Nepp, jag ska definitivt aldrig mer ge mig in på att grodda kikärter. När jag kom hem idag möttes jag av en hemsk odör. Ni som någon gång själv blötlagt och kokat kikärter kan vagt ana vad jag menar. Lukten som då sprider sig är jobbig, ja, men ändå mest bara en whiff. Den här groddningslukten däremot... den är som fislukt i kvadrat. Frätande, kväljande, krävande. Nu vädrar jag för fullt och hoppas att jag slipper göra lägenhetsflykt.
---
Och på tal om ärter - det är just så ärta böjs i plural. Ärter. Skriver man ärtor (som många svenska bloggare irriterande ofta gör) så är det ärtiga flickor man menar. Ena riktiga ärtor de där Mendelinsflickorna.
Kan vi förstå det här nu?
3 kommentarer:
Läste en språkvårdskolumn om det där en gång och har för mig att det var lite mer nyanserat än så. Något om att det är skillnad på ärter i kollektiv och en mängd enskilda ärtor. Eller nåt sånt.
Äsch, kan inte världen vara BARA så som Saol säger..? Betyder månne ärter i kollektiv att de är inne i skidorna, och enskilda ärtor att de är ute var för sig i den stora grymma världen... :)
Yäk. Joskus olen avannut kikhernepurkin joka e ole ollut ihan bueno, ja voin kuvitella...
Skicka en kommentar