Fröjd

Nu som då, när jag håller på med nåt invant*, minns jag tillbaka till sommarens Maxmorevý. Då minns jag den stiligaste finska verbböjningen någonsin: kelvata, kelpaan, hän kelpasi, -en kelvannut.
Man kan läsa in så mycket drama i de få orden.
T a c k.

Just nu håller jag på med en teologisk analys av Pappan och havet. Det är faktiskt roligt. Undrar varför jag inte börjat tidigare**. Det är deadline i morgon. Och det betyder död linje.
Jag älskar möjligheten att använda mig av noter***.



*den här gången handlade det om att skiva ett äpple.
**kan hända att jag lider av sjukdomen L.A.T. (guldkornshumor från högstadie-tiden)
***det gör texten liksom tredimensionell

Jaha-upplevelse

Det blev ingen abi-presentation av vår fakultet. Där stod vi med våra retoriska knep i ett tomt auditorium. Inledningsbilden av powerpointen väntade tålamodigt och högen av broschyrer rättades till. Men ingen kom, inkastare och ledsna miner till trots. Så är det, sånt händer. Elämä on, skulle kanske den andra parten ha sagt om det inte var för att andra ord kom i vägen.

Teologi intressserar inte nyländska abiturienter. En Jaha-upplevelse.

--------------------------------------------------------------------------------------
En ny bekantskap:

Den lyckliga familjen

Den äldste sonen en morsgris blef,
Den andra lat uppå gatorna dref,
För trolös fästmö den tredje dog,
Den fjärde henne till hustru tog,
Den femte kastad på gillstun blef,
Den sjätte och yngste verser skref.
Och fadren skrek: o, dog jag så visst!
Det värsta, det värsta det kom till sist.

-Josef Julius Wecksell (1838–1907)

Tack Poeten.

----------------------------------------------------------------------------------------
Tänk om man hade en sån här känsla.

Trötta tankar

Nu är jag tillbaka.
Och jag undrar om jag inte är på fel ställe ändå.
Om femton timmar ska jag göra reklam för vår fakultet, locka hit små oskyldiga abiturienter.

Jånä, dubbelmoral.

---------------------
Men Poeten var här idag, på överraskning. Det var fint, gjorde min dag.

Runda jag

Nu är jag 20.
Och maken till uppvakting och populäritet har nog aldrig tidigare skådats i mitt liv. (Kanske). Telefonen gick het (usch för det uttrycket) och facebook kokade. Post. Kaka. Blommor. Presenter.

Men ja, det var ju oundvikligt. Eller var det? Kanske det faktiskt är nåt att fira, att jag levt så här länge. Att jag orkat existera. Att jag finns till.

Det är nog fint med födelsedagar.

Snart ska jag iväg på retreat. Det känns konstigt. Tänk, utan dator i tre dagar. Utan kurslitteratur, utan tentläsning, utan stress. Jag vet inte om det sista är möjligt, men man kan ju försöka. Try everything once, var de nån som sa.
Jag ska ta med mig de bekvämaste skorna och den medvetnaste anoraken.

Hejdå!

Förberedande åtgärder

Nu är det upptrappning på gång ska ni veta.

Jag blev bjuden på födelsedagsmiddag igår av Sagolika Stora E. Det var fint. Hon vet, och det är så skönt att just hon gör det.

Idag presenterade jag fakulteten för två söta abiturientflickor. Det kändes mest angeläget att få in dem i mysrumsstämning.

Sen fick jag ett släng av vara-flitig, så jag studerade effektivt en stund tills Emil (fiktivt namn) kom och sa att bränt barn luktar illa.
Jag tror vi förbättrade världen lite grann där.

Riktigt just framställde S-T och jag en födelsedagskaka åt mig tills i morgon. Kakan blev lite väl flytande för att ännu få kalla sig ostkaka. Men vi får se. Hon är i alla fall toppenfin.

Mitt liv är givande, men just nu har jag ett litet vemod på gång. (Inget farligt dock, bara det där vanliga som alltid dyker upp vid födelsedagar och jular.)

