torsdag 6 februari 2014

En kos blanka ögon

Den här veckan har jag ätit kött två gånger, båda gångerna av misstag.

Första gången handlade om ugnslåda i jobbmatsalen som jag trodde var grönsaksgratäng med sojabitar i. I munnen visade sig sojabitarna vara kyckling.
Andra gången var i samma kala jobbmatsal, men vid salladsbuffén. En potatissallad låg sida vid sida med paprikabitar, tomatklyftor och strimlad kål. Den såg ut som en helt vanlig potatissallad, med gräddfil och så där. I munnen visade det sig att någon gömt köttbullsbitar i salladen.

Va saakeli alltså. Hur kan det vara okej att lägga kött i sallad utan att skriva en stooooor varningslapp?

Men efter aggressionen kom den större insikten medan jag tuggade de sega kycklingbitarna och gummiköttbullarna (för klart som korvspad att jag åt upp allt på tallriken ändå, är tydligen väluppfostrad och medveten om problematiken i att slänga mat).
Insikten var att det faktiskt känns riktigt obehagligt att äta kött. Att mellan tänderna mala en massa som någon gång varit levande. Haft ögon och fötter, luktsinne och kisibrått.

Min vegetarianism har sakta ändrat karaktär. Det handlar inte längre bara om att få ner den ohållbara köttkonsumtionen och leva i solidaritet med den stora delen av världen som inte kan äta kött varje dag. Det handlar allt mer om att undra om djur verkligen är någonting som människor ska äta. Att tänka på en kos blanka mörka ögon och inse att den är ett du.

4 kommentarer:

Jolanta sa...

Min vegetarianism har utvecklats på samma sätt och i samma riktning som din. Kul att se att det även händer andra.
Jag tänker att en krok i munnen är en krok i munnen och det gör antagligen förskräckligt ont. Även i en fisk. Och kossor med kisibrått känns ju inte okej att äta. Tycker jag då. Och så får andra tycka vad de vill.

Liisa Mendelin sa...

Åh, så bra beskrivet! En krok i munnen är en krok i munnen. Härligt att höra av dig Jolanta!

Stina sa...

Åh, jag känner igen mig. För någon vecka sen slog det mig att jag absolut inte kan äta fisk längre. (Har inte lagat det själv på väldigt länge, men brukar äta när jag blir bjuden hos föräldrar och släkt.)
Jag insåg plötsligt att det faktiskt är h e l t o a c c e p t a b e l t att någon levande varelse ska dödas för att jag ska äta upp den. Nej, det är verkligen inte okej.
Det är helt enkelt aldrig okej att ta någons liv, oavsett hur liten eller slemmig varelse det är.
Verkligen, en krok i munnen är en krok i munnen.

Haha, det var faktiskt efter en smörgås med gummiköttbullar på tåget till Köpenhamn för fem år sedan jag bestämde mig för att bli vegetarian på riktigt. Kanske att det finns ett syfte med dem ändå.... avskräckande syfte :)

Ha en trevlig köttfri (förhoppningsvis!!) dag :)

Liisa Mendelin sa...

Hej Stina!
Så roligt att läsa att jag inte är den enda med köttbullsupplevelsen, haha! Roligt också att du hittat hit, jag har haft mycket glädje av din blogg!