torsdag 15 januari 2015

Årskrönika 2014

Puh, länge tog det men nu är jag klar med årskrönikan. Enjoy detta långa inlägg som nog kräver en tekopp eller smörgås vid avnjutningen. Nu åker jag till Karis på Ungdomens Kyrkodagar!

Januari



Jag flyttade till Helsingfors och började jobba på som informatör på Kyrkostyrelsen. Hela januari handlade om att anpassa mig till kontorsarbete, till kyrkligt beslutsfattande och till att bo i Helsingfors. Jag bloggade för Nyckelnbloggen om att välja sin egen estetik, och det var faktiskt det enda jag fick ur mig bloggmässigt den månaden.

























Shoppingfastan 2013 var plötsligt slut och jag berusades av faktum att det plötsligt fanns månadslön på mitt konto. Något väldigt galet hände: jag köpte en kashmirtröja för 200 euro och en kashmirklänning för 150. Helt idiotiskt, kan jag tycka nu när kål och bönor igen har blivit min baskost. Men fina är de, plaggen.

Jag fick långfärdsskridskor av Rabbe i julklapp och vi testade dem den enda helgen det fanns pålitlig is utanför Drumsö. De behöver eventuellt vässas, och vi behöver hitta på ett sätt att få dem att funka med mina skor, inte bara på Rabbes som på bilden.

Februari

I februari bodde min syster Laura hos mig och gjorde den vita lägenheten lite färggladare. Jag råkade äta kött några gånger och skrev om en kos blanka ögon. På jobbet bloggade jag om att befria cheferna från makt.

En lördag i februari köade jag och hjälten Andreas en hel freakin timme för att komma in på Kattilahallin kirppis. Inte riktigt värt det. På vändagen bjöd Rabbe mig på Vaginamonologerna och voi hoho vad bra det var. Kan ännu få rysningar över hur fenomenala vissa av monologerna är.

Åbomänniskor kom till Helsingfors och vi såg Veronica Maggio. Det var en jättebra konsert men jag var trött som snus, något som präglade hela våren. Började bekanta mig med arbetshälsovården.

Mars

Inledde mars med flunssa, som jag kurerade rätt snabbt när vi bestämde oss med Rabbe och Laura för att se Gräset är mörkare på andra sidan på Virus. Det går ju inte för sig att vara sjuk när det vankas teater. Åkte hiss med Jörn Donner.

I mars och april hade vi ekofastekampanj på jobbet, vilket syntes bäst i att jag och tre kolleger instagrammade ekotips under hashtaggen #ekofasta. Jag var nöjdast med mitt ekotips om tygbindor på Maria bebådelsedagen. Min personliga fasta handlade om att rensa i min digitala egendom men det misslyckades fatalt. Jag bloggade om religion i skolan.

I mars gjorde jag en ny utflykt till loppiset i Kattilahalli, den här gången med en Laura som hölls på benen tack vare piimä. Något av det bästa med att bo i Helsingfors var att jag och Laura bodde på samma ort, kan ha varit första gången på sju år.

April

På jobbet startade vi april med detta ekotips på instagram: 
Ställ datorerna åt sidan och plocka fram penna och papper igen. Det gjorde vi på kyrkostyrelsen. Allt tar lite längre och vi var tvungna att utse en som kollar e-post varje fredag, men annars är vi nöjda med förändringen. Under kaffepauserna samlas vi för att se på varandras fotografier och i korridorerna uppmuntrar vi varandra med tumme upp.

HAHA.

Jag hämtade min cykel från Åbo och fick lite mera energi när jag cyklade till jobbet i stället för att sitta i bakteriebuss och galeärslavsspårvagn. Vi gjorde en härlig vårresa till Stockholm med Rabbe. Jag var ändå usligt trött. Skrev inte ett jota på bloggen under hela april.

Jag gick på workshop med Riikka där vi lärda oss att riva trikåtröjor till fisknätsaktiga statement pieces. Vi satt i tre timmar och bara rev, obeskrivligt skönt för hjärnan. Jag såg Jesus Christ Superstar och blev fullständigt trött på sexismen i den.

Plötsligt blev det ändå vapp! Skumppa, spektakel vid Havis Amanda och pizzabakning hos Andreas. Och kanske årets bästa selfie (kan du räkna till fem personer?).

