Så lite har ändrats sedan 1972 när Joan Baez skrev Song of Bangladesh. Eller jo, mycket har ändrats, men det finns fortfarande så mycket lidande. Trodde först när jag hörde låten att den handlade om klädindustrin och slavfabrikerna (ja, så enkelspårig är jag), men den handlar om ett folkmord som väst tydligen ignorerade (väldigt vaga källor här, lite wikipedia och så). Men låten kunde lika bra handla om nuläget.
Bangladesh, Bangladesh
When the sun sinks in the west Die a million people of the Bangladesh
På Grooveshark hittar ni hela albumet, och här en favorit från mitt bloggarkiv: Nä ere från Bangladesh?
2 kommentarer:
Lyckligtvis jobbar nu också en av de största beställarna, H&M, för bättre arbetsförhållanden och löner i Bangladesh. Vd:n själv har besökt handelsministern i Bangladesh: http://www.swedwatch.org/sv/2014/10/17/hm-traffade-bangladeshs-handelsminister
Tack för den informationen, det var intressant och relevant läsning. Det är jättebra att H&M gör något. Samtidigt tycker jag ändå att den här åtgärden – som givetvis är mycket nödvändig– enbart är brandsläckning. Det åtgärdar inte själva problemet, som H%M varit med om att skapa och upprätthålla, nämligen överkonsumtionen. Vill H&M åtgärda själva orsakerna så vore ett första steg att helt enkelt producera mindre och i bättre kvalitet, i modeller som är snäppet mera tidlösa så att de håller längre.
Den här åtgärden, som i sig ju förstås är bra, har många likheter med att H&M nu som då lanserar en conscious-collection. Det är brandsläckning i någon mån, och greenwashing. Här är en bloggtext som förklarar problemet (på finska sori sori sori): http://outilespyy.com/hm-conscious-collection-2014/
Skicka en kommentar