Sweatshop

Sweatshop är en mini-realityserie där tre unga norska fashionistor åker till Kambodja för att jobba i klädfabrik. De tvingas inse hur deras livsstil påverkar andra människor. Sakta inser de hur otroligt privilegierade de är, och att människorna som syr deras kläder för svältlöner faktiskt inte gör det av fri vilja, att de också haft drömmar. Skillnaden är att de kambodjanska textilarbetarnas drömmar sakta grusats medan de suttit i 14 år och sytt exakt samma söm, om och om igen.

Vi säger ofta att världen är orättvis, men står lite handfallna inför det hela. Kanske för att vi lätt blandar ihop den här typen av orättvisor med andra hemskheter i världen som vi står maktlösa inför. Vad kan jag göra åt att Putin verkar ha förlorat alla proportioner? Vad kan jag göra åt miljökatastrofer? Ingenting. Världen barkar ändå åt skogen, oavsett vad jag gör.

Och det kanske stämmer på vissa orättvisor, men inte på den enorma orättvisa som sweatshops utgör. För här är vi faktiskt inte maktlösa – det är ju faktiskt vår livsstil som orsakar det här lidandet.

Vad var och en av oss kan göra:

Köpa färre kläder. Reparera, sy om. Hitta det vi behöver på loppis. Göra research innan vi köper nytt. Fråga om produktionen i butiken –  och om expediten inte kan visa att produktionen är etisk så är det bara att gå ut ur butiken, oavsett hur mycket vi suktar efter just den där grejen.

Eller som Vivienne Westwood säger det:

Balklänningar och militärkängor

Hej, ni har väl inte missat den korta (på riktigt korta: 6min!) radiodokumentären Balklänningar och militärkängor som tangerar Nanós masterarbete i fotokonst? Bra, tänkte väl det. Ni har alltid bättre koll än jag.

Jag kan samtidigt passa på att berätta att jag i dag  kom tillbaka till mitt Åbohem efter 18 dagar på vift. Så skönt. Jag har hittills tupplurat, lagat mat, ätit mat, sorterat bort kläder och lump, besökt toaletten utan att stänga dörren, lyssnat på soundtracket till Narnia, slängt bort 18 dagars husis, kollat att det lyser i Suvi-Tuulias fönster, noterat att Gado har studentlunch i morgon (samt bokat lunchdejt till den lunchen) OCH observerat att Åbo Underrättelser skrivit om Åbofeministerna:

Borde bli läsbart om du klickar på bilden!

Limma skor

Jag har ett par gamla slitna converse-skor jag ärvt av min syster. De har tjänat mig troget i många år, men nu har gummit i sidorna spruckit upp, sulan blivit gropig och tyget riktigt slitet. Jag tänkte slänga bort dem men stannade upp när jag läste i Modemanifestet om tanken att reparera skor genom att limma tyg på dem. Jag köpte Karlssons klister och grävde fram gamla tygbitar ur mitt lager.

Jag började med att limma tyg på insidan, för att sulan var så söndrig och för att lappa igen de pekfingerstora hålen i sidorna. Också på utsidan fyllde jag igen hålen med lim.

Gjorde jag det igen skulle jag välja ett annat lim än Karlssons klister, som blir stenhårt när det torkar. Kan hända att jag får skavsår av de limmade ställena sen när jag börjar använda skorna igen på våren.
 

Jag klippte ut bitar i stadigt brunt tyg och limmade på utsidan, för att täcka över hålen och ge stadga åt tyget.

Sen gick jag bananas och pyntade baksidan av skorna med blått tyg. Tjänar inget syfte alls, men jag tycker det blev snyggt.

Kahvikapselimekkokohu

(På svenska: Uppståndelsen kring kaffekapselklänningen)

Jag har inte ännu hunnit se slottsbalen eftersom jag var på bröllop när den sändes på självständighetsdagen – men i kväll ska det bli av. Det finns mycket jag kunde kritisera med den festen, men det finns också väldigt mycket jag tycker om med den. Framför allt kläderna, jag har alltid varit en sucker för kläderna på balen. Och för det mediativa i att under en så lång tid se på när människor skakar tass med presidenten.

Jag är speciellt intresserad av att se trashionistan Outi Pyys omtalade kaffekapselklänning, speciellt efter att jag läste den här överskådliga analysen av varför det blev sån uppståndelse kring den (på bloggen Vihreät Vaatteet, på finska).

