I lördags åkte jag ut till Björköby och vandrade med min församling. Det var så skönt att vara ute längre än de minuter jag cyklar till och från skolan. Det var också kul att vandra i finländsk skärgård tillsammans med människor från andra länder. Allt blir liksom ett under. Ooh, lingonberries.
Vi var uppe i ett torn. Mäktiga vyer.
As I said: mäktiga.
Ja liksom mäktiga.
Sen vandrade vi.
Förundrades över fin mossa.
Hittade en underbar horisont.
Och en till.
Nu orkar jag igen!
2 kommentarer:
Hej, Liisa.
Jag vill bara säga att jag saknar dig massor! Fint att du trivs där uppe.
Jee, kul att höra! Hoppas att du också har det bra där nere.
Skicka en kommentar