Mitt jobbsökande är över för den här gången. Voi hoho så intensiva de här processerna är.
Det börjar med visioner, geografiska prioriteringar, mentala färdigheter. Vad vill jag, vad kan jag, var vill jag? Sen ansökningsmaskineriet: självförtroendeboosten i att skriva arbetsansökningar. Först något trevande med ett jag har studerat det här, sedan vrids växeln plötsligt till femman och jag inser alla möjliga meriter som på något sätt kan knytas till min person. Det här och det här och det här och visst har jag ett strategiskt kunnande i sociala medier och visst har jag dragit workshops hit och dit och visst har jag jobbat på finska, svenska och engelska. Så där håller det på, in absurdum.
Sedan inser jag vilken skrytmåns jag är och att det mesta bara är självklarheter som lyfts fram som finesser. Tio olika jobb har jag sökt i vår och därmed gått genom den här processen tio gånger. Jag växlar mellan att vara lite förlägen och totalt övertygad om att jag är bäst. Det vill säga att jag är bäst tills det blir dags att vänta på kallelse till intervju och jag blir utan. Jag filar ytterligare på mitt CV, byter till en snyggare bild. Pumpar upp självförtroendet ännu några varv, greppar luren och ringer en redaktion, säger att jag är journalist hej vill ni ge mig sommarjobb?
Det är så mycket annat som blivit lidande medan jag sprungit runt i den här rumban. I dag tänkte jag egentligen skriva doptal och predikan och höfta lite boktent men mest har jag bara suttit och skickat mejl hit och dit, väntat på besked från olika håll och medan jag väntat har jag klämt ur internet allt det hade ett ge om mina eventuella nya sommarjobb, nya boningsorter, nya äventyr.
Något förvånad är jag över att valet föll på det mest spännande alternativet. Hopla!
6 kommentarer:
Vad roligt! Grattis och nu får du avslöja vad det blev.
Tack!
Och haha, inser nu hur irriterande det är att dra en hel story och sen bara vara "nänänä, jag behåller poängen för mig själv". Ska panta på saken ännu en stund, vill berätta åt nyckelpersonerna först. Men kan säga så mycket att det inte är nära så wild and crazy som ett kontinentbyte, även om det är nya miljöer.
Grattis till det mest spännande alternativet! (Väntar också nyfiket på att läsa vad det blev.)
Jag befinner mig också i samma rumba. Och har befunnit mig här sen i somras, vilket stundvis börjar tära lite på det där självförtroendet jag försöker boosta upp inför varje ansökning och intervju. Balansen mellan att insiktsfullt och optimistiskt lyfta fram sina färdigheter utan att desperat täcka över sina svaga sidor eller bli för anspråkslös i en intervju är svårt tycker jag. Speciellt efter ett halvår som arbetssökande. Så ifall du har några bra boost-tips på lager får du gärna dela med dig! :)
Tack!
Urk för att du har behövt kämpa så länge. Inga bra boost-tips har jag så där på rak arm. Hur bra man än själv vet sina styrkor och förmågor så raseras det ju så lätt om det aldrig nappar. Men kanske ett tips är att söka upp andra som sitter i liknande båtar? Sitta i cv-ring och förtjusas över varandras förmågor, samtidigt som ni kanske hittar på sätt att fila varandras dokument till fulländning?
En vän till mig var också väldigt länge arbetssökande efter studierna. Sedan bestämde hen sig för att gå ett år på folkhögskola och få in lite mera teknisk kompetens som komplement till den akademiska examen. Nu har hen haft flera olika jobb som kombinerar de två områdena, så kanske det är ett tips ifall det verkligen inte nappar annars.
Och: det beror på ekonomiska läget, inte på dig.
Styrkekram!
Argh, hela sommarjobbshetsen gör mig så frustrerad att jag nästan får nippor. Tycker det är fruktansvärt att vi ska tvingas lägga tid och energi på att spela som riskkapitalister på en marknad, när allt vi vill är att få vår utkomst tryggad och helst inte gå under varken fysiskt eller psykiskt medan vi gör det. Blev så frustrerad ju mer jag tänkte på det här att jag återupplivade min döda blogg och skrev mitt mest hatiska inlägg någonsin. Inte mot någon av dem som fått sommarjobb (fortfarande superglad för dig Liisa <3), utan mot den här äckliga cirkusen vi måste spela med i. Jag tycker inte om att vi tvingas ha snygga cv-foton och boosta våra egon. Jag tycker det gör världen till en sämre plats.
Men nu ska sura tant ylva gå och sova - godnatt! ;)
Åh, Ylva ditt blogginlägg var så bra! Jag vill läsa mera arga inlägg av dig :) Just den där aspekten att det alltid finns nån som inte lyckades ta ett så snyggt cv-foto eller inte lyckats få någon arbetserfarenhet, att det alltid finns någon som vi höjer oss över, i den här konkurrenssituationen. I alla tävlingar är det någon som vinner och många som förlorar.
Skicka en kommentar