Min mamma min mamma. Jag tänker på henne när jag bär den här 70-talspärlan. Det är nämligen hon som sytt den, åt sin syster. Den skulle vara vad vi idag kallar loose fit, en elegant protest mot den obehagliga kroppsfixeringen. Jag gillar tanken på att min moster hade det önskemålet när mamma sydde den. Raka linjer, låt min midja vara ifred. Det ger en viss trygghet åt mina egna tankar kring kläder. Alltså att kläder ska få reflektera vad vi tänker och inte bara vara yta. Att kläder får vara en protest mot nånting man finner ohållbart.Tyget är marimekko och jag bara älskar pepparkaksfållen mamma knopat dit. Klänningen har rest från att vara vardagsplagg på 70-talet till att vara mitt seriösa kulturevenemangsplagg. Jag undrar om mina syskonbarn vill klä sig i mina vardagsplagg (a.k.a. slatterplagg från H&M) sen när de är gamla nog att vilja vara annorlunda.
Jag tvivlar.
5 kommentarer:
HÄRLIG ståndpunkt! Snyggo.
I´ve said it before and I´m saying it again: Jag tycker du är typ bäst! Retro, alternativ och bara dej själv! Så ska det va!
underbarunderbart fin klänning!
Tusen tack att du länkat till Come again! Blev så glad då jag såg det!
Tack vad ni är fina! Jag blir så glad och förvånad över att nån faktiskt tagit sig mödan at kommentera här, då känns det extra kul att peta ihop ett nyt inlägg.
Och come again: din blogg är just det som jag vill samla på länklistan; outfit-inspiration! Så självklart ska den va där :)
Tack för tankar och bilder! Inspirerad till tusen varje gång.
Skicka en kommentar