Jag var så väldigt skeptisk till en början. Det var en söndag som lätt kunde ges etiketten innehåller stor dos av existentiell ångest. Radion gick på i bakgrunden medan jag krampaktigt försökte klä på mig och sminka de svullna ögonen. Jag tänkte att det är söndag, så jag kanske får höra en vettig radiogudstjänst om några timmar. Kanske jag ska baka bröd samtidigt.
Sen Pam. Svängrum. Radio Vegas nya klatschiga livsåskådningsprogram. Jag tänker att det här kan vara spännande, kanske rentav uppbyggligt. Men nej. En tant från något so called humanistiskt håll ges lite för stor muntur. Hon är väldigt ivrig över att få hacka ner på allt vad tro är, och spottar ur sig ord som verkligen sårar. Teologen i mig inser att hennes inställning antagligen bygger på traumatiska upplevelser som inte bearbetats, att hon har någon personlig fejd going on. Men jag blir ändå sårad av hennes sätt att framställa religion som roten till allt ont.
Jag tänker på Oasis låt "Some might say":
Some might say they don't believe in heaven
Go and tell it to the man who lives in hell
Varför proklamera hopplöshet åt människor för vilka hoppet är det enda som håller dem levande? Varför medvetet gå in för att förstöra något som helt klart är väldigt viktigt och bra för många människor? Jag förstår inte.
Jag var alltså skeptisk till en början, med rätta. Men sen upptäckte jag Svängrums hemsidor, där de valt ut sju väldigt olika bloggare som reflekterar över existentiellt viktiga teman. Och än så länge är samtalsatmosfären helt ljuvlig på bloggarna. Fjärran är de ogenomtänkta påhoppen som så ofta förekommer i livsåskådningsdialoger. I stället frodas Samtalet. Hoppas att det får vara så även i fortsättningen. Jag är redo att ge Svängrum en ny chans.
Det här inlägget om långt hår och bibeltolkning är speciellt bra.
4 kommentarer:
Tack igen för uppmuntran Liisa!
Jag förstår vad du menar om det jag antar var första svängrum programmet som du lyssnade på. Det var inte helt balanserat och speglade inte riktigt den ambition och attityd som jag tycker att programmakarna verkar ha.
Men det verkar som att dom på riktigt vill lyfta fram det goda samtalet om tro och livsåskådning och det är sannerligen ingen enkel uppgift, skönt att du ger dom en ny chans, dom förtjänar det.
Jag är fortfarande nervös kring att bloggandet ska bli det där skyttegravskriget som det är så lätt att hamna i på internet som jag tycker är så fruktlöst, men jag tror det finns potential.
Ser fram emot att träffa dig nån gång på riktigt, har insett att det här finlandssvenska samhället är rätt litet, så vi möts säkert igen, det var ju bra nära i Åbo =)
Hej!
Jo, det var antagligen det första programmet jag råkade ut för, och min reaktion färgas förstås av att jag som teologie studerande på något sätt drar åt mig allt negativt folk har att komma med. Det ju förstås klart att ett program som behandlar så här pass svåra saker inte kan vara perfekt från första början. Så nu lägger jag det obalanserade åt sidan och lyssnar med nya öron.
Just nu, i skrivandets iver, beslöt jag mig för att försöka dra mitt strå till stacken för att samtalen på svängrumsbloggarna blir givande och bra. För det vill jag verkligen att de ska bli.
Haha, svenskfinland är nog väldigt litet, ibland är det klaustrofobiskt men oftast är det mysigt. Vi ses säkert i svängarna, det blir kul!
Omg så mycket jag har missat! Av någon konstig anledning låg ditt inlägg om bloggförbud överst varje gång jag klickade in mig till din blogg via länken jag har på min egen blogg. ..och jag har hela tiden trott att du bara har en extralång bloggpaus! o_O Nu har jag mycket att se fram emot att läsa, eftersom jag just nu måste skriva på ett skolarbete.
Kram! ..Saknade dig på tjejgruppsträffen förra onsdag..
... och jag saknade dig på tjejgruppsträffen onsdagen före det! :) vi kan väl satsa på att ses nästa onsdag?
Skicka en kommentar