lördag 22 september 2012

Ge allt tre chanser

Idag var jag första gången på lugn yoga. Sivananda.

Jag visste att det skulle vara långsammare än min vanliga ashtanga. Tänkte ändå att jag skulle få bli lite svettig och lösa upp åtminstone en spänd hemulmuskel.

Men sivananda-yogan var så lugn att jag började frysa om fötterna och planera citymarket-besök där jag låg i dead mans pose och vilade efter några solhälsningar. Jag hann de facto planera hela min vecka under alla dead mans pose som återkom efter varje tillstymmelse till ansträngning. Jag tror att en rejäl promenad hade gjort mera susen för hemulryggen än det här med att andas turvis genom olika näsborrar. Och säga oooom.

Men vad vet jag.

Har nån av er hållit på med Sivananda? Lönar det sig? Blir det euforiskt sen?

2 kommentarer:

Bohemian Maggie sa...

Jag har också varit lite skeptiskt mot de lugna yogaformerna (och frälst på ashtanga), men jag testade på Vinyasa en gång. Det var okej. Jag kom med mitt i en pågående serie, så jag var lite lost och fick inte riktigt samma strechningar och känsla av verkligen töja och stärka kroppen som av ashtanga. Så helt okej. Sivananda har jag inte testat...

liteskrik sa...

Intressant. Jag har börjat se att det ändå kan finnas ett behov i mig för den lugnare yogan. Jag blir så tävlingsinriktad på ashtanga (fastän det inte är meningen), och lite stressad av det faktiskt. Jag tänker mig att en lugnare yoga kunde hjälpa med att slappna av på djupet och töja musklerna mer. Ska fortsätta experimentera...