Maria i örat

Den här dagen då hotet om salpetersyra fyllde luften i Åbo var jag klädd i baggy jeans, glittrig tröja och Maria-örhängen. Förutom att jag under en timmes tid inte vågade gå de tre kvarteren från akademin till mitt hem (under den timmen tänkte jag väldigt mycket på hur det skulle kännas om salpetersyra kom in i mina lungor och ögon) så var det här också dagen då jag äntligen kunde hämta femte Vampire Academy-boken från bibban. (Obviously hände det innan salpetersyrahotet.) Det här var också dagen då jag skickade in en jobbansökan och tänjde ut en gradudeadline. Din dag då? Vad var du klädd i och vad gjorde du?

Bangladesh

Så lite har ändrats sedan 1972 när Joan Baez skrev Song of Bangladesh. Eller jo, mycket har ändrats, men det finns fortfarande så mycket lidande. Trodde först när jag hörde låten att den handlade om klädindustrin och slavfabrikerna (ja, så enkelspårig är jag), men den handlar om ett folkmord som väst tydligen ignorerade (väldigt vaga källor här, lite wikipedia och så). Men låten kunde lika bra handla om nuläget.

Bangladesh, Bangladesh 

When the sun sinks in the west 
Die a million people of the Bangladesh

På Grooveshark hittar ni hela albumet, och här en favorit från mitt bloggarkiv: Nä ere från Bangladesh?

Never Back down

Tack tusen Ellen alias blejk, fejt å fab för att du tipsade om dokumentären om Ann-Sofie Back på din blogg. Såg den just och har så många nya ord för vad mode är, vad kläddesign är. Konst, uttryck, motstånd. Jag blir så fascinerad av denna kufiska designer vars hela varelse andas irritation. Dokumentären finns kvar bara några dagar till så se se se.

Skärmdump från annsofieback.com. Kollektionen A/W 2008. I dokumentären förklarar hon stringtrosorna och pixeltrycken som dominerar den kollektionen.

Den här bloggen blev tydligen en videodelningsblogg helt plötsligt. Det kanske har med november att göra, att så mycket bra teve slussas ut just när året blir som slaskigast.

Råddboll

Jag läste igår Economistas klädtips för karriärlyft. Krispiga Ralph Lauren-skjortor, kavajer, kashmirkoftor, snygga jeans, Tiger of Sweden-klänningar. Vårdade naglar och hår. Rufsigt hår och shorts var stora no no.

Jag är så glad att jag inte lever i Bellas och Pingis värld. På riktigt. Bara det att jag kan se ut så här en vanlig måndag. Som en råddboll. I en grå tunika från gratisloppis, en risig svart halsduk, ett par jeansshorts från en klädbytarkväll, dubbla leggings, yllesockor och springskor. Efter att jag jobbat klart med gradun i dag kan jag springa raka vägen till min danstimme på arbis, för haha, det här är också mina danskläder. Bara att skala bort shortsen och ett par leggings så är jag redo.

Minusgrader in da house

Jag sov hela natten i yllekalsonger, långärmad tröja och tjock tjock halsduk. Under tre täcken. Jag bor i ett gammalt stenhus som inte riktigt kommit igång med uppvärmningen ännu, dessutom drar det en del från fönstren och vädringsluckorna.

När jag vaknade och kände det kalla draget mot ansiktet visste jag: i dag ska svarta kashmirklänningen fram. Och mina allra varmaste skor: mina danska duckfeet. 

Klänningen är mitt nästdyraste plagg någonsin och verkligen inget jag kunde köpa idag när jag lever på besparingar och bostadsbidrag. Men det fanns en tid när jag hade lön, och när min arbetsplats fanns bredvid en kashmirbutik. Märket är finska Arela som skapar tidlösa plagg och tänker på produktionen. (Tänker. Det betyder att min klänning är gjord i Kina men att företaget nu flyttat produktionen till Europa eftersom de tyckte det var för svårt att garantera att produktionen gick rätt till där borta. Eller så sa expediten i alla fall när jag frågade.)

Skorna gör mig glad, trots att det tar evigheter att gå in dem och göra dem så mjuka och följsamma och fina som jag vet att de kan bli. De är producerade i Danmark av naturgarvat skandinaviskt läder. De är varma, bekväma och lär hålla i evigheter. 

Och nej, jag är inte sponsrad, men ville dela med mig av min vinteröverlevnad.