Maj

I maj åkte jag på Unga Aktivister-kryssning till Tallinn. Bloggade noll. Jag bevakade kyrkomötet, som är kyrkans högsta beslutande organ, och lärde mig tusen saker om kyrklig förvaltning. (Bland annat att det är de som blir invalda i församlingsvalet som väljer vem som sitter i kyrkomötet, och att det således är i församlingsvalet man ska rösta om man till exempel skulle vilja att kyrkan började viga samkönade par.)

Vi hade cykelverkstad med Rabbe och jag insåg (för kanske tusende gången) att han  är den jag allra helst hänger med. 

Ja ni förstår.

En lördag i maj ringde Laura och sa att nu kommer ni på picknick, ta kanske med en öl men resten har vi. Och vi släntrade oss dit, trötta och såg framför oss en öl i parken med lite salta pinnar och vindruvor. Men majgad, det var den lyxigaste picknicken jag skådat. En massa exotiska sallader och grillad halloumi och jordgubbar och bubbel och vi behövde bara bidra med varsin öl. Dessa gåvor!

Juni

I juni spenderade vi en helg på Lekholmen. Själen andas så bra på den ön! Åk dit alla som finns i Helsingfors på somrarna, gör det bara gör det. I juni fick jag några spontana franskalektioner av en kollega och fyndade roligheter på Kyrkostyrelsens flyttstädningsloppis, bland annat en fikus och en liten träbåt.

Den här månaden cyklade jag med andan i halsen till Sandudds begravningsplats, och hann just och just med på jordfästningen av en äldre släkting. En mycket stark och fascinerande kvinna. Minnesstunden fick mig att känna mig rotad i ett sammanhang av äventyrslystna, ambitiösa och handlingskraftiga människor.

Vi firade midsommar på Skåldö, och besökte en mystisk plats: Öuddens arboretum


Juli

Jag hade mitt livs första betalda semester!!! Rabbe och jag åkte till Provence, där vi hängde med mina systrars familjer i ett gammalt stenhus mitt i en vinodling (det är det lyxigaste liv jag någonsin haft!). Vi hyrde en scooter i Nice och körde runt till en massa fina platser runtomkring det där ljuvliga huset. Efter en vecka av himmelriket tågluffade vi till Barcelona. Här följer le bildspectaclé:










Foto: Rabbe (alla andra bilder är mina egna)
Efter de ljuvliga semesterveckorna återvände jag till jobbet. Fann det väldigt svårt att hitta motivation att sitta inne på kontor när det var fantastiska juli utomhus. Det är lite konstigt att jag skrev något så här dramatiskt samma månad som jag hade haft tidernas bästa semester. 

Jeppis pride hände ju också i juli!

Augusti

I augusti tog mitt vikariat slut och jag åkte på volontärjobb till ön Tinos i Grekland. Tillsammans med Ylva jobbade vi i tio dagar som stewards på en kongress som organisationen EFECW (Ecumenical Forum for European Christian Women) ordnade. Vi delade ut papper och tolkningsapparater, möblerade om, vallade skockar av tanter till olika workshops. Och åt fruktansvärt god mat.

Som sig bör på ekumeniska forum besökte vi tusen ortodoxa kyrkor. Som sig bör på kvinnokonferens diskuterade vi massor av feminism, och fascinerades över att den kan se så olika ut. Allt från övervintrade 70-talsfeminister som sjöng "sister carry on" medan de greppade varandras skrynkliga händer till dessa överväldigande vackra grekiska kvinnor som hyllade den tinianska kvinnans förmåga att ta så god hand om sitt yttre, samtidigt som hon gör utmärkt ifrån sig med hemmets dekoration och bespisning, utan att för den skull försumma att ständigt bilda sig filosofiskt och värna om familjens religiösa fostran. Puh. Jag insåg också att det är så mycket som jag inte vet om Rumänien, Moldavien och Vitryssland. Jag hade helt missat att de på våren haft en enorm översvämning i Moldavien som lett till massiv bostadslöshet.

Hannah, Ylva, fredsduvan, Sofia, Anna. Bra team!
Om du blev sugen på detta kristna feministiska sammanhang så kan du åka till Tyskland i augusti. Då ordnar EFECW ett pop-up monastery! På basen av vilka fantastiska människor som håller i trådarna  kan jag nästan garantera att det blir råbra.

