the fine arts

Under min uppväxt läste jag mycket Aku Ankka. Mycket. När jag var riktigt liten läste pappa Aku Ankka som kvällssaga åt mig. Senare utkämpade min syster och jag våldsamma slagsmål om tidningen. Å…h, den var ljuvlig. Det fanns alltid tid för en Akkeli. På en feberdag kunde jag klämma i mig tio tidningar. Det betyder trettio egna berättelser, plus ledarna av Markku Kivekäs. Min tioåriga prenumeration slutade först när jag flyttade hemifrån.

Så det är inte konstigt att jag känner mig som Pelle Peloton när jag liksom han finner konserver vara en av mänsklighetens finaste uppfinningar. Tänk att kunna konservera mat! Tänk att nån fångat en tonfisk för några år sen på andra sidan jorden, tillrett den, konseverat och transporterat den till min tallrik just nu. Det finner jag ohyggligt fint.


En annan fin grej är att Damn Seagulls kommer till Klubi på fredag. En mindre fin aspekt är att jag då befinner mig i Å–sterbotten.