Kreisit

Lördagstips

Finns du i Åbo nu på lördag så rekommenderar jag Kirjakahvilas loppis (länk till fb-event). Jag har gjort en STORUTRENSNING bland mina grejer och tänkte sälja vidare the good stuff där. Tänker att priserna startar på 50 cent. Visst ses vi där, ja?

Bland annat de här jeansen är till salu. Köp bort!

Kretsloppet

Vi verkar ofta tro att kläder är genrebestämda. Att det finns finkläder och vardagskläder, businesskläder och sportkläder. Städkläder, sovkläder. Ofta är det helt vettigt att kategorisera. Så att man inte tvättar mattor i balklänning eller går in i en ortodox kyrka med napapaita. Men lika ofta tycker jag att det är onödigt att sortera. Det finns så många situationer vi människor hamnar i, om vi ska ha olika plagg för varenda en av dem så blir vi snart tvungna att köpa/fynda/sy helt ohanterliga mängder kläder.

De flesta kläder låter ju oss använda dem på många olika sätt. Och gör de inte det, ja, då är de kanske inte så himla bra kläder till att börja med. När jag står där med ett potentiellt nytt plagg i handen försöker jag nuförtiden komma på minst tre situationer där plagget kan användas, och gärna tre av mina egna plagg som det kunde användas tillsammans med. Annars har plagget ingen plats i min garderob (om det inte är ett helt fantastiskt smashing fynd på annat sätt förstås).

För vi behöver inte mer kläder, vi behöver mångsidigare kläder. Praktiska, bekväma, snygga. Och vi behöver inte köpa en massa nya kläder. Vi behöver bara använda de kläder vi har på ett mer mångsidigt sätt.

En vanlig långärmad trikåtröja kan börja som ett snyggare vardagsplagg. Andra dagen är det fortfarande ett bra plagg att dra på sig (hurra för "gårdagens outfit i repris"). Tredje dagen kanske man behöver en långärmad tröja att sova i, för att det blivit lite kyligt. Fjärde dagen är det antagligen dags för en lenkki eller en danskurs, och då är tröjan i ett perfekt skede att användas till sport. 

Ja. Samma tröja kan användas fem gånger eller mycket mer innan den tvättas. Jag tror vi överlag tvättar våra kläder för mycket (och med för hårda tvättmedel men det är en annan historia).

Jag var fem före att föra den här tröjan till gratisloppis. Sen märkte jag hur bra den funkar med världens bästa jeanskjol som jag råkar äga. Bra outfit för en dag av studier, gradusemi och körövning.

Någon dag senare behövde jag kläder för en nybörjarkurs i modern dans. Den gula tröjan hängde på en stol och bara väntade på att bli använd på nytt. De där vita shortsen (som är min systers gamla från längesen) brukar jag sova eller städa i. Den svarta toppen hade jobbat några dagar som vardagsplagg. Några såna här användningar till så kan jag slänga tröjan i tvättkorgen med gott samvete.

25 sätt att...

... bära en scarf. Orsak nog att älska www:

Dagens K och G

Dagens kyrie:

• Den här böljande känslan av att tiden flyr och att jag aldrig kommer att göra något stort i mitt liv. Livsverket kommer aldrig att hända, för jag övar mig aldrig på det. Jag ser bara på McLeods daughters och tvättar kläder.
• Jeansen jag ville ha på mig idag var för små. Ett år sedan passade de bra. Nu fick jag kämpa med knapparna.

Dagens gloria:

• Jag hörde idag på jobbet att det blir avskedskaffe för mig på torsdag. Avskedskaffe. För mig!
• Jag fick inte ångest av att jeansen var för små. Lade dem bara nonchalant i loppishögen.
• Jag har blivit riktigt förtjust i detta med kvällsdans.

Kyrie och gloria är mitt bästa sätt att sortera tankarna. Kyrie är tummen ner, gloria tummen upp. Kyrie är det jag behöver hjälp med, det som smärtar. Gloria är det som gör mig tacksam. Lever du också i en kyrie-gloria-värld? Eller hur sorterar du dina tankar?

SNAKK:s stillista

Jag vill göra allt Linn gör och således nappar också jag på denna lista, kan mycket väl hända att det är första blogglistan evör jag gör!

Min stil i tre ord: 90-tal, bekväm, rolig.

Det här plagget skulle aldrig komma nära min kropp:  Jag är den som i något skede klär mig i allt. Bara rätt tid och stund infaller så virar jag in min kropp i plagg jag tidigare tyckte var fula. Men just nu är det väldigt osannolikt att jag tar på mig en onepiece, eller en axelbandslös brudklänning.

