fick jag träffa idag, helt random. Jag smög mig in (fastän PH säger att man inte smyger i kyrkor) smått försenad och satte mig i bakre raden bredvid en äldre dam, trodde jag. Men det var ingen dam, det var en vacker äldre man i svart alba och huvudduk som jag hade satt mig bredvid: biskop Tomas. Han satt där och spred sin inre fridfulla glädje bland alla närvarande. Då och då gick någon fram och bugade sig för honom och viskade några respektfyllda ord. Jag kände mig lite malplacerad. Jag insåg att jag ju inte lärt mig hur man visar vördnad och respekt...
Efter ökenmässan höll biskopen en föreläsning om den koptiska kyrkans liturgi. Han var konkret och nära, han talade om
transformation from dough to bread så att alla förstod vad han menade. Han var rolig, genuin och älskvärd och jag tror att alla närvarande satt och log hela tiden. Så gjorde åtminstone jag, för jag kunde inte låta bli. En sådan utstrålning och närvaro, en sådan livsglädje, en sådan
excellens.
Nu är jag glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar