En söndagkväll

Efter 500 days of summer som var sådär (men ändå fin) kilade vi in till Alvar.

 

 

Vi kommer alla från rutinerade Afrikas stjärna-familjer, så man kan gott kalla kvällen för combat of the giants.

 

 

Skillnad nummer ett: Brickorna i Inkas skatt är av plast, och guldfärgade. Vi minns med saknad de blå paffbrickorna i Afrikas stjärna, som man kunde bita, vika och rita på. Denna skillnad gör markering av spelbrickor betydligt svårare.

 

 

Skillnad nummer två: Inkas skatt innehåller en ny feature: brickor med en indianguide på, som gör att man kan flytta sig till Cape Horn sådär bara och fiska in 500 pesos.

 

 

Skillnad nummer tre: spelplupparna var inga mesiga koner med boll på utan roliga "jättar". Vet inte varför det ska vara citattecken där, men så stod det i instruktionerna. Kanske så man ska förstå att det inte är "riktiga" "jättar".

 

 

Skillnad nummer tre: Inkan aarre saknar motsvarighet till Gold coast och Slave coast. Tråkigt.

 

 

En perfekt kväll, förutom diverse "Hei miks sulla on noin rumat lasit?!"-typer. "Siis, mä en oikeesti tajuu miks sulla on noin rumat lasit." Fast egentligen blev jag mest nostalgisk och minns "hei blondi mullaki on laukku!"-typerna. Inget ljuvligt alls över typerna, men roliga minnen är ändå länkade till deras genialiska utsagor.

.

Att sånt.