Minsann

En extreme shoe-shopping-session igår ledde till att mina fötter idag trängt in sig i skor som inte är gjorda för dem, som inte alls andas, och som inte alls är bra för regnigt klimat. Dyra var de också. Men snygga. Jätte.

Just för en stund sen printade jag ut mina litteraturlistor, något som jag borde ha gjort för flera veckor sen. Det blev 9 A4:or. Först nu inser jag hur sjukt mycket jag faktiskt borde läsa till mina tenter i litteraturvetenskap. Jag har minsann inte tid att läsa valfria böcker längre.

Och sen har jag skämt ut mig ordentligt, på exakt samma sätt idag och igår. Plus att jag gett intryck av mig själv av att vara en person som utbrister Skit! när någon är snäll och hjälper mig.

Jag har inte sett röken av Stora E idag, och det känns konstigt. Var är hennes rök?

Morgon

Det är något alldeles speciellt med att vandra genom Åbo tidigt på morgonen i sällsynt sällskap. Att se hur staden vaknar. Hur de som tänkt sälja saker plockar fram sitt gods. Att kunna gå mellan kommunalvalshusvagnarna utan att bli tilltrugad en enda pamflett eller karamell. Fint.
Det är också något speciellt med att vara på plats två timmar innan föreläsningen börjar.
En helt annan värld.
Lite hemlig.
Ypperlig för bus.

Schlaka

Jag gick ett varv runt Åbo slott i solskenet just. Sen försökte jag göra nåt åt mitt rum, vilket inte gick. Men har man sagt hej till solen så är man nog berättigad till att Schlaka. I hög grad.
Schlaka, å surfa på ytb.


kan du inte byta ut dit liv så byt kanal -thåström

Lördagsmorgonsmys

S-T bakom sin dator, jag bakom min. Ibland spelar vi upp ett ytb-klipp (fantastisk förkortning instiftad av A: ytb=youtube) för varandra. Ibland skrattar vi.
Jag fick henne just att börja nynna Lentäjän poika.

Om två minuter ska jag klä mig anständigt och sen ska jag pendla iväg till akademin för att studera med Stora E.

Life's grand.

mys?

Neeej, jag har inte läst nånting vettigt idag!
Inte studerat, inte tagit ansvar, inte producerat text.
Neeej!

Men jag har varit på en disputation (igen, haha), som jag faktiskt förstod mig på.
Och jag har arrangerat lite för att vi ska ha fredagsmys här.

I helgen blir de studier, och ett besök av kära A.

Men nu ska jag städa och fixa till lite tills hon kommer.

megafrukost

Jag lyssnar på Lars Winnerbäck som sjunger om att du fastnat mer för tvåsamhet som grej än för mej.

Jag var på mentorträff igår där vi diskuterade Slyvia Plaths Daddy. Å…h, vad roligt det var. Många nya bottnar öppnades, och mina tankar var välkomna och uppskattade. Skönt. puh.

Sen var jag på en föreläsning med Carina Nynäs, redaktören för Att byta hjärta i ett snöglopp, diktantologin med finlandssvenska poeter från Edith Södergran till folk idag. Temat tro och tvivel. Det var mer intressant än kul. Men intressant är inte ett dåligt ord det heller.

Vilken poetisk dag igår. Idag blir det en blodig dag.

Och nu vill Lars fånga en fjäril.

Vet det

Sylvia, du förundrar mig.

shaky

jag skakar. hela jag skakar. Det beror på konstigt kaffe, javisst, men lika mycket på impulsskolkning efter insikt om att jag missförstått en massa. Det beror också på ändringar i min sociala miljö. Jag skakar.

börgh

Jag ogillar verkligen begreppet ute på fältet i akademiska sammanhang.

Jag läser för stunden om en tidsskrift som publishes theoretically based articles that address key issues in the field.

David Sandström

I'll be
the cocain in your cola
the steroids in your cow
the dolphin in your tuna

Hey mister DJ

Jag hade en ljuvligt trevlig kväll med Stora E  igår. Roligare och bättre än vad som går att beskriva i ord, så jag ska inte ens försöka. Men något som bara måste beskrivas är DJ:n.
ATT han förstörde. ATT han gjorde allt för att sabba vår sköna pratstund. ATT vi fick i nerverna på honom, och ATT vi(jag??) pep "fuck ju" åt honom.

