fredag 4 maj 2012

Gåvor

Och plötsligt vaknar jag i Vasa, och minns luddigt dagen som var igår. Tågresan i sällskap av Bulgakovs galna värld. Den dåliga stämningen när jag anlände och inte fattade att dörren var olåst, att jag inte hade behövt ringa på. Den bättre stämningen när vi försökte ses för första gången på nytt. Hej. Pastan. Myset.

Och rayman origins. Ibland gör min pojkvän fina saker, som att komma ihåg att jag någon gång pratat om hur jag spelade Rayman för tio år sedan, om hur jag och min granne tyckte att det var det bästa spelet någonsin. Och att han sedan köper en ny version av spelet, bara så att jag ska få återuppleva det där. Och att han går med på att spela långsammare så att jag hinner lära mig efter hundra försök hur jag gör för att få Rayman att hoppa och slå neråt med kraft så att det kommer en ljusblixt (en kombination av tre knappar, så svårt). Och hejar på när jag lyckas.

En annan gång köpte han ett spel åt mig när jag hade svininfluensa.


2 kommentarer:

Anonym sa...

Wow, Rayman!
He va eit tag sidan vi spela hide speli, men kul va e! :)
H: Pernilla

liteskrik sa...

Jåå, vi satt ju å spela i evigheter. Samma banor om och om igen, å de va ju allti så att bara en kunde spela åt gången, den andra satt bara å stirra helt hypnotiserad. Good times.