Tillbaka till 08

För exakt ett år sen ordnade jag fastlagsbullekalas helt på impuls. På den tiden bodde jag i en annan människas lägenhet, och den fylldes av människor. Alla var glada och lyckliga. Jag hade bakat egna fastlagsbullar och byggt upp ett koncept "skapa din egen bulle". Dit kom en människa som jag inte känner så bra, men som länge funnits med i mitt liv som något av en birollsinnehavare (jag är alltså också en birollsinnehavare i hans liv). Han är en man av god omdömesförmåga och sovförmågor som inger respekt. Innan han for vidare sa han "Jag ser att du har det bra Liisa". Det blev en sån där stund.

Jag sa "ja, det har jag. riktigt bra faktiskt".

Fast det stämde inte alls.
För egentligen var det en tid av morgongråt och ja veit itt.

Det är fruktansvärt lätt att luras om sånt.