Just nu har jag på mig: två par leggings, blå benvärmare från loppis, äckliga syntetstrumpor och min allra dyraste tröja någonsin: en ljusgrå kashmirhuppari.

Det här är en bild på mig när jag kände mig bekväm: 

En fredagsoutfit. Ett tvåeurosfynd från UFF, sydde in och knöt en knut. Blev nöjd. Har också så småningom börjat bli klar med att gå in mina Duckfeet, de känns inte så klumpiga längre.

Va fasen, jag hittade en till bekväm outfit:

Mina bästa loppisgraviditetsjeans, som jag varit tvungen att sy in flera knappar på, så att de inte ska trilla av min icke-gravida mage. Min favoritgråa tröja från loppis. Ett favorit-taizékors.Verkar vara nyfriserad också. Fiilis.

Det här är en bild på mig för länge sedan:

Sommaren 2009. Något helt annat än i dag.

Jag känner mig allra snyggast i: Enkla plagg, med intressant skärning. Typ en svart trikåklänning med långa ärmar, v-ringning och en påsaktig fåll med fickor. Och en randig tröja med stor halsringning och A-linjad siluett.

Mitt favoritplagg just nu: En svart bastopp i stadig trikå från ginatricot som jag fick av Riikka när vi var i Indien 2012. Den är så himla bra.

Min stil hemma med tre ord: Heh, just nu bor jag i ett hem som inte är mitt, men stilen är denna: Vitt, avskalat,  lite bohemt. Väldigt vackert, men efter en månad med dessa vita väggar, vita soffa, vita gardiner höll jag på att bli riktigt deppig. Hittade rosa gardiner på loppis och tycker mig ha räddat situationen.

Jag skulle aldrig inreda med: fejk-trämöbler. Låter väldigt snobbigt, men jag får obehaglig hudpirr när jag betraktar möbler av faner med en såndär plastyta med ljust trämönster fastklistrad på ytan. Jag har också väldigt svårt med färgen ljusblå, och föremål som inte fyller en funktion.

Pryl jag suktar efter: En stoooor krukväxt, gärna en kultapalmu (som jag köpte åt min syster i inflyttningsgåva nån vecka sedan, det var förvånande hur självklart BRA det kändes att ge bort något en verkligen suktar efter själv, att ha egen garanti på att presenten är bra).

Mitt bästa stylingtips: Rensa bort allt som inte är vackert eller i användning. Försök möblera så att det första du ser när du kommer hem är något vilsamt, typ en soffa. Det gjorde susen i mitt hem.

Min favoritplats hemma: Soffan, eller sängen. Den här lägenheten har världens största säng med världens bästa madrass. Har aldrig förr sovit så här gott. (Eller jo det har jag, sover alltid som le stock, men vet inget annat sätt att beskriva hur bra sängen är.)

Mitt problemhörn hemma: Köket. Det är så litet att det inte går att vara två där. Dessutom saknas taklampa. Det är alltid väldigt mörkt, ibland ser jag inte löken jag skär.

Elefant-pänts

 

Tänk att jag kan klä mig så här när jag tränar. R o l i g a   f j a n t b y x o r. Bara en sån sak gör yoga väl värt besväret. Ofta är jag ändå mycket tråkigare klädd på yogan, men de här brallorna får åka på när motivationen tryter. Funkar alltid.

Dagens svettiga + gissa platsen

Efter dagens yogapass drog jag på mig kläderna utan att duscha och mötte upp några exilteologer för att prata liv och död. Men var?

En dagens.

Glömde fota min lunch. Blev ledsen i ögat, så Linn kompenserade genom att ställa mig mot väggen. Nu känner jag mig som en riktig mobilbloggare. Hurra.

Plötsligt händer det.

Något oerhört hände igår. Fredrik kom hem med en ny telefon åt mig. Eller ny och ny. Dägäs gamla. Men den är ändå hur ny som helst. Och den är min. Och äntligen kan jag det där som så många kan. Blogga från mo bilen. Åh. Min blogg behövde det här. Hej outfitbild!

Min bästa kjol (gjord av en gammal ylletröja).
Mina bästa örhängen.
Första dagen i skolan.

hejhej

 

Långkalsonger

Idag hade jag dem. Arma dagar så skönt. Folk pratar om d-vitamin men jag tror det är kaliserna som gäller om man verkligen ska stå emot novembermödan.