September

I september flyttade jag tillbaka till Åbo och det kändes verkligen som att komma hem. Jag körde igång med gradun och njöt massor av att få ruta upp mina egna dagar igen. Jag fick äntligen min Fairphone och skrev mitt mest tekniska blogginlägg någonsin. Jag började sjunga i kör och dansa modern dans, för första gången någonsin. Jag skrev ett favoritinlägg om klädernas kretslopp.

Jag såg bra mossa lite överallt och sålde kläder på loppis. Jag startade nätverket Åbofeministerna. En väldigt schangdåbel sak är att jag tilldelades ett arbetsrum på akademin, som jag får dela med en förtjusande inspirerande människa. September var en på alla sätt skön månad, förutom att privata grejer gjorde mig väldigt ledsen.

Oktober

I oktober jobbade jag med en essä till tidskriften Astra. Intervjuade munkar och nunnor och skrev om asketism som en feministisk metod. Så fantastiskt roligt och utmanande.

Foto:Alfred Backa (med en osynlig selfiepinne)
Jag åkte till Österbotten och gick på klassträff och spelade in pod med Alfred. Tanken var också att jag skulle ha graduretreat i Maxmo men det visade sig att cirka hälften av mina syskonbarn också var där, plus mina föräldrar, två systrar och en svåger. Det blev inte så mycket av graduskrivandet, men desto mer äventyr på ön Pungalot. Dessutom hade jag min bästa födelsedag på länge, med uppvaktning av dessa fina människor. Jag fick nya leggings och titeln päivänsankari.


Det här kan vara den bästa rönnbärsbilden jag någonsin kommer att ta. Jag tog mången naturbild till instagram den här månaden, var tillfreds med studierna och vardagen men var samtidigt fortfarande mycket ledsen på grund av de där privata grejerna. Men: Ylva flyttade tillbaka till Åbo.

November

I november gjorde jag till min stora förvåning dragdebut. Skaffade mig mustasch och blev förvånansvärt lik min kusin. Tänkte på att om jag levt några hundra år tidigare och haft samma intressen och låga som i dag så hade jag antagligen behövt klä ut mig till man för att få göra det jag gör. Och shit vad svårt DET är. Att gå som en man, att föra sig i ett rum lika självklart som en Erik, att komma ihåg att ha den lägre rösten, inte låta armarna vila i midjan. Nej hoho, tack feministerna som kämpat före mig.

Jag var visst på hugget när det kom till att tänka och skriva kring konsumtion. Läste Economista, undrade varför vi inte gör konsumtionsrevolt, och försäkrade att jag inte tror att all konsumtion i sig är från hin hole. Och det var inte bara jag som var på hugget, utan ni också! Arma dagar så bra diskussioner vi hade i kommentarsfälten i november.

Jag och Ylva inledde en bra simhallsvana. Precis som i september och oktober funkade vardagen riktigt bra medan min privata hjärna gick på högvarv av ledsenhet.

December



I december blev jag och Rabbe musikvideotroll! Min syster Laura filmade videor till the Heartbeat Bands nya album och vi fick vara med. Kul på så många sätt.

























Jag satte upp megajulstjärnan från Indien och bjöd in Åbofeministerna på vår andra träff. Vi var 14 på plats och typ hälften hade jag aldrig träffat tidigare. Jag insåg att det finns ett stort behov för det här nätverket. (Välkommen med alla feminister i Åbo, ni hittar oss på Facebook med sökordet Åbofeministerna!)

Jag firade jul på tusen olika orter och blev behandlad som en prinsessa på dem alla. Blev gladare!

4 kommentarer:

Henrik sa...

Tack. Jag har haft så dålig koll på vad du sysslat med :)

linnea p. sa...

Vilken fin genomgång! Riktigt uppiggande. Är impad av hur mycket du har hunnit med, hjälp! Och snigelbilden är ju helt fantastisk.

liteskrik sa...

Henrik, jag upphör aldrig att fascineras över att du orkar bry dig :) Jag är febrig nu, men ska ta kontakt när jag blir frisk (och kommer tillbaka från Maxmo, har en graduretreat dit inplanerad)

liteskrik sa...

Tack linnea p.! Blev själv också lite förvånad över hur mycket som faktiskt rymdes i ett år, trots att det hela våren kändes som att jag inte orkade göra någonting annat än jobba. Tydligen gjorde jag multum.