Man KAN inte stövla in en skön lounge och börja tuta ut med dålig musik när man helt tydligt ser att alla har det perfekt så som det är. We don't want your party here.

Här kommer min hälsning till honom:
Läs av situationen. Sänk åtminstone volymen (i stället för att höja ett steg för varje ny låt). Ha inte en tröja med texten "Pieni muna huono tekniikka". Sjung inte med i låtarna (om du inte tittar uppmanande på publiken och försöker få igång nåt). Tafsa inte sådär äckligt på cd-skivorna.

Bara jag en stund

Idag är min ensamhetsdag. Riktigt skönt. Att bara få vara jag, att i lugn och ro få sitta i ett hörn och läsa Ulf Lundell. Eller bara stirra ut ut, utan att behöva producera eller göra nåt som andra kan uppskatta.

Jag var på nåt så bisarrt som en ohi-on-fest igår. Det var bättre än förväntat. Alla var roliga och underhållande, en lång stund till och med. Stora O har ett ofantligt lager med stressbollar som vi bildade en hel ideologi kring. Jonglering och plättstekning. The most perfect conceivable island. Sen blev folk trötta, och i synnerhet jag blev sämre och dåligare på att vara social. Mina försök till roligheter föll pladask till marken och folk började säga "nu blev dehär pinsamt". Men t a c k ändå.

När jag för en stund sen såg domkyrkans vaktmästare blåsa iväg höstlöven med en sån där maskin som låter jättehögt och sannerligen inte ger själarna nån frid, så började jag sakna mamma något oerhört.

Direkt från hjärnkontoret (äckligt ord jag vet)

• borde man duscha just nu
• borde man tvätta bort endast den värsta svettlukten
• borde man bara göra om sminkningen
• borde man byta kläder till något fancy

Glömde säga

att jag igår, som i en konstig trans faktiskt åt kött. Köttet låg och trilskades på en kall, konstig pizza, som befann sig i mysrummets kylskåp och låg inför hot att bli skräp. Skinkostpizza, dessutom. Jag har inte bara brutit mot mina egna värden utan även mot de judiska och muslimska.
Vad ska det bli av mig kan man undra.
Men det var så gott, och gratis.
Alla var ju med på det.
Som små glupska grisar.
Några minuter av slafs slafs.
Sen, tomma kartonger
helt hullerombuller.


Och idag är jag lite småsur, men det har inget med inget att göra.

Jag saknar min skog.

Ljuvlighet

Jag är ju underbart priviligerad.
Tänk att nån betalar för att jag ska få studera.
För att jag ska få ägna mig helhjärtat åt att bli bra på precis vad JAG vill.
Fint.

Den här dagen har varit en av Dom där dagarna. Studier från morgon till kväll, och jag känner mig som fisken i vattnet.
Tänk att få sitta och analysera Muminfamiljen på arbetstid. Och få diskutera Judas med Stora E. Att få fördjupa sig i intressanta böcker.

Att läsa dikter, underbara dikter. Som Ulf Lundells Maud till exempel.

Att få vara vaken tidigt och inte känna nån press, utan i stället hinna upptäcka 1700-talisten Anna Maria Lenngren, och få lyssna på när Finlands mest charmeranta litteraturvetare med stor beundran i rösten förklarar, bara för mig, hur Glada vi till skolan gå inte alls är så glad som folk tycks tro. Nej verserna är många och det blir bara bittrare ju längre orden skrider.

En islam-föreläsning. Ooo. Islam islam, du fascinerar mig.

Och tänk, att få sitta på föreläsning med Bengt Kristensson Uggla, som passionerat berättar hur ekonomi inte är något enskilt avskilt, utan en ASPEKT av allt. Att det inte finns några enskilda lådor, att allt har med allt att göra. Och plötsligt förstår jag min syster bättre.

Och betänken eder, att efter allt detta tumultartade undersköna få komma hem och montera ihop en IKEA-möbel. Som att leka med påskäggsleksaker, fast i jumboformat.

T-A-C-K