Jag städar.
.
Just nu håller jag på med det allra tråkigste: rensa bort de viktiga pappren från de oviktiga. Hela min säng är full med papper och jag sorterar ihärdigt i högar. Varje gång ett papper får åka till skräphögen får jag två poäng.
.
När man städar hör det till att man hittar saker förstås.
.
Jag hittade en fin grej när jag grävde igenom mina gamla litteraturvetenskapspapper. Vi gjorde en exkursion till Helsingfors för ett år sen och besökte ett pressarkiv, där en hel massa tidningsurklipp arkiverats, antingen efter efternamn eller kommun. Självklart hörde det till att genast söka upp sitt eget efternamn, vilket jag gjorde. Och jag hittade min pappas fasters dödsannons från 1997, dit hennes syster hade valt dessa ord:
.
Jag tror på en styrande Gud
som leder allt mot en mening
och allt mot ett mål,
som vet vilken börda var människa tål,
och vet när Han vila bereder.
.
Pappas faster har varit död rätt länge nu, hennes syster likaså. Jag minns dem som helt otroligt intellektuella kvinnor. Som brukade ringa oss och berätta historier på franska. Jag var alltid rädd när vi besökte dem, eftersom jag oftast hade fel kläder eller hade färgat mitt hår i opassande nyanser som rosa eller svart. Jag minns bara intellekt, visdom och noggrannhet. Föga anade jag en gudstro. Och ändå fanns den där.
Nu ska jag försöka komma ihåg att aldrig aldrig aldrig utesluta saker.