Helgens diakonidagar var mycket.
Spännande (vi studerande fick sova i ett spökhus).
Gulligt (200 gråa permanenter och några farbröder i kavaj).
Mysigt (Borgås stift har en viss mysfaktor som inte går att förneka)
.
Och inspirerande. Verkligen. Att träffa människor som ägnat sina liv åt att göra världen bättre. Människor som brinner för det goda. Som orkar skriva insändare fastän de bemöts av illvilja varje gång. Som orkar gå in i de mörkare dimensionerna av världen för att komma till roten av det onda och hitta ett sätt att arbeta emot det. Människor som varje dag möts av samhällets baksida men ändå orkar kämpa på för att hjälpa andra. Inte undra på att man bli imponerad och inspirerad.
.
Snart ska jag få söndagskvällshänga hos människor som gör mig lugn i magen. Tack för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar