att skriva shoppa. Så då gjorde jag det. Och det var sant. Jag älskade att gå runt i Tiimari och bara välja mellan alla suddgummifodral och miniatyrsaker man kunde ha på skrivbordet. Och så var det ju häftigt med H&M. Alla grejer man kunde köpa när man åkte till Vasa. Jag hade sällan nån plan, något behov. Bara lite sparpengar och en oerhörd lust att se på fina saker. Och köpa dem, och sedan gå runt med sakerna i en löjligt liten plastpåse.

Nu kan jag tycka att det är väldigt konstigt det där. Att ha shopping som hobby. Undrar hur det skulle se ut om jag fortfarande hade shopping som hobby. Den här infographicen säger att det skulle vara dåligt, men den känns lite ensidig. Vad säger du? Är shopping så farligt som det sägs i dag?

Shoppingfastan - Januari

Januari har inte varit jobbig shoppingmässigt. Två paket anlände med saker jag beställt i december. Två rättvisa bastoppar och ett par ekologiska duckfeet-skor. Det är mer nytt än jag är van vid att få på en månad. Att jag dessutom tog en tur ner till Åbo och rensade ur min garderob där ledde till att många gamla favoriter fick flytta till Vasa. En röd ylletröja mamma hade när jag var liten. Ett par slackerjeans. En chockrosa bomullsklänning. Ett par bikerboots.

Överflödet svepte in.

I övrigt har jag känt ett starkt lugn när jag vandrat genom centrum på väg hem. Inte en enda av neonskyltarna har varit riktad till mig. När de stått där och lockat har jag bara kunnat säga nej tyvärr, jag är inte den du söker.

Månadens frestelse:

Benetton har haft slutförsäljning hela månaden och jag har passerat skyltfönstret på vägen hem varje dag. 70 procent rea på ALLT. Jag har tänkt på hur bra yllekoftor de har. Så otroligt bra koftor. Men övervunnit frestelsen genom att tänka på den tjocka röda ylletröjan.

Förändrade kläder: 

1. Jag klippte bort ärmarna på en t-skjorta som länge skavt i armhålorna. Sicksackade lite och blev nöjd.

Skapelser:

Virkade en mössa av restgarn från loppis. Den blev ful.

Nä ere från Bangladesh?

Före jul skulle jag handla två grejer: mjukisbyxor åt Fredrik och enkla bastoppar åt min syster Maija. Enkelt. Det där tar en kvart att fixa på h&m. Men när jag ska vara så jäkla medveten. Och bry mig så himla mycket. Så jag kollade lapparna. Och förstås är allt gjort i Bangladesh. Allt. Och jag kan bara inte ignorera det längre, kan inte låtsas att jag inte läst om de förkastliga arbetsförhållandena där. Slavfabrikerna. Alla arbetare som brann inne i november. Till vilken nytta? Jomen så att jag ska kunna köpa mysbyxor får 29,90. Och toppar för 4,90!

Så jag gick till de dyrare affärerna. Vila, esprit, peak performance. Byxorna kostade 39,90 men var fortfarande made in Bangladesh.

Jag gick vidare till en riktigt fancy butik. Tänkte att det får kosta mer bara det är rättvisa produkter.

Jag är den enda kunden i den vackra butiken. Känner att jag behöver förklara mitt ärende.

- Hej, jag söker efter kläder som inte är tillverkade i slavfabriker.

Hon ser förstående ut så jag fortsätter.

- Ja du har säkert läst om fabriksbränderna i Bangladesh. Tusentals människor brann inne för att deras chef vägrade släppa ut dem. Så var är era kläder gjorda?

Expediten skiner upp.

- Ja alla våra kläder kommer faktiskt från nordiska länder. Sverige, Danmark... Finland och Norge!

- Oj, så bra! Kan du visa mig era basplagg, toppar och sånt?

Vi går till ett hörn där olika basplagg i klara färger hänger på rad. Jag är förväntansfull och funderar på hur mycket jag är redo att betala för en topp tillverkad i Finland. Expediten tar fram en gul topp och letar fram tvättlappen. Tillsammans lutar vi oss över den för att kunna läsa den lilla texten.

Det står Made in Bangladesh. Vi är helt tysta en stund.

- Nämen, ere Made in Bangladesh? säger hon till slut.

Vi kollar några andra märken. Och ett par till. En topp är gjord i Turkiet. Alla andra i Bangladesh. Det är lite besvärad stämning där i den stora ljusa butiken. Jag önskar henne en god fortsättning på dagen och går därifrån.

Jag lyckades inte hitta rättvisa kläder i Vasa. Inte enkla basplagg åtminstone. Så det blev andra julklappar. Men efter julfirandet började jag leta på www och fann slutligen en oas i denna konsumtionsöken. Via Vihreät Vaatteet (länk i min länklista) hittade jag yolo.fi som säljer rättvisa och ekologiska kläder. Och tadaa, en svart och en vit topp kom på posten idag. Jag är så glad.

Dragkedjor

Pappa var här på lunch. När jag berättade om shoppingfastan gav han mig ett tips:

Om en dragkedja går sönder lönar det sig att be en knappbutiksägare (!) att byta ut dragdelen, det är oftast den som är sliten, inte själva kedjan. Det här är mycket lättare än att köpa en ny dragkedja och själv försöka sy in den i plagget (när har någon någonsin lyckats göra det snyggt?). Kostar kanske fem euro, och kan säkert göras också av andra än knappbutiksägaren.

Orsaker att shoppingfasta

Idag ska jag köpa strumpor. Det blir mitt sista klädinköp för i år. Efter det ska jag fasta från klädshopping i tolv månader.

Det handlar om Modemanifestet. Jag läste boken för ett år sedan och är fortfarande hänförd.

Det handlar också om de åtta ikeakassarna som fylldes av kläder när jag flyttade till Fredrik vid årsskiftet. När jag flyttade till Vasa i maj var klädkassarna fem. Sedan dess har mitt klädbestånd växt med tre ikeakassar, fastän jag trott mig leva köpsnålt. Det måste bli ett slut på mitt slentrianmässiga inhåvande av kläder. Det är inte okej, fastän det mesta är från loppis. Jag har inte plats.

Jag hoppas att shoppingfastan tvingar mig att bli mer kreativ. Jag har en massa idéer om hur jag ska omvandla min pojkväns gamla kläder till något jag själv kan trivas i, men tar mig aldrig tiden att faktiskt sprätta, klippa, sy.

Dessutom ska jag ska skriva en gradu snart. Jag vill skriva om hur shopping har blivit den nya religionen (eller något ditåt). Jag tror att en fasta från den form av shopping jag själv är svagast för kan hjälpa mig att skriva den där gradun. Idén till att använda shoppingstrejk i slutarbetet fick jag från Ellens shopstop.

Sådär.

Jag sitter på golvet i det som är min "walk-in-closet" i mitt nya hem. En minimal garderob som man kan gå in i, just och just. Det är här jag ska förvara mina kläder. De åtta kassarna rymdes inte in, så jag gör ännu en smärtsam gallring. Det gör så ont att göra mig av med kläder att jag bestämmer mig för att sluta håva in dem. I samma stund inser jag hur skönt det ska bli att sluta ta in nytt och i stället fokusera på det som redan finns. Reparera, vårda, sy om. Jag ser fram emot det här året.

Men